Vad är gränsen mellan förälskad och manipulerad?

Jag är dödskär i min pojkvän som också är kär i mig, han var svartsjuk till en början men det släppte sen och jag får ha killkompisar osv nu. Problemet är att jag är så kär, att han är den enda som betyder något för mig. Utan han vill jag inte leva, och det vet han om. Han har gjort dumma saker bakom min rygg gång på gång, jag har kommit på honom och han har sagt att det aldrig ska hända igen och så har det fortsatt. När vi är med varandra har vi det jättebra och han verkar vara förälskad i mig, men så fort jag är borta så känns det som att jag är ointressant och han kan hålla på med annat för jag kommer ändå inte kunna lämna honom om han gör något fel. Det känns som att han aldrig saknar mig, bara älskar mig när jag är nära eftersom jag gör allt han ber om och allt han vill. Hjälp, vad ska jag göra om jag inte kan lämna honom? Utan han går jag under men jag vill inte känna att jag ständigt blir bedragen och aldrig saknas förens jag är med honom. Har tappat fattningen om det här är att bli manipulerad eftersom han ”utnyttjar” att jag är så kär i honom eller om det bara är normalt att vara såhär förälskad?

Bra att du är medveten om att du befinner dig i ett osunt förhållande. Förhoppningsvis får det dig att inte göra massa dumheter såsom skaffa barn, köpa lägenhet och annat som kan vara både otrevligt, jobbigt och omöjligt att reda ut, när den dagen kommer då du inte är så där otroligt kär längre.

För den kommer, förr eller senare, nu när du är medveten om den. Försök att göra det bästa av det du har så länge, att försöka att lämna någon man är så kär i som du verkar vara, för att det är det smartaste, funkar sällan och man mår bara ännu sämre.

Bättre att du träffar honom när det är bra och du vill, och i annat fall gör du annat som får dig att må bra. Den rosenröda kärleken lägger sig med tiden, och då kommer du att vilja ha mer än rosa skimmer runt honom. Då kommer du att se honom för den han är och hittar någon som uppskattar dig bättre. Lycka till.

Om han fortsätter att bedra dig för att han vet att du inte kommer lämna honom är det definitivt utnyttjning.
Det är inte helt ovanligt att man är så förälskad som du är. Det bästa du kan göra är att lämna honom och gå vidare men eftersom du inte har förstått än att han utnyttjar dig än så kommer du förmodligen inte heller att lämna honom inom snar framtid.

Det går ingen gräns, det är samma sak i praktiken. Gör du saker du inte skulle göra för någon annan när du går under tillståndet kär så är du troligen manipulerad.

Klassisk narcissist beteende. Du är hans bekräftelse. Inget mer. Du betyder ingenting för han och kommer aldrig göra. Så fort du är borta beter han sig som ett jävla luder. Dumpa honom och leta vidare.

Att tillägga är att vi varit tillsammans i 3 år och det där nykära stadiet har vi lämnat. Men sen jag började plugga på en annan ort på veckorna så har min kärlek till han bara blivit större när vi väl träffs.

Och om man är manipulerad ska man göra vad? Det fungerar liksom inte längre att säga ”händer det igen så lämnar jag dig” eftersom han vet att jag inte kan lämna honom

Han är din badring, som inte låter sig hållas fast. Men du tror inte att du kan simma, fast du kan simma. Kramar du badringen för hårt så kanske den spricker. Att du tror att du inte kan simma själv är snarare problemet, din 'badring' gör dig en stor tjänst genom att 'flyta ifrån dig' rätt så ofta. Prata med honom när han är nära, utan att samtidigt krama sönder honom. Sedan kan ni flyta tillsammans i kärlekens vatten. Lycka till.

Har ni varit tillsammans i 3 år så tror jag du måste ta en funderare på varför du är så beroende av honom. Badringsjämförelsen är inte så dum. Förhållandet är inte sunt, du borde försöka att hitta vägar ur det själv och kanske inte bara genom att hitta en ny badring utan att lära dig simma själv.

Var typ det sista jag ville höra. Vi har det ju super bra egentligen men nu känner jag att jag har släppt gränserna helt vad som är okej och inte, känner typ att händer något så händer det och jag kan inte göra något åt det, bara följa med på tåget liksom. Men att lämna honom för att ”klara mig själv” känns väl drastiskt... vi mår jätte bra tillsammans och tror ingen kan föreställa sig att vi ens har problem eftersom vi ser väldigt bra ut tillsammans utifrån.

Sluta vara hans dörrmatta. Varför gör du allt han ber om? Varför känner du att du inte är värd respekt?

För att när man inte är nykär längre så måste man ju komma på nya sätt att vara till lags sin partner, vill ju inte att han ska tröttna på mig och att jag blir ett andrahandsval för att jag aldrig gör det han tycker.