Hajades sjukdomsberättelse: prostatit [Utbruten tråd/mod]

Hej,

Igår fick jag och min fru provsvar ifrån Georgiadis. E-colin min är kvar. Både jag och min fru har klamydia. Vi har nog haft klamydia i över 10 år, för det är så länge vi varit tillsammans och av döma på storleken på mina förkalkningar i prostatan.

Min sjukdomshistoria börjar inte här utan ganska exakt för 5 månader sedan, eller ska jag säga 10 år sedan.

Men innan jag börjar berätta min historia så vill jag bara rikta ett stort tack till er alla där ute som byggt upp denna fantastiska tråd!! Den är och har varit till stor hjälp än så länge! Mina första inlägg här kommer bli ganska långa, hoppas ni har tålamod med det. Min historia är långt ifrån unik har jag förstått men tycker ändå det finns ett värde att posta den här, om den kan vara till eran och nya läsares hjälp.


Februari 2014, Indien. Jag och min fru är i Varkala njuter av sol, bad och massor av yoga. En dag kände jag hur det började smärta och bränna inne i magen, strax ovan pubisbenet eller inne vid urinblåsan. Hade aldrig känt denna känslan förut. Jag började spekulera om jag hade sträckt mig i någon bakåtböjning jag hade gjort i yogan. Smärtan försvann efter någon dag eller två. Va nog bara en sträckning. Detta va runt den 1 feb. Mitten av februari åker vi vidare till Goa. På vägen till flygplatsen så känner jag att jag börjar bli väldigt kissnödig. Ber chauffören att stanna för att jag ska kissa, han säger bara 5 minuter kvar till flygplats. Vart snarare 30 minuter. När jag väl får lätta på trycken så märker jag att strålen är svagare än vanligt och att urinen luktar konstigt. Samma smärta som jag hade för två veckor sedan ovan pubisbenet hade kommit tillbaka fast nu mycket intensivare. På planet funderar jag på om jag fått urinvägsinfektion. Väl i Goa så tar vi en taxi till Arambol. En bilresa på några timmar. På vägen dit börjar jag må sämre och får frossa. Senare samma kväll börjar jag få trängningar och febern börjar göra mig riktigt dåsig. Har svårt att somna då jag känner att jag behöver kissa hela tiden. Även fast jag tömmer blåsan så är jag fortfarande kissnödig. Somnar av någon timme men vaknar av att jag är sjukt pissnödig, ungefär som om man druckit 3 öl och sedan inte fått tömma blåsa på några timmar. Men det kommer bara några droppar. Sedan så kommer det ut lite levrat blod. Blir skiträdd.
Febern blir bara högre och högre. Frugan lugnar mig och säger att vi drar till läkare direkt på morgonen. Det är säkert en vanlig urinvägsinfektion du har fått. På läkarmottagningen i Arambol , Goa, blev jag undersökt dagen därpå. Den mest primitiva läkarmottagningen jag besökt, en upplevelse i sig. Han trodde jag fått urinvägsinfektion och skrev ut en fem dagars antibiotika kur av sorten Cefolac. Fick lämna urinodling och de hittade klebsiella. 100000/ml. Denna va resistent mot cefolac så fick en annan tablett utskriven i ytterligare fem dagar som innehöll ofloxacin+cefexime. Vart snabbt bättre och symptomfri efter fem dagar. Febern släppte. Yes, frisk trodde jag!
Vi va i Goa totalt två veckor sen åkte vi till norra Indien. Där kom besvären tillbaka i form av gula flytningar ur penisen. Hade den där konstiga känslan inne i magen nere vid blåsa också. Gick till läkare och fick 10 dagar till utav ofloxacin efter det att jag visat upp odlingen som gjordes. Det va bara att glömma bergsvandringar och dopp i Ganges. Vi bestämde oss för att åka hem till Sverige en månad tidigare än planerat då jag inte mådde så bra.

Kom hem till Sverige i början av mars och jag gick till vårdcentralen. Jag berättade om vad jag hade varit med om och hur jag mådde idag. Hon ville känna på prostatan för att se om den va normal. Efter undersökning sa hon att den kändes helt normal. Jag lämnade urinprov och blodprov. De visade blod i urin samt vita blodkroppar. Någon odling gjordes aldrig då jag fortfarande åt antibiotikan som jag fick i Indien. Läkaren sa att blir det inte bättre så få du komma tillbaka.

Fortsättning följer..

Fortsättning på min sjukdomshistoria..

Efter några veckor var jag tillbaka till vårdcentralen då symptomen hade blivit värre och drygats ut med nya symptom. Jag hade börja få ont i penisen, strålningar ut i ollonet, mina lymfkörtlar i ljumskarna va som pingisbollar, och jag hade börja få ont mellan pungen och anus. Läkaren utför en palpering av prostata utan anmärkning, så där var det inge fel i alla fall. Vid det här laget hade jag börja tänka på Cancer. Fan, det kan inte vara sant tänker jag. Läkaren skriver remisser för CT röntgen urinvägar samt remiss till Urolog för cystoskopi.
Fick provsvar några dagar senare som visade e-koli i urinet samt blod och vita blodkroppar i urin. Inge har än så länge nämnt ordet prostatit. Bara varit tal om urinvägsinfektion. Jag fick utskrivet antibiotika i 5 dagar, Nitrofurantoin. Besvären vart ännu värre efter några dagar så jag bestämde mig för att åka in till sös. Där fick jag diagnosen cystit med samma e-coli. Jag fick även göra test för klamydia och Gonnoré som båda visade negativt. Palpering gjordes utav prostatan utan anmärkning. Det förlängde kuren med antibiotika med fem dagar.
Besvären bli värre och värre. Hur i hela friden kan en urinvägsinfektion göra så sjukt ont mellan pung och anus och smärta så innåt bomben ut i ollonet.
Efter lite googlande så hade jag hittat min diagnos, allt tycktes stämma in på urinblåsecancer! Då kunde man få återkommande urinvägsinfektioner och ont precis där jag hade ont. I mitt googlande stöter jag för första gången ihop med ordet prostatit. Läser även att en urinvägsinfektion hos en man alltid ska ses som komplicerad då prostatan kan vara involverad..
Gjorde en CT-röntgen utav urinvägar någon dag senare efter sös besöket och fick beskedet att allt såg grönt ut. Vilken lättnad. Inte cancer! Jag återkomma till detta senare. För det hittade faktiskt något utan att meddela mig, som tur var va det inte cancer. Många av er kan säkert gissa vad jag syftar på.

