Ni som brutit med era föräldrar! Hur mår ni idag?

Under hela min uppväxt var min farsa ett riktigt svin! Jag valde därför att för några år sen helt bryta med honom och när mamma fick reda på det anklagade hon mig för att vara illojal och otacksam för allt han gjort för mig (vad fan det nu var). Därför valde hon att bryta med mig och senast jag hörde något från dom var för över tre år sen. Idag har jag bara kontakt med min syster då hon också fick uppleva farsans tyranni och psykiska och fysiska misshandel (storebrorsan blev privilegierad av farsan så han tycker liksom mamma att jag är en bortskämd idiot)

Idag mår jag riktigt bra! Jag har ett bra jobb, lyckats bli kvitt mitt tidigare missbruk (som mest var självmedicinering mot min ångest pappa fixat åt mig) och jag har inte haft några depressioner sen jag bröt upp med dom. Jag känner mig verkligen lycklig på riktigt sen min familj försvann ur mitt liv (förutom min syster! hon är den enda jag på riktigt kan säga att jag älskar av dom).

Min fråga är till er som brutit med era föräldrar. Hur mår ni efter att ha brutit med dom? Mår ni bra eller dåligt? Varför bröt ni med dom?

Jag bröt med mina för många år sedan och det enda jag ångrar med det är att jag inte gjorde det tidigare. Från den dagen blev jag fri att forma mitt liv och bli den person jag vill vara. Grattis till dig och lycka till framöver.

Jo jag försöker, tyvärr är mina föräldrar sjuka narcissister som aldrig vill ge mig fred, min morsa verkar ha börjat ge upp nu men min vampyr till farsa försöker ännu få klorna i mig igen. Att vissa människor är så störda att när dem får barn verkar dem tänka att detta barnet är skyldig mig att vara ett bra barn till mig och få mig att se bra ut, sen deras skyldigheter till barnet är ju inte alls något som finns. Jävla as....

Jävligt jobbigt läge! Jag har "tur" nog att han en pappa som är totalt likgiltig över mig så han har aldrig hört av sig dom här tre åren. Men däremot har min syster berättat hur min pappa pratar skit om mig när dom träffar och hela jävla tiden påpekar att han aldrig varit elak mot mig och att jag är en bortskämd snorunge som inte har kontakt med honom...

Frustrerande som fan kan man ju tycka när han inte fattar vinkeln. Men nu för tiden så förpassas energitjuvar som honom i den delen av hjärnan som kallas papperskorgen

Inte brutit med båda mina föräldrar utan bara en utav dom. Mår bra och tycker de va ett av mina smartaste beslut jag tagit.

Ansluter till detta!

Giftiga narcissister gör man bäst i att rensa bort, man mår så mycket bättre!

Bröt stegvis med mina föräldrar efter många år av psykisk ohälsa, medberoende till farsans missbruk av alkohol/spel och allt som tillkommer där. Bröt med dem för 5 år sedan. Sedan dess har jag flyttat till annan ort, träffat ”kvinnan i mitt liv”, fast jobb och mår helt fantastiskt. Inte haft några besvär runt psykisk ohälsa sedan vi var i kontakt. Så ’Jag’ mådde väl bra hela tiden. Deras skit som spall över.

Samtidigt finns den andra sidan av det, saknar min syster och mina kusiner som jag växt upp med och känner en lustig form av sorg över det som var innan problemen kom in i bilden, men det var förr det. Bara göra om, gör rätt när de egna barnen kommer till livet.