Invandrares typiska fel i svenskan.

Jag tycker att de i skrift har väldigt svårt att använda de/dem. Oftast blir det bara 'dom'.

En kinesisk dam på jobbet har svårt med skillnaden mellan tro, tycka och tänka, detta eftersom engelskan, hon talar fullgod sådan, bara har ett vardagligt ord för de båda, nämligen think. Ja jag vet, att believe finns, men think går att använda som substitut till alla tre svenska orden vilket gör det svårt att särskilja dem. Antar jag.

Sje-ljudet borde väl alla icke-svenskar ha svårt med, det är väl det som bara finns i svenskan?

Därom tvista de lärde. Själv har jag väldigt svårt att acceptera att det skulle vara en samtidig artikulation av en velar och postalveolar frikativa; min tungspets är inte det minsta inblandad. Jag tror mest på den här tolkningen:

Det handlar inte bara om inte, utan om ordföljden i att-bisats i stort, så kallad hävdad bisats:

• Alla visste att Fröding beundrade hon oerhört.
• Jag säger att detta går inte bra!

Denna typ av ordföljd är vanlig, och kommer förmodligen bli ännu vanligare.

(https://www.flashback.org/t264983 Jag har lärt mig en del på drygt fyra år )

Det där är nog det mest typiska som jag har lagt märke till och detta oavsett modersmål, just för att svenskan är ovanlig genom att använda omvänd ordföljd (predikat före subjekt). Det mest naturliga i de flesta(?) språk är subjekt före predikat även i bisatser.

Jag tror att det kallas V2-ordföljd, vilket innebär att (det finita) verbet
ska stå "på andra plats" i huvudsatser.

Ex:

Subjekt först: Jag måste gå till skolan.
Adverb först: Idag måste jag gå till skolan.
Bisats först: Eftersom jag har lektion idag måste jag gå till skolan.

Jag tror som du att svenskan är ganska ovanlig i det avseendet och
att det är därför man ofta hör "nu jag ska tända en cigg..." från invandrare.

Det där tror jag ändå är vanligt bland infödda svenskar också.

Har sedan en tid tillbaka undrat på vad man kan få ut för information från stavfel, bortsett från slarveriet.

Min fråga riktar sig mest på att identifiera folk som skriver på svenska men har:
arabiska
ryska
spanska eller
franska
som modersmål eller modersskriftspråk (t.ex. Afrikaner som skriver franska). Hur sipprar det tidigare språket genom i deras sätt att skriva svenska?

Finskans, tyskans och andra språk sätt kan även vara intressanta. Grammatikfel går också att köra på.

Det är säkert framkomligt. Men nog mest framgångsrikt om man baserar det hela på verkliga exempel i en större mängd data. Nog mer effektivt med statistiska metoder än att föröka sitta & fundera sig fram till regler.

Verbets placering i meningen svenskan är lite egendomlig, att placera verb fel i meningar är en klassiker.

Finska har i också en annan satskonstruktion än svenska där många småord och betydelse liksom bakas in i huvudordet och då är det lätt att känna igen en rak översättning om man kan finska från början. Jag tror det är lättast att känna igen sånt här om man är flytande på språken i fråga.

Ordföljd är vad du i första hand ska hänga upp dig på då.

Jo men vissa stavfel och ordval kan vara avslöjande på direkten. Ta till exempel onödiga latinska låneord (automobil, initiator), eller någon som alltid talar om "intelligens" och "observation" men aldrig om att vara smar, se eller "titta". Då kan man utgå från att skrivaren kommer söder om breddgrad 50.