Space Launch System (SLS)

Jag är mest imponerad att munstycket kan klara så intensiv värme utan att smälta bort trots att det inte kyls på något sätt. Nån som vet varför man har valt att inte återanvända SRB längre utan det blir engångsraketer.

Jag tror de var så mycket jobb på de gamla att det helt enkelt inte värt det. De bogserades in till hamnen och spenderade väl flera dagar i saltvatten, var tydligen en hel del jobb att göra de användbara igen.

Undrar vad SLS kommer fylla i framtiden. Kommer knappast användas till någon resa till Mars iallafall. Kanske skicka sonder längre ut i vårt solsystem, en landare till Europa pratas det ju om en del. Kongressen vill ha det uppdraget iallafall.

//Toastmastern

Lite sent att citera denna bild men det ser ju helt sjukt komplicerat ut. Vad är det som kräver så mycket rör och sladdar?
De två grova rören, är det soppa?
Resten?

De SRB:er som ska användas till att börja med (nya konstruktioner planeras längre fram i tiden) är mycket lika rymdfärjans och gällande dessas dysor kan man läsa i denna gamla inlästa artikel från 1983: https://www.flightglobal.com/FlightP...20-%201993.PDF

Det där "resin" som de talar om är förmodligen fenolplast (phenolic resin) som även värmeskölden på Apollokapslarna var gjord av (fast då utan kolfiberduk). Verkar genom s.k. ablativ kylning, man kan säga att den smälter bort eller snarare omvandlas kemiskt och avdunstar. Jag antar att dysans bärande struktur är av metall och att värmeskölden (inte värmekölden...) sitter på dess insida, det måste den väl ändå göra.

Ämnet borde ha flera egenskaper. Dels hög värmekapacitet så att det krävs mycket energi att förånga det, låg värmeledningsförmåga (en metalldysa skulle förmodligen smälta fortare), och hög smältpunkt/kokpunkt.

Jepp, det samt hyfsad mekanisk styrka så det inte bara blåser bort också. Värmekapaciteten är nog av underordnad betydelse, det lär vara fasomvandlingen och kanske även kemisk endoterm reaktion som står för merparten av energiupptaget. Värmeledningsförmågan hos fenolplasten är kanske inte så himla låg från början men den blir bättre isolerande när den fått lite härlig stekyta så att säga, alltså ett poröst förkolnat lager.

Här är lite tester av sådant material men man anger bara effektiviteten i relativa termer, inget om kJ/kg eller så: http://waset.org/publications/3090/a...rix-composites

Och jo fan, det är ju för tusan fenol-formaldehyd och det har vi ett annat välkänt namn för: Bakelit! Raketdysorna är klädda med samma material som man gjorde gamla telefoner av, fast med lite mer värmetålig armering än sågspån. Det är ju synd att elda upp en så gammal telefon, annars hade det varit kul att testa med en gasollåga. Jag har en gammal View-Master som är av bakelit man jag kan ju inte elda upp den, det vore helgerån.

Skunkis du kan få en bakelittelefon för 300 på tradera. Varför inte slå till. Allt för vetenskapen, filma sen och lägg upp när du sveper in den i raketflammor.
http://www.tradera.com/item/302017/2...elefon-telefon



BAKELIT! minnena blommar upp. Har ett svagt minne av föräldrarnas svarta bakelittelefon. Bakeliten har en säregen kvalitetskänsla inte som moderna formplaster. Minns jag gjorde experiment med fenolplast på högstadiet. Basiskt katalyserad formalin och nån till komponent. Reaktionen gick överstyr och bägaren blev en vidrig geggig svart sörja som bubblade upp.

Näääää, jag är för mycket tekniknostalgiker för att ens kunna elda upp en gammal telefon. Ett dörrhandtag eller en strömbrytare skulle jag kunna tänka mig. Fast alla sådana konsumentprodukter lär vara armerade med sågspån, om de nu är armerade, det kanske inte var all bakelit som armerades utan det finns ren sådan med.

Här kan man köpa bakelit med olika armering som plattor eller stång men det var stora stycken: http://www.nordbergstekniska.se/Prod...ils.aspx?ID=33

Jag tror jag överlåter till någon annan att testa detta, jag har hundra andra saker som jag borde göra innan jag eldar bakelit.

Ja, bakeliten den luktar svagt av fenol och formaldehyd, Anledningen till detta är att själva den polymerisationsreaktionen är reversibel, så med tiden så kommer bakeliten att återbildas till fenol och formaldehyd. Det är också orsaken till att ytan känns strävare ju äldre den är, ytfinishen avtar med tiden.

Minns ej vad man skulle putsa med, men jag vill minnas att jag läst att många använde möbelpolish för att få fin finish på bakeliten.