Efter avslutad kur på totalt 10 dagar med Nitrofurantoin så gjorde jag cystoskopi hos Urolog (nr 1) i Liljeholmen. Det såg jättefint ut. Gjorde ont men gick allt som allt bra. Jag frågade om det kan vara bakterier i prostatan också då man har en urinvägsinfektion. Det har alla män får jag till svars. Vilken lättnad, jag hade inte urinblåsecancer som jag hade misstänkt. Sen så gjorde det även ett snabb test på urinen och kunde konstatera att bakterierna var borta men att jag hade mikroskopiskt blod i urinen.
Fick förklarat av urologen att smärtan jag hade kunde sitta i ett tag då inflammationen jag hade i urinblåsan kunde ta några veckor på sig att läka. Han tyckte även det va konstigt att jag bara fått så korta antibiotika kurer men bra att bakterierna va borta. Han ber mig kontakta vårdcentralen om problemen skulle fortgå.

I samma veva så ringde jag mitt försäkringsbolag genom jobbet som fixade mig en tid hos en privat Urolog. Vi kan kalla honom Urolog nr2. Jag träffade honom några dagar senare efter besöket hos urolog nr 1. Där blir jag av med min prostatmassageoskuld. Så här i efterhand kan jag bara säga att han var riktigt duktig på ge prostatamassage. Här kommer en liten snabbintro hur den gick till.

Innan massagen påbörjades tvättade han av mig med spritlösning runt hela paketet, ollon och förhud. Jag fick absolut inte vidröra penisen med mina fingrar då det kunde kontaminera och förstöra provet. Därefter fick jag stå framåtlutat på en brits. Typ doggy style fast nu va jag inte den där bak så att säga. Urologen satte en rejäl klick glidmedel och förde in ena fingret där bak. Jag försökte vara så avslappnad som det bara gick. Han började trycka på prostatan och han säger att prostatan är något svullen. Sedan bad han mig böja lite på bena så att vinkel på bäckenet blev rätt. Då skulle han komma åt bättre. Sen så tryckte han på ordentligt, inga ömma smekningar där inte. Aj som fan. Nu hade han hittat rätt. Att jag hade ont sa han betydde att prostatan var inflammerad. Belöningen vart några droppar av prostatasekret.
Lämnade urin + prostatasekret för odling. Det sas inte mycket annat än att jag inte behöver oroa mig. Du kommer bli frisk från det här. Jag fick min diagnos. Prostatit.
Efter 10 dagar ringer urologen och meddelar att han hittat e-coli i urin och vill att jag ska göra en cystoskopi. Jag frågar om han fått provsvaren på prostatasekret odlingen än. Nej det hade inte kommit. Han ville att jag skulle äta antibiotikan i 10 dagar för att sedan komma in och göra cystoskopi. Jag ville ha provsvaren på prostatasekretodlingen också. Han ringer upp några timmar senare och meddelar att det även finns e-coli i prostatasekretet. Jag får en kur selexid i 3 veckor. Blir ingen cystoskopi. Tack och lov. Jag frågar om selexiden penetrerar prostatan bra. Det gör den säkert får jag till svars och det är det ända alternativet vi har. Om Selexiden inte fungerar då frågar jag desperat. Ja, då kanske vi får förlänga kuren och efter det så finns det inget mer vi kan göra säger urologen. Jag frågar honom om den kan läka ut på egen hand. Det kanske den kan säger han, men det tar vi då. Urologen säger att det är bara Selexid och Nitrofurantoin som e-colin är känslig mot och att selexiden är det bästa alternativet.
Jag sjunker sakta ned i ett djupt svart hål av ångest. Googlar desperat efter behandlingsmetoder mm. Men blir bara mer och mer deprimerad. Nu har det gått ca en månad sedan jag kom hem från Indien. Ångest ångest ångest! Jag har fått en multiresistent bakterie. Som bara två antibiotika biter på enligt urologen. Varför åkte jag till Indien!! Jag åkte dit för att söka lite mening med livet och kommer hem med det här. Vilken parodi. Allt känns som en dröm. Katastroftankarna sköljer över mig och jag får dödsångest i dess renaste form.
(Nu hoppar jag ca 3 månader fram i tiden. Den 7 juli går jag till urolog nr 2 för att hämtat min journal. Där står det att läsa bakterien är resistent mot Ciprofloxacin, trimsulfa, gentamicin. Men känslig för Cefotaxim, cefibuten, Nitrofurantoin och Pivmecillinam(selexid). Jag bad om att få kopia på labbsvar från Urologen men han vägrade och hänvisade mig till journalen jag fått. Hans sköterska sa att de har slängt labbsvaren och att de inte kunde få ta i dessa igen, vilket är en ren och skär lögn.)

Tillbaka till min historia. Besvären blir inte bättre, snarare sämre efter det att jag påbörjar kuren av selexid. Symtom som jag har nu är följande; ont mellan pung och anus, i penisen, ljumskar, ont som fan ovan blygdben, kissar jämt, vaknar på natten och kissar, ont i röven mm mm. Vid denna tidpunkt har jag börjat läsa in mig på ämnet prostatit och om olika behandlingsalternativ mm. Läser om prostatit ca 8 timmar per dag. Bekantar mig med flashback och börjar läsa prostatittråden från dess början. Jag var inte ensam slog det mig. Det fanns fler, men ingen som verkade ha multiresistenta e-coli bakterier.
Ångesten över multiresistenta e-coli som typ inga antibiotika biter på blir mer och mer påtaglig. Jag börjar redan tänka på att ta bort prostatan. Sneglar även på Fageterapi. Kör mindfulness och yoga dagligen för att inte bryta ihop helt.

