Katt-tjejen från Outsiders

Skulle gissa på att den största anledningen att hon inte gillar "andra katter" är att riktiga katter bara påminner henne om att hon är en människa som tar sin verklighetsflykt i form av att leka katt på lite för stort allvar. Det kanske blir lite för smärtsamt.

Katter som bor tillsammans är som tidigare nämnts i tråden inte så superterritoriala så länge deras sociala hierarki är väletablerad. Och den tenderar dessutom att komma i balans väldigt snabbt igen även om nya katter dyker upp.

Hade för mig att hon bodde i Stockholm. Mitt ex är vän med henne och de träffades där ibland, men hon kan ju ha flyttat såklart. Har inte sett avsnittet än, ska ta och göra't nu.

Du ser ju själv att du har svaret i din egen text.
Vem VILL känna dystopi och misantropi?
Snarare är det väl ett smart drag, hon blir omhändertagen av andra jämt och stänsdigt, och slipper att jobba.

Rätt smart drag.
Leka året runt.

Hon / de sa ju att när hon blir trygg, kan hon bli mer katt. Dvs, leva in sig själv i leken ännu mer.




Identitetskris, olust att bli vuxen, "mjuka personlighetsdrag", svårighet att bli vuxen, behov av någon form av speciell uppmärksamhet, svår att nå inpå livet. Något sådant skulle jag tro.

Men jag håller med dig. Intressant.

Någon har helt seriöst kollat på för mycket "Pelle svanslös"!

Det skulle vara grymt intressant att få reda på mer om psykologin bakom furry-folkets beteende, inte bara hobbyanalyser, någon som lyckats rota fram nån avhandling eller dito dokument som behandlar ämnet?

Ursäkta men jag måste bara få vara med här... ni krånglar till det här något väldigt. Om jag låter er babbla vidare så är jag rädd att ni kommer börja tro att alla teriantroper (furries är folk som känner sig som varelser som inte existerar på riktigt, typ enhörning, flygande bävrar, inte fan vet jag...) är knäppa. Jag har ett bra liv, inga trauman, bra familj, inte knäpp, inga sjukdomar eller socialt handikappad/mobbad... men jag är helt enkelt en människa som känner mig som en varg. Jag kan få riktigt plågsamma behov av att springa på alla fyra, yla eller skälla... ni vet när man har något tungt på hjärtat och berättar det för någon? Den lättnaden känner jag när jag äntligen kan säppa ut ett yl eller skall. Jag har varit sådan här så länge jag kan minnas, första gången jag kommer ihåg ifrån var dagis. Jag tyckte aldrig att det var något konstigt med hur jag kände eller var när jag var liten, men nu har jag förstått att det är inte accepterat i samhället att vara som jag, så jag är numera väldigt stängd med det här, så det är INTE ett skrik på uppmärksamhet. Om jag är i skogen och verkligen vill yla eller skälla, så gör jag det först efter att ha rekat närmsta 50 m2 och är 110% säker på att ingen är i närheten. Jag har inte valt det här, det är bara sån jag är. Inte ens mina närmsta vänner vet det här. Så snälla, bara... döm oss inte.

Hon var 25 då. Alltså bör hon va 30 eller 31 i år. Så vad gör hon idag? Bor hon fortf med den där extremt fula andra kvinnan. Pao som inte var jättesnygg var enormt skitsnygg jämf med hennes äckliga matte/hona. Jobbar hon? Har hon kanske frisknat till, vilket jag iofs inte tror.
När man fyller 30 så får hon ju inte längre aktivitetstöd vilket jag antar att hon levt på. Så nu måste hon alltså försöka skaffa arbete om hon inte blir sjukpensionär och det tror jag inte hon kan bli. Hon är ju fysiskt arbetsför.

hon verkar inte må så bra rent fysiskt nu. smärtor i huvud och sida, kräks upp medicin osv. inte skrivit på länge. undrar om hon är vid liv fortfarande? Nåväl om hon fortf lever så har jag iaf inte kunnat lista ut om hon fortfarande är panterdjur.

Kan du länka till bloggen? Hittade bara en massa andra bloggar som skrev om henne när jag försökte googla fram den

Som jag har uppfattat det verkar det så.

Hur har det gått för den här mongisen? Har hon fångat nå råttor eller blivit uppjagad i nåt träd de senaste åren ? Lider hon fortfarande av denna åkomma ? Det borde väl vara omöjligt att leva ett helt liv som katt? Om man nu haft oturen att födas som människa menar jag. Galenskap hela grejen

Tror hon mest bara är uppmärksamhetskåt och vill sticka ut rejält. En ungdomsgrej som fortfarande lever kvar. Plus att hon eventuellt har nån grad av asperger.