Bakelit var ju en praktisk plast i elektriska komponenter för den fattade ju inte eld så lätt. Den andra plasten som användes i stor omfattning under samma tid var ju celluloid, fast den brinner ju häftigt. Den ersattes väl av cellulosa-acetatet som används än idag för fotografisk film

En annan markant fördel med bakelit var dess formstabilitet, man kunde ganska exakt återge detaljer med hög noggrannhet. Närmast av de moderna plasterna var LEGO-plasten som kom efteråt och också har stor detaljnoggrannhet. Dessutom så har bakelit en rätt så stor motståndskraft mot ozonpåverkan, ozon bildas ju lätt i gnistgap i elektriska apparater.

Nej, en del raketdysor har ju utförts i tex grafit eller keramiska material. Vet ej hur het lågan blir men somliga källor har nämnt 3000 C - och det går alltså inte att konstruera något som inte "blöder" material, dvs ablativ kylning.

Det är inte frågan om någon äkta kylning utan det är alltså materialet som bränns bort som tar med sig värmen, sk ablation. Här är en av de viktigaste faktorerna att materialet ska ha ytterst dålig värmekonduktivitet, dvs leda värme så dåligt det bara kan.

Safir, dvs Korund, Aluminiumoxid är annars ett användbart material och har föreslagits att användas för tex små dysor som måste brinna länge, men det är dyrt att tillverka. Och behöver ett värmeisolerande skikt mot tex metaller.

Flera andra resins (dvs på svenska hartser), tex epoxiplaster har goda egenskaper vad gäller just ablativ kylning - även sådana glasfiberarmerade sorter är bra. Men själva glasfibern ökar på vikten i en del mer än önskvärt.

Även polyester/styren/glasfiberplast har en viss reversibilitet i polymerisationsreaktionen på så vis att den luktar rätt mycket styren. Ibland så värmebehandlar man sådan plast i autoklav för att polymerisationen ska gå längre, därmed luktar den mindre, och det ökar ju förstås den strukturella styrkan.

Annars så finns det många förslag på lämpliga polymerer, tex silikoner mfl, även tex högbromerade polymerer som kan ta med sig mycket värme vid ablation, De är ju flitigt använda som flamskyddsmedel, men nu ids jag inte leta runt efter lämpliga kandidater.

Fast jags skulle kunna slå vad om att balsaträ indränkt med borater eller borsyra (tryckimpregnering) skulle kunna fungera jättebra som raketdysor, eller tex värmesköld, fast jag har ju just ingen susning om hur högt dynamiskt flöde en sådan tål innan den brister/lossnar.


Jag har för mig att bakeliten bara kolnar på ytan om man blåser en gasollåga på den. Dessutom så fanns det förr någon form av asbestarmerad bakelit, den var helt omöjlig att elda upp. Undrar om det inte också togs fram en bakelit med en del kiselgur i, som jag antar var mycket svår att bränna upp.

Så lägligt, en av de få Youtubekanaler jag prenumererar på la igår upp en film där han tillverkar ablativt material utan att behöva offra någon antik telefon eller dörrhandtag, det kom ju som på beställning: https://www.youtube.com/watch?v=Wex_yKfrTo4

Han kör en gassvetslåga mot materialet och smälter en klump aluminium som ligger på plattan utan att plattan hinner påverkas nämnvärt.

Om ni inte orkar se videon så är den ablativa värmeskölden gjord av något så himla vardagligt och lättillgängligt som:

I senaste FISO ("Future In Space Operations" (stupid name)) presenterar representanter för företagen som bygger SLS sin raket.
http://spirit.as.utexas.edu/~fiso/archivelist.htm

SLS Block I kan sätta 25 ton i Jupiters omloppsbana inom 5 år från uppskjutningen, med en gravitationell förbiflygning av Jorden. Tjugofem ton! 50% mer än den bemannade månlandaren. Tio gånger mer än Cassini. Och vad jag förstår så har kongressen beordrat att två SLS ska användas för Europa, en kretsare och en landare. Vad gör man med 50 ton nyttolast vid en ismåne? Det är nice med stora raketer.

NASA:s senaste rutinrapport varnar för att SLS core stage riskerar läcka bränsle när den tankas för första gången inför en 8 minuter lång test av motorerna härnäst.
- Isn't 'leak' a bad word in rocketry?
- Hahaha!

Även Orion försenas ytterligare, 15 år efter att Lockheed-Martin fick kontraktet att bygga den.

Det var inte oväntat för dessa skrothögar. Den verkliga nyheten är att NASA har upphandlat månlandare till Artemis. SpaceX (med Starship), Blue Origin (med ULA:s Vulcan eller deras egen John Glenn) och Dynetics (med ULA:s Vulcan) går vidare. Boeing som var de enda som skulle använda SLS är ute! Så Artemis kommer alltså inte att använda SLS. Vad ska den användas till?

Kanske senatorerna som alltid stöttat Boeing har insett att hela bolaget kommer att gå i konkurs nu och har gett upp?