Början äta allicin i början av maj, ca 10 tbl/dag. Antibiotikakuren avslutar jag fem dagar senare. Fem dagar efter det lämnar jag nya prover på prostatasekret hos Urolog nr 2. Ingen urinodling görs.
Mitten av maj så skummar urinet och luktar konstigt. Har ont i ryggen vid njurarna och har kallsvettningar. Jag bestämmer mig för att åka in till sös igen. Alla prover är normala. De ser inga tecken på infektion. Bara blod i urin. Prostatitsymptomen börjar försvinna, tror det är allicinet som verkar. Funkar även att ha sex nu, ståndet är tillbaka och smärtorna nästan helt borta förutom under och efter samlag. Detta måste firas med några öl!

Fortsättning följer..

Fortsättning på min sjukdomshistoria..

Någon dag efter öldrickandet kommer prostatitbesvären tillbaka med full storm. I denna veva ringer urolog nr 2 och berättar den glada nyheten att de inte hittade någon bakterie i den senaste prostatasekretodlingen. Jag är färdigbehandlad. Allt är över. Jag är frisk. Nu kan jag ha sex igen med min fru utan gummi försäkrar urologen. Hade då glömt att jag fortfarande åt allicin samtidigt som jag lämnade provet. Kan allicinet ha påverka provresultatet? Att odlingen blivit missvisande? Magkänslan sa att jag inte skulle ha sex med min fru utan skydd. Sen hade ju prostatit symptomen kommit tillbaka med full storm. Jag kände mig inte frisk för fem öre och började ana att bakterierna inte alls var borta. Jag köpte hem massor av d-mannose och allicin.

Ringer till urologen nr 2 och säger att mina symtom blivit värre några dagar efter han lämnat beskedet. Sköterskan där säger att jag är färdigbehandlad. Det finns inget mer de kan göra för mig. Vi kan skicka hem en folder till dig om kronisk prostatit. Kan ni garantera att jag inte har några bakterier kvar frågar jag. Jadå! Säger hon. Men det kan ta ett tag innan inflammationen släpper. Känner en sådan maktlöshet efter det att vi pratat. Ringer till mitt försäkringsbolag och ber om en second opinion. Träffar urolog nr 3 några dagar senare. Drar min historia. Han börjar prata om parasiter och indiska sjukdomar mm på knackig svenska. Han säger att det här va en mycket komplicerad situation, han måste rådfråga sina kollegor. Han kommer tillbaka in i rummet och säger att jag måste lämna ett urinprov. Jag frågar snällt om jag inte skulle få lämna ett prov på prostatasekretet också. (Jag hade inte ätit allicin på några dagar innan besöket för att minimera risken för att förstöra provet, enligt min egna lilla teori)
Han säger att jag inte behöver lämna prov på prostatasekret. Men han skulle kunna massera prostatan innan jag lämnar urin. Han masserade prostatan, och slänger kommentaren. Men den känns ju bra din prostata! Den har jag hört flera gånger förut tänker jag. Massagen känns knappt. Jämfört med urolog nr 2 så känns det som snälla strykningar. Får kissa i två behållare efter massage. En på första strålen urin och en på mittenstrålen. Undersökningen är klar. Honom är det sista gången jag besöker tänker jag. Får provsvar en vecka senare som visar sig vara negativ. Hans diagnos är kronisk prostatit. Utan bakterier. Han skriver ut värktabletter för mina smärtor.

Efter besöket hos urolog nr 3 så ringer jag mitt försäkringsbolag och påtalar bristerna i det undersökningar som gjorts. Jag vill träffa en urolog som kan det hör med prostatit. Efter en massa telefonsamtal och tjat får jag komma tillbaka till min privata urolog nr 2.

Under denna period kontaktar jag två personer på forum och får ovärderliga tips. Tack Atari och Skojarn!

Ringer även på chans till en urologmottagning inne i stan och lyckades få en tid veckan därpå. (den 13/6) och denna är ansluten till Landstinget.
Förutom prostatitbesvären hade jag nu även fått röda trådar, likt tunna fibrer i både urin och avföring. Ser helt sjukt ut. Googlar lite på va det kan vara men hittar ingenting liknande på hela internet. Får träffar när jag söker red fibers. Gissa vad på vad. E-coli bakterier kan bilda sådan typ av cellulosa med exakt samma färg. Men det kändes lite långsökt. Skulle det vara synligt med blotta ögat? Inte en aning. Eller har det hela något samband med D-mannosen jag börjat äta. Vissa e-coli ska ju i teorin fästa sig vid D-mannosen och då borde ju dessa hänga med ut när man kissar och skiter. Jag står helt frågandes vad detta kan vara. Har även börja få ont i magen sedan två veckor tillbaka. Huggsmärtor under revben samt nere till vänster om naveln. I samma veva börjar jag även att fundera på om jag kanske har en fistelgång mellan ändtarm och urinvägar.

Träffar Urolog nr 2 (den 10/6). Jag är hängig, har ont och känner mig trött. Jag tar upp det här med det röda trådarna. Han avfärdar det snabbt med att det måste komma från filsingarna. Jag poängterade att det kommer ut från min penis när jag kissar, är det normalt. Sen langar jag upp bevismaterial till honom som jag sparat i påsar. Jag börjar öppna dessa men han avbryter mig kvickt. Han tar med sig proverna och tittar med förstoringsglas. Ja, det ser ut som röda glasfiber säger han.
Sen vart det premiär för min första undersökning med ultraljud via baken. En TRUS. Han hittar mycket förkalkningar i båda loberna i centrala delar av prostatan. Han säger att jag måste haft prostatit i flera år, men vad jag kan minnas började allt i Indien. Inget mer med det. Jag frågar om han även kollar sädesblåsorna. Han frågar mig varför han ska göra det. Läser senare i journalen att sädesblåsor ser helt normala ut. Han hade även inplanerat att jag skulle göra cystoskopi denna dag, men jag bangade denna. Kände inte att det fanns någon anledning att göra denna då jag redan gjort det en gång utan anmärkning. Pga av de röda trådarna och att mitt allmäntillstånd va mycket dåligt så får jag en akutremiss till Huddinge infektionsklinik. Han och jag misstänker att jag åkt på någon tropisk smitta nere i Indien. Jag ber om att få lämna prostatasekret för odling, för det va ju därför jag kom dit. Men det får jag inte då han inte vill massera mig pga risken för sepsis. Jag får lämna urinprov igen. Jag förstår inte, han har friskförklarat mig tidigare, nu säger han att det finns risk för sepsis. Att om det finns bakterier kan dessa ta sig ut i blodet vid massage. Hur kan jag vara färdigbehandlad då frågar jag mig själv. Ingen som helst logik i det hela.

