kan inte glömma mitt ex

Det har gått 4 år sen det tog slut mellan oss, och jag tänker på henne nästan varje dag.

Hon var perfekt på alla sätt och vis, jag älskade hennes gulliga fötter t om, alltså en sån söt typ av tjej jag velat vara med i hela mitt liv, personlighetsmässigt och utseendemässigt. Världens finaste röst. Hur hon ville bli buren av mig jämt, hälsade mig med pussar när jag hälsa på henne jämt och stod på en pall. Jag har svårt hitta någon som är lika perfekt som henne för mig och jag tittar på nya flickvänner som är av liknande karatär då dom passar mig bäst. Söta med fina ögon, feminima drag, utbildade, småblyga, gulliga och lite smånördiga.
Hon sårade mig djupt sen, något av det värsta någon gjort mot mig psykologiskt svek och drog undan min trygghet, vilket känns så jävla jobbigt att hon gjorde så mot mig då jag verkligen älskade henne på riktigt och vi hade en jobbig separation då vi bodde sambo. (ej otrohet) Hon var min bästa vän och en av få personer jag verkligen tyckt väldigt mycket om på riktigt personlighetsmässigt.

Varför kan jag inte glömma henne? Andra tjejer har det tagit ett halvår deppande max sen är man ute och skaffar nytt.

"Hur hon ville bli buren av mig jämt, hälsade mig med pussar när jag hälsa på henne"

var inte säker på att du inte beskrev en hund där ett tag.

hitta nån ny?

Jag har känt liknande som du har när det tog slut med min pojkvän.

Kämpa på och försök att gå vidare. Det kommer bli bättre. Spendera tid på saker du tycker är kul och träffa nya människor. Allt kommer ordna sig.

Det är väl det dom kallar ”the one that got away”. De flesta har nog någon sådan.

Men tänk också på att man lätt idealiserar det mesta med tiden. Barndomens somrar var faktiskt inte bara soliga.

Ta bort och blocka på sociala medier. Ha absolut ingen kontakt. Träffa någon ny. Klart.

Hur splittrades ni?
Tråkigt. Stå på dig.

Höreu. Ta chansen och kolla upp vad hon har för sig? Skriv till henne och berätta hur du känner.


Är hon upptagen. Dags att gå vidare med livet brush

Det är bara att säga Fuck it och gå vidare. Deppade över ett ex i nästan 2 år. Tillslut slutade jag bry mig helt och har gått vidare.

Varför bry sig om någon som inte bryr sig ett skit om en själv? Hon dumpade säkert dig för någon med högre status eller pengar, det är så de flesta kvinnor funkar. Och om du har tofflat under förhållandet förlorar hon intresset och respekten för dig helt. Om hon verkligen hade älskat just dig hade hon inte bara dumpat dig.

Jag tycker; sluta se det som att hon gjort något mot dig, sårat dig. Det hon har gjort, liksom de flesta andra som gör slut, är att hon gått mot nya mål (ny man) och annat hon längtar efter eller bara vara själv. Hon har ju inte gjort något mot dig utan mot sig själv, det hon har velat för sig själv och sitt liv. Sen att du kom i kläm är inget hon gjort mot dig.

Varför du inte kan glömma henne? Min gissning är att det är hur du kände dig av att vara ihop med henne. Att du kände dig accepterad, önskad, åtrådd, bra, stor & stark, smart, snygg och kanske lite beskyddande också(?)

Jag tror ärligt talat inte att du behöver leta efter någon exakt likadan som hon för att må bra, utan bara helt enkelt någon som du känner dig bra med, det behövs inga speciella egenskaper hos henne för att du ska känna så, bara rätt person.

Är det egenskaperna som styr så är det också dem du är kär i, inte personen i sig. Kanske var det något i den stilen hon kände(?) Försök att se personen, inte egenskaperna, i fortsättningen. En människa måste även få vara "dålig", sårbar och mänsklig med fel och brister. Såg du det hos ditt ex, fick hon vara så och ändå bli älskad av dig? Eller var hon bara den där lilla perfekta tjejen för dig?

Ja, det är svårt det där. Sådant tenderar att minska med åren, men det kanske inte är en tröst nu.

TS skrev om ett svek, men att det inte var otrohet? Om det nu var ett oförlåtligt svek, så skulle jag försöka gå vidare, men var det oförlåtligt? Är det ännu oförlåtligt? Annars finns ju alternativet att kolla upp henne och fundera på ett närmande igen. Om det fortfarande är oförlåtligt och tillförliten aldrig mer kan uppstå, så är alternativet att försöka sysselsätta sina tankar med annat och träffa andra.

Synd att det bara har gått 4 år. Ibland har jag haft svårt att helt släppa en tjej jag en gång träffade. När jag var ung hade jag fördelen att det inte fanns internet, d.v.s. hon var i regel borta ur bilden och därmed basta. När man sedan efter att ha fått internet kollade upp någon som man aldrig riktigt kom över, så är fördelen att de inte sällan har blivit äldre och inte sällan skaffat sig en mindre snygg stil. De är kort sagt inte lika attraktiva längre, speciellt inte jämfört med kanske den selektiva minnesbild man har om dem. Det kan bota en närmast omedelbart. Jag har själv blivit rynkig och svullen ut av bara tusan, men det är verkligen inget jämfört med hur mycket nästan alla kvinnor förfaller. De flesta åldras verkligen inte bra. Ibland kan det räcka med 4 år, men ibland kan det kräva snarare 10 år eller mer. Missförstå mig, det är inte alls så att alla 30+ kvinnor ser för jäkliga ut (verkligen inte!), men jag får en liten chock av diskrepansen mellan min minnesbild och hur de ser ut idag.

Jag antar att de par jag inte har kunnat släppa egentligen inte var några jag längtar tillbaka till i någon konkret mening, utan det handlar nästan alltid om att jag på något sätt kände att jag inte fick ett riktigt avslut eller att jag tog hastiga och drastiska beslut som jag inte riktigt visste varken då eller senare om de verkligen var de korrekta.


Eller snarare en katt. Det finns en anledning till att jag fortfarande kan känna ett styng av sorg när jag plötsligt minns en av mina tidigare honkatter och en tik jag har haft, medan jag absolut inte känner så för mina före detta. Speciellt när jag plötsligt från ingenstans kan få ett kroppsminne om hur det kändes när de tryckte sig mot mig.

Men visst, med mina före detta tog det slut, de dog inte. Samt jag älskade inte mina före detta ovillkorligt.

Trodde du snackade om ett barn ett tag där när du skrev att hon stod på en pall när hon hälsade på dig med pussar. Att du är ett litet peddo. Men sing såg jag att du letar efter någon med utbildning, då låter det mer rimligt och vuxet.

Jag vart själv gift me d kvinnan i mitt liv men det tog slut, hon stack.

Jag har bara ett tips till dig: Lär dig leva själv, svina runt om det behövs, res, sup. Är alkohol inte din grej så ta lite tabletter (lättare att hitta än än tror), knulla lite luder.

Testa ett dekadent liv. Döv känslorna. Många säger tvärtom, men jag talar utifrån egen erfarenhet... Det funkar. Du får en helt annan syn på livet och människor om du tar dig tiden att sova runt.