Fortsättning följer..

Fortsättning på min sjukdomshistoria..

Åker in till Huddinge infektion och lämnar massa prover på urin och avföring samma dag. Chefsläkaren där säger att jag inte behöver oroa mig för någon tropisk smitta och gällande det röda trådarna så måste det komma från något jag ätit. Han garanterar att mig att jag inte har några bakterier kvar ifrån Indien. Att jag kan vara lugn. Att min prostatit inte beror på bakterier. Angående mina symptom som orkeslöshet, hjärtrusningar, febertoppar, illamående, magont och alla de klassiska prostatitsymptomen så får det till att det är till största delen ångest relaterat. Det skickar hem mig med ett recept på värktabletter. Ta dessa så kommer får du se att det kommer bli bättre om några dagar. Får provsvaren från dom på urin och avföring efter några dagar. Allt normalt.

Frustrationen jag känner är enorm. Jag känner sådan ilska. Känner sådan maktlöshet. Jag tycks haft en ordentlig omgång med otur hittills. Jag mår skit men läkarna får det till att jag är frisk. Bara lite inflammation och ångest.

Ingen verkar vilja gå till botten med mina problem. Inser i samma sekund att det är bara jag och ingen annan som är ansvarig för min hälsa. Bara jag. Ska det hända något så måste jag ta kommandot över den här situationen. Jag kan inte förlita mig på att någon annan kommer axla det ansvaret. Jag behöver inse till fullo att jag är kaptenen över mitt liv. För jag känner att hela jag är på väg att kapsejsa och sjunka. Det är ingen ide att jag tycker synd om mig själv. Det löser inga problem. Det är ingen ide att tycka illa om vården och lägga ned massa energi på att tänka dumma tankar om urologer och läkare. Det löser inga problem. Sluta vara ett offer. Jag måste börja ta hand om mig själv, mentalt och fysiskt.

Min drivkraft att hitta orsaken till mina problem blir allt starkare. Jag hade en stark känsla av att det gömmer sig bakterier där nere. Jag ringer mitt försäkringsbolag igen, jag vill träffa en tredje urolog genom dom. Inte en chans. Du har redan träffat två specialister. Jag berättar att jag inte får göra det odlingar som landstinget och internetmedicin rekommenderar. Jag ifrågasätter urologernas kompetens (dumt av mig ja vet). Försäkringsbolaget börjar tappa tålamodet med mig. Det vill då kontakta urolog nr 2 för att höra vad som händer. Han säger till dom att jag inte har några besvär längre och att jag nog är frisk. Jag ber och bönar att få komma till någon annan specialist. Som kan det här med prostatit. Får ett blankt nej. Allting började bli riktigt rörigt.

Fredag den 13/6 besöker jag urolog (nr 4). Den fjärde i skaran på 2,5 månader. Denna genom landstinget. Han gjorde ett gott intryck på mig. Jag berättar min historia och han är både intresserad, engagerad och verkade kunnig om prostatit. Han va även intresserad av att hjälpa mig.

Han gjorde en ny ultraljudsundersökning av prostatan, TRUS, och han visade mig och frugan hur det såg ut. Kalk fanns det, nu fick jag se det med egna ögon. Min fru tog massor av bilder under pågående undersökning, de tyckte urologen bara va kul och han vart ännu mera engagerad. Han hittade även vad han trodde var en absess i vänster sädesblåsa. Hade riktigt ont när han tryckte där. Ajajaj, inflammerad sädesblåsa, med ev. absess. Han säger att den är välfylld den vänstra sädesblåsan. Ja den högra också. Jag hade ju inte kommit på ett tag. Höger sädesblåsa är inte lika öm. Hur som helst. Det kom ut sperma och prostatasekret när han fäktade runt där bak med ultraljudstången. Jag berättade att jag fått göra prostatsekretodling hos min privata urolog, de sa han va mycket ovanligt. Det är få som vet hur man ger en prostatamassage sa han. Hur som helst, han ville odla på det som kom ut men provrören va slut. Han ursäktade sig, men jag får komma tillbaka nästa vecka på torsdag och lämna prov. Han säger att jag antagligen kommer få äta antibiotika upp till 12 veckor för att komma till bukt med detta, ang kalk så tyckte han inte att man behövde göra något åt det. Han sa att den här kalken kan ha hunnit bildas på 4 månader, men att det kan vara från en tidigare infektion. Det senare tyckte jag lät mest troligt. Hans diagnos, kronisk prostatit innan Indien, akut prostatit i Indien, som gått över till kronisk prostatit igen samt inflammerade sädesblåsor med ev. absess i vänster sädesblåsa. Status bakterier, än så länge okänt. Jag och min fru gick gråtandes därifrån. Äntligen en urolog som lyssnade, det gjorde mycket.

Fortsättning följer.

Mycket intressant läsning Hajade.. Väntar spänt på fortsättningen då jag också har mest problem med sädesblåsorna och förkalkning.

Fortsättning på min sjukdomshistoria.

Det va nu dags att börja rannsaka mig själv.
Den där smärtan jag fick när urologen tryckte på sädesblåsorna va bekant. Påminde om en smärta jag känt några gånger per år då jag skitigt. Hmm.. Sen så säger han att jag haft kronisk prostatit sen innan. Skämtar han eller? Det har inte jag märkt av. Första tanken är att jag mått prima. Tränat 5-6 dagar i veckan, så som klättring, gym, löpning mm. Ätit hälsosamt. Senaste två åren ätit till största delen vegetarisk kost. Mycket intresserad av hälsa,träning och kropp. Aldrig sjuk. Mycket bra immunförsvar.

Men! Hur har jag egentligen mått de senaste 10 åren? Finns det något i min historia som kan indikera på kronisk prostatit? När jag tänker på det så har jag haft en del återkommande ”problem”. Men inte större än att jag lärt mig att leva med dom. Dom har varit som ett dovt bakgrundsbrus som ibland pockat på min uppmärksamhet. De ha kommit och gått genom åren. Symptomfri flera månader till år vad jag vill minnas. Här är en liten sammanställning på symptom jag haft de senaste 10 åren som skulle kunna indikera på kronisk bakteriell prostatit eller kronisk bäckenbottensmärta.

1.Stelhet i höften, tidigare förklaring att jag tränat för mycket, och att jag av naturen är stel i höften.

2.Ont i leder, framförallt höger höft, höger knä och höger fot. Kommit och gått. Tidigare förklaring, benlängdsskillnad och stel höft. För mycket träning.Början till reumatism, då morsan är reumatiker.

3. Ont snett nere om naveln nere i magen på höger sida. Tidigare förklaring: För 10 år sedan opererades jag för ljumskbråck på höger sida som jag fick pga hård träning med tunga marklyft mm. Sviter efter operation, typ förstört nerver mm.

4. Ibland ont efter utlösning mellan pung och anus samt strålat ned till höger pungkula. Tidigare förklaring: Börjar bli gammal samt problem med bäcken botten muskulaturen samt det tidigare ljumskbråcket (är idag 31 år)

5. Strålat lite ut i höger ljumske, tidigare förklaring en envis sträckning som inte vill läka samt men efter ljumskbråck operation.

6.Spasmer i bäckenbotten vid yogaövningar för ljumskar och bäckenbotten. Tidigare förklaring: Mina stela muskler lär sig slappna av.

7. Ofta kall om röven vintertid, speciellt förra vintern. Hade typ noll blodcirkulation ut i skinkorna.
Tidigare förklaring: Farsan hade liknande symptom för 10-15 år så jag tog det som ett mindre charmigt släktdrag.

8.Kalla fötter.

9. Sperman har varit lite åt det gula hållet då jag inte tömt på länge. Trodde det va normalt då den blev gammal när den fick ligga till sig lite.

Jag vill poängtera att dessa inte har påverkat min livskvalité nämnvärt och jag har helt och hållet lärt mig att leva med dessa. Jag har haft en tro att det går nog över av sig själv, vilket det också gjort.

(I skrivande stund så minns jag att jag för ca fyra år sedan faktisk sökte vård för dessa besvär. Då hade jag ont i höger pungkula, inte när man klämde på den utan som att det strålade ned i den. Ont i höger ljumske. En konstig stelhet på höger sida höft. Samt ont inne i magen snett nedan för naveln. Allt detta samtidigt. Med högre intensitet. Minns att jag röntgades nere vid ljumsken och pungen utan att de hittades något. Besvären gick över utav sig själv efter någon månad. Kanske va det ändå ljumskbråcket som spökade tänkte jag nog då.)

Men av att döma på den omfattande kalksituationen så är jag nästan säker på att det där är inget som bildats över en natt. Jag måste ha burit på något länge för att försaka detta. Googlar lite och hittar på Dr.Toths hemsida liknande förkalkningar orsakade av klamydia.

Min fru, hon har haft konstiga flytningar lite då och då de senaste 5 åren vad vi vill minnas. Typ som mellanblödningar. Och det trodde hon va för att hon har spiral, eller att det va något hormonellt. Det va vad läkarna sagt till henne. Hon testade sig för könssjukdomar för två år sedan pga dessa flytningar och då va allt negativt. Och jag hade ju gjort ett klamydiatest på sös två månader innan som också visade negativt. Jag avskrev klamydia från listan. Jakten efter svar fortsätter.

Jag får tips av Atari att det finns en urolog i Grekland som man kan få en ordentlig diagnos hos. Han tipsar att det är bra om att båda testar sig. Jag förklarar det hela till min fru. Hon bokar in en akuttid till en gynekolog.

Mitten av juni kommer provsvaret från urolog nr 2 på urin som jag lämnade, det va negativt. Jag ringer och mailar försäkringsbolaget igen. Jag är lugn, saklig och sansad. Jag hade förberett mig väl inför samtalet. De kan inte erbjuda någon annan tid i Stockholm innan semestern. Jag säger att jag kan åka vart som helst i Sverige bara jag får lämna ett tre eller fyrglasprov för odling. Jag får hjälp, men det är sista urologen jag får träffa säger dom. De fixar en tid samma vecka till en Urolog i Göteborg som ska vara bland dom främsta gällande prostatit i Sverige enigt försäkringsbolaget. Låter klockrent. Men jag får betala resa själv.

Fortsättning följer.

Fortsättning på min sjukdomshistoria.

Veckan blir späckad. Onsdag Göteborg och på torsdag till urolog nr 4 i Stockholm. Jakten på svar börjar kännas smått sjukligt. Ska det behöva vara så här frågar jag mig själv. Får påminna mig själv om allt jag har att vara tacksam över. Familj, vänner mm. Att jag faktiskt är lyckligt lottat som får hjälp den privata vägen. Den tanken äcklar mig. Vart är vi på väg nånstans i Sverige. Ska man behöva dega privat för att få hjälp. Börjar tänka tankar som att bakterierna ändå kanske är borta. Att e-colin försvann under min antibiotika kur i april. Smärtan gör mig påmind om att så kanske inte alls är fallet. Utred vidare säger förnuftet. Bara tanken på den e-colin får det att knyta sig i magen på mig. Under det senaste mötet med urolog nummer 2 så frågade jag om e-colin som hittades förut hade esbl egenskaper. Det var mycket möjligt enligt honom med tanke på dess resistens. Jag kan inte beskriva med ord den oro och ångest jag fick när han kläckte det,. Varför hade han inte sagt något om detta tidigare.. esbl. Den dagen bestämde jag mig för att aldrig någonsin besöka honom igen. Fast det höll inte länge, en månad senare hämtade jag min journal där.

Träffar urolog nr 5 i Göteborg. Jag berättar min sjukdomshistoria för honom. Han förklarar att jag fått kronisk bäckenbotten smärta till följd av infektionen i Indien. Han var skeptiskt till att de va bakterier som orsakade mina besvär idag. Han var mer inne på kroniskt bäckenbottensyndrom och inflammatorisk sjukdom. Någon undersökning utav mig ansåg han vara överflödig med tanke på alla tidigare undersökningar som gjorts. Jag frågade om det ändå inte var nödvändigt eller möjligt att undersöka sädesblåsorna då min utlösning har minskat i volym samt blivit gul. ( jag nämner inget om att jag varit hos urolog nr 4, vill inte röra till det hela) Jag får till svars att det ytterst sällan är något fel med sädesblåsorna och skulle vara något fel där så kan man ändå inte göra något åt det då dom sitter så långt in i kroppen.
Jag hade åkt hela vägen till Göteborg för att höra det. Inget går att göra, det är bara att vänta ut det hela. Kanske blir jag frisk om några år kanske aldrig. Du får tyvärr lära dig att leva med det här säger han.
Efter lite tjat och oro från min sida över e-coli bakterierna som odlats fram i våras så fick jag lämna en 3-glas odling. Men, poängterade han. Att det är ytterst sällan det görs sådana odlingar. Jag var ett ganska unikt fall. Det kunde sjuksköterskan intyga som frågade doktorn hur dessa ska hanteras och märkas, det var första gången för henne.
Jag frågade hur många dagar provet ska odlas, han förstod inte frågan. När blir det klart frågade jag. Borde vara klart tills på fredag får jag till svar. Alltså två dagars odling. Jag frågade om förlängd odling, 5-10 dagar. Han förstår inte varför det skulle vara nödvändigt. Det får labbet bestämma.
Han meddelar att får jag blod i urin med feber och smärtor där nere så måste jag till sjukhus. Annars försöka leva på som vanligt. Äta värktabletter som han skriver ut. Kalken kan man inte göra något åt. Jag borde bli bra om några år eller så. Jag går därifrån, lite uppgiven, mycket ledsen.

Dagen därpå träffar jag Urolog nr 4. Jag får lämna prostatasekret samt sperma för odling. Han tvättar av könet och omkringliggande ytor med desinfektionslösning. (Hos urolog nr 3 och 5 saknades denna rutin. Sen om den spelar så stor roll vet jag inte. Men ett tips till er alla där ute som ska lämna prov för odling. Tvätta av penis och omkringliggande ytor innan, det borde minska risken för kontaminering av prov samt missvisande provresultat.) Han kollar noggrannare på vänster sädesblåsa med ultraljudet. Mitt smärtmaximum sitter där konstaterar vi. Någon abscess finns det inte konstaterar han. Skönt. Äntligen lite positiva besked.

Fortsättning följer.

Fortsättning på min sjukdomshistoria.

Samma veckan har jag besökt min vårdcentral för att försöka får remiss till Huddinge sjukhus. Läkaren vill inte och hänvisar till Liljeholmen. Jag gör klart för honom att det är jag inte intresserad av. Han skriver remissen till Huddinge som jag senare får till svars att det inte vill ta emot mig då det prioriterar cancerpatienter. Fine tänker jag men vart ska jag vända mig för att få göra ordentliga prover och undersökningar. Jag frågar om e-colin de hittade i min urin i mars var esbl. Nej, det skulle i sådana fall stå i labbsvaret vilket det inte gjorde. Besöker vårdcentralen igen. Träffar en annan läkare. Jag förklarar min situation och ber om att få träffa en infektionsläkare. Får ett nej. Frågar om esbl. Det måste frågas specifikt om detta då provet lämnas till labb och vad jag ser gjordes inte det på din urinodling. Jag märker att jag blivit besatt av den där e-colin. Eller ska jag säga rädd. Jag är rädd.

Veckan därpå ringer Urolog nr 2 och hör hur det är med mig. Han vill att jag ska göra cystoskopi. Jag förklarar att jag inte är intresserad för jag antagligen kommer söka vård utomlands. Han förstår inte varför. Han erbjuder sig att göra nya odlingar. Då vill jag göra PCR-dna och göra utökad odling på sperma och prostatsekret. Han säger att sådana prov tar sådan lång tid, över 6 veckor. Det är ingen ide enligt honom. Han kan däremot erbjuda stötvågsbehandling om de vanliga odlingarna visar sig vara negativa som han föreslagit. Jag frågar om det funkar att få bort kalk med denna metod. Ja, det ska kunna funka säger han. Jag blir intresserad men ber att få återkomma till honom. Efter vi pratat googlar jag lite på denna metod men hittar ingenstans att den ska ta bort kalk. Däremot bra för inflammation. Kanske kan bli aktuellt ändå.
Jag ringer göteborgskliniken på tisdagen för att höra om provsvaren. Det har kommit. Sköterskan säger att det hittat klebsiella och proteus i prostatasekret. Yeeees! Tänker jag. Bakterier! Jag är inte galen. Jag har fått rätt. Sen så slår det mig, e-colin kanske ändå är borta. Läkaren från samma klinik ringer senare i veckan och bekräftar att det var klebsiella oxytoca som hittades i prostatasekret och i urin efter prostatamassage. Inget hittades i urinprov som kastades innan massagen. Ingen proteus. Sköterskan måste ha läst fel eller nåt. Några uppgifter om antal bakterier/ml fick jag inte. Men bakterien är känslig för både cipro, trimsulfa mm. Kanske var samma bakterie som odlades fram i Indien. Jag jublade av glädje inombords. Jag får bactrim utskrivet.

Dagen därpå ringer urolog nr 4. Alla blodprover de tog var sjysta förutom PSA, det ligger dubbelt så högt mot vad det borde vara för min ålder. Odling på spermaprov och prostatasekretprov visade… ingenting. Ingenting! Jag blir galen. Vi bokar in en ny tid till nästa vecka. Jag ska få lämna nya prover. Han verkar vara lika övertygad som jag att det gömmer sig något där inne som skyr vår uppmärksamhet eller så vill han bara hjälpa en annan medmänniska. Inte vet jag. Jag vill i alla fall gå till botten med detta innan jag jobbar mig upp till ytan igen, dvs den dagen då jag blir frisk. Hur det ska gå till, det står nog skrivet på mitt kontoutdrag om några år är jag rädd för. Eller i stjärnorna. Vad vet jag.

Samma dag bokar jag och min fru en tid till urologen i Grekland för att göra undersökningar och lämna prover för odling. Vi får en tid på tisdagen veckan därpå.

Fortsättning följer.

Fortsättning på min sjukdomshistoria.

Vi mail förklarar urologen hur undersökningen och eventuell behandling ska gå till. Han avsätter två akuttider till mig och min fru för undersökning. På min fru vill han göra cystoskopi samt ultraljud på njurar och urinblåsa. Vi har förklarat till honom att min fru inte har några problem och inte haft några problem, förutom bruna flytningar som kan komma periodvis efter det hon har haft mens. Vi kommer överens om att hon i alla fall ska lämna prover för odling. Jag kör på hela kittet, för att få en diagnos.
Jag får informationen att jag inte får äta någon antibiotika eller antiinflammatorisk minimum 20 dagar innan odling. Antibiotikan jag fick utskriven av Urolog nr 5 får vänta. Vet ej om det är ett bra beslut eller ej. Jag får helt enkelt lita på att det går bra. Några värktabletter har jag inte ätit på flera månader. Men däremot en del kosttillskott varav några har antiinflammatoriska egenskaper. Bland annat; querecetin, bromelain, omega-3, lactoferrin, grönt te, probiotika, l-lysine, colostrum, propolis, gurkmeja, kanel, manuka honung, allicinmax, massvis med gröna färska juicer, broccoli, färsk ingefära, beta glucans immune, complex, zink, selen, magnesium, vitamin D3, raw kokosolja, d-mannose, granatäpplen, mm.

Mina symtom innan jag åker till Grekland, svag stråle, svårstartat, ont ovan blygdben i magen, ont mellan pung och anus. Ont i pungen. Ont uppe i anus. Ont i penis. Toppen av penis känns kall och smärtar. Ont i urinrör. Ont och stel i höger ljumske. Stel i bena. Pissar 10-15 ggr per dag. Pissar 1-2 ggr per natt. Smärtan kan vandra runt lite. Lite fördröjning på utlösningen men fortfarande skönt att komma. Kommer dock inte så mycket. Luktar normalt om utlösning men är gulaktig till färgen. Ont i korsryggen ner mot svanskotan. Mina symptom har gått upp och ner senaste månaderna. Besvären blir värre efter utlösning. Jag kan inte ha sex med min fru längre, det gör för ont. Både under samlag och efter. Mina urinträngningar och värk ovan pubisbenet samt värken mellan pung och anus blir mycket värre efter utlösning. Men klingar av efter ett par 3 dagar. Vissa dagar känner jag mig 90 % bra, har då väldigt lite besvär. Framförallt efter det att jag tömt blåsan. Fast värt att tillägga är att jag inte tömmer blåsan helt längre. Har kvar ca 100 ml i blåsan efter jag urinerat. Det har konstaterats hos flera urologer och på vårdcentral.

Besöket hos urologen i Grekland. Porten in till huset där han har sin mottagning var låst. Vi försökte hitta mottagningen namn på någon av alla ringklockor på fasaden, men de va rena grekiskan. Vi vart insläppta av en boende i huset. Vi hade bokat en tid kl 09:30. Jag fick order om att inte tömma blåsan innan. Väl inne hos urologen så fick jag börja med att tömma blåsan för att mäta flödet. Sen va det dags för prostatamassage för att får ut prostatasekret. Han började med en ganska hård massage och det rann ut flera stora droppar prostatasekret på golvet. Han hämtade en burk och bad mig hålla den medan han började massera igen. Denna gång så la han på ett kanske 5 ggr så hård tryck och utförde någon form av punktryck på prostatan, typ akupressur. Det kom ut en droppe till. Sen så tog han ny sats och tryckte till igen. Svårt att säga exakt vart han tryckte med skönt va det inte. Sen tog vi en paus på 20 sekunder och han gjorde samma procedur igen.
Fick en skum känsla av att, fan det här kan inte vara bra. Han pressar ju sönder prostatan. Och jag som har förkalkningar, det kommer gå sönder. Sperman som jag senare lämnade för odling va svagt rosafärgad, antagligen pga att en blödning uppstått av massagen. Efter det fortsatte undersökning med ultraljud av njurar, pung, urinblåsa. Sen med ultraljud via baken. Urologen konstaterade att njurar och pung såg bra ut, förutom ett åderbrock i pungen skl variocele. Det va inget stort problem, inget vi behövde göra någonting åt just nu. Sen så var det dags för prostatan. Han undersökte den grundligt. Han konstatera att infektionen startade för ca 7-8 år sedan. Prostatan hade förkalkningar och var ärrad och flera tecken på inflammation. Han undersökte även sädesblåsorna. Efter undersökning så gick vi igenom resultatet.
Jag hade svårt för att lyssna då jag fortfarande var groggy efter prostatamassagen. Det hade inte varit fel att spela in allt han sa. Han konstaterade att jag hade inflammation och dillationer på både höger och vänster sädesblåsa. Att infektionen hade spridit sig dit. Prostatan var inflammerad med förkalkningar. Han skrev ut bilder på det han hittat som jag senare fick med mig. Sen gick vi ut till hans kontor där min fru väntade. Vi pratade lite om själva behandlingen och han förklarade hur den skulle gå till. Min fru frågar hur många som blir botade med liknande problem som mig. Han säger att han botar 100%. Efter mötet satte vi oss i en taxi och åkte till labbet för att lämna in prover. Vi flög hem två dagar senare.

Det tog ca 10 dagar innan vi fick provsvaren. Det visade att både jag och min fru har chlamydia trachomatis. De använde immunofloureescense- och immunochromatographytest för att upptäcka chlamydian. Jag testades även positiv för e-coli i både sperma och prostatasekret med mängden 80000 cfu/ml. Resistensmönstret va inte detsamma som på e-colin som hittades i mitt urin och prostatasekret i våras. Denna va inte lika resistent. Förklaringen till detta skulle kunna vara att den tappat sin resistens eller att det hittat en annan stam av e-colin i mig. Sen skulle det kunna vara en kontaminering av proverna men det känns mindre sannolikt. Jag hade 18-20 vita blodkroppar "in field".

Efter det att jag fick provsvaren från Grekland så ringde jag en ny urolog på Östermalm då mottagningen jag ville till hade semester. Mitt syftet med mötet var att visa upp mina dokument från Grekland och diskutera ev. behandlingsmetoder samt få in allt i en svensk journal.

Till min förvåning så är urologen jag träffar en kvinna, kan inte vara vanligt tänkte jag. Jag berättade min sjukdomshistoria. Hon fick se mina provresultat samt mina medtagna ultraljudsbilder. Bilderna var hon inte intresserad av. Hon ansåg att det var en normal mängd e-coli (80000 cfu/ml) i en mans sperma och prostatasekret. Alla har bakterier i prostatan sa hon. Hmm, det där har jag hört förut tänkte jag. Hon säger att det skulle gå över med tiden. Prostatan tar han om det där själv. Förkalkningarna i prostatan va inte heller ett problem. Nästan alla gubbar som kommer hit har massa kalk i prostatan. Okej, jag är 31. Men varför är dessa gubbar där om det inte är så att det faktiskt har ett problem, som cancer och andra problem med prostatan som i vissa fall kanske har ett direkt samband med förkalkningar och gamla infektioner.

Jag kan inte hålla mig, vi börjat argumentera. Jag envisas med att denna infektion som jag fick i Indien, som förorsakat alla mina problem, måste behandlas då den fortfarande finns kvar. Att det är den och klamydian som är roten till mina urologiska problem och symptom.
Hon försökte övertyga mig om att prostatan tar hand om infektionen själv, det är inget man behandlar. Hon hänvisade till Dr Curtis Nickels senaste forskning i USA. Jag frågar om vi inte kan hjälpa prostatan med det den fighten med lite antibiotika, varför vänta?

Då inflikar hon att ”vi urologer” faktiskt kallar prostatan för prollen. Okej, what ever tänkte jag.
(Sen så kalla hon prostatan för prollen resten av vårat möte.)

Jag meddelar henne att de urologerna (inkl Greken) jag varit hos innan säger att en infektion ska behandlas. Hon totalsågar alla dessa. Utan en. Han i Göterborg, honom har hon förtroende för. Men doktorn i Göteborg sa till mig att det inte fanns en chans att kroppen kunde läka en infektion utav sig själv i prostatan.
Jag nämner urologen som föreslagit långtidsbehandling här i Stockholm, hon säger att det där är en ung och oerfaren urolog som inte vet vad han pratar om. Det här börjar spåra tänker jag, jag vill nu bara därifrån. Hon snackar skit om den ända urologen i Stockholm som jag hitintills har haft förtroende för.

Jag kände mig lite kränkt, förbannad och förolämpad. Men det slutade inte där.

Nu kommer hennes lösning på problemet.
Det är inflammation som är ditt problem säger hon. Att om jag hade fått antiinflammatorisk från allra första början hade jag aldrig suttit där jag är idag. Att jag då hade varit frisk idag. De va inflammationen som va problemet, inte infektionen. Herre Gud!
Hade jag fått antiinflammatorisk från början hade jag med största sannolikhet varit död idag. Så sjuk som jag blev i Indien har jag aldrig varit tidigare och mitt tillfrisknande berodde på att jag fick min dokumenterade infektion behandlad, bara i fem dagar oturligt nog, men det räddade nog mig den gången. Hon envisas med att inflammationen ska behandlas och vill skriva ut massor av antiinflammatoriskt. Jag vill att infektionen ska behandlas envisas jag.
För mina urineringsbesvär erbjuder hon sig att operera/installera in en kateter insmord med kortisol genom penis upp till urinblåsa. Nej tack. Jag är inte intresserad! Rena inkörsporten för nya bakterier säger jag.

Jag väljer sedan att visa upp papper på att jag även testats positiv för klamydia. Inte bara jag utan min fru också. Klamydia sa du. Jag det måste vi behandla. Detta vill hon skriva ut en 7 dagars doxyfermkur för. Jag meddelar att då går jag hellre med klamydia resten av mitt liv än att ta en sådan kort kur. Jag säger inget.
Vidare så berättar hon att prostatit kan vara en tyst sjukdom. Att man kan ha det utan att veta om det. Jag sa att jag måste ha haft klamydia i minst 10 år utan några nämndvärda symptom.
Jag gör ett nytt försök att med mera argumentation och tjat för att försöka få min e-coli infektion behandlad med antibiotika. Okej säger hon tillslut, men då måste du skaffa en resistensbestämning för det där positiva resultatet. Till hennes förvåning, så langar jag upp en resistensbedömning. Fast på grekiska. Hon skummar igenom listan. Hon letar efter något som heter mecillinam (selexid, det va denna jag åt i april månad) på listan. Sen ser hon att e-colin är känslig för doxyferm. Ja, men jag kommer inte äta sju dagar antibiotika understryker jag. Jag ska ha minst sex veckor. Hon tittar på mig som att jag vore helt galen. Sen så höjer hon till 14 dagar. Skriv ut en månad säger jag så är jag "nöjd". Så blev det efter lite kohandel, men hon gjorde det säkert bara för att få tyst på mig.

Helt plötsligt så börjar hon anklaga mig att jag läst på för mycket om sjukdomen, vilket i och för sig stämmer, och att det bara gör mig förvirrad och mera sjuk.

Tack för den! Det är ni urologer som säger olika saker säger jag. Den ena säger 12-veckorskur med antibiotika. Den andra säger du är frisk. Den tredje att du är frisk. Den fjärde antibiotika och den femte antibiotika och nu du antiinflammatoriskt. Det gör mig förvirrad, förklarar jag. Sen rätar jag på ryggen och säger att kunskapen kommer vara den del till mitt tillfrisknande.

Vi har gått över tiden med säkert 20 minuter så mötet måste avslutas då andra patienter väntar. Hon vill avsluta det hela med att känna på prostatan. Aldrig i livet tänkte jag och säger till henne, det är lite överflödigt va, tycker du inte det.

På vägen ut frågar receptionisten om jag vill boka en ny tid, jag hoppar det för den här gången säger jag.

Resten av den dagen la jag ner en massa onödig energi på att tänka massa destruktiva tankar om urologen jag träffat. Nattsvarta tankar om vilken situation jag har hamnat i och att allt kommer gå åt helvete om det fortsätter så här. Jag gråter okontrollerat samma kväll.

Fast du har ju åkt på en rejält ångest sväng också, fick du behandling för den också? Jag blev lika manisk tills dom efter flera år hittade min sjukdom.

Hej, nej jag har inte fått någon behandling för ångesten. Den har blivit bättre med tiden. Det som gjort och gör skillnad är att jag har flera nära och kära att prata med, framförallt min fru.