Citat:
Guy Charmot (född 1914)
Läkarofficer, deltog i striderna i Nordafrika, Italien och Frankrike, räddade livet på flera kamrater. Tog avsked med överstes grad, gjorde en glänsande forskarkarriär.
https://fr.wikipedia.org/wiki/Guy_Charmot
http://www.ordredelaliberation.fr/fr...93/guy-charmot
http://lhistoireenrafale.blogs.lunio...gion-dhonneur/
Läkarofficer, deltog i striderna i Nordafrika, Italien och Frankrike, räddade livet på flera kamrater. Tog avsked med överstes grad, gjorde en glänsande forskarkarriär.
https://fr.wikipedia.org/wiki/Guy_Charmot
http://www.ordredelaliberation.fr/fr...93/guy-charmot
http://lhistoireenrafale.blogs.lunio...gion-dhonneur/
Av de sexton Compagnons de la Libération jag räknade upp för snart tre år sedan (inlägg #232) återstår idag fyra. Guy Charmot, den äldste i skaran, avled den 7 januari, 104 år gammal.
https://www.lemonde.fr/disparitions/...6031_3382.html
http://www.leparisien.fr/societe/le-...19-7982913.php
http://fr.africanews.com/2019/01/07/...e-guy-charmot/
Charmot var från Toulon och drömde sedan han var barn om att bli läkare samt om "äventyr" i kolonierna. Under "låtsaskriget" i mars 1940 skickades den 25-årige löjtnanten till Batié i nuvarande Burkina Faso för att bekämpa sömnsjuka. Där fick han i juni höra om Frankrikes kapitulation och tvingades likt andra militärer i de franska kolonierna att välja mellan att acceptera nederlaget eller fortsätta kampen. Charmot valde, likt de flesta andra i Batié, att inte underkasta sig.
Charmot tog sig via Guldkusten (Ghana) till Kamerun och därefter till Gabon, och anslöt sig till de fria franska styrkorna. Han tjänstgjorde i Syrien, Egypten, Libanon och Egypten, men råkade inte på allvar i strid förrän i Tunisien i maj 1943. Sedan deltog han i fälttåget i Italien och i landstigningen i Provence den 16 juni 1944, i befrielsen av hemstaden Toulon och i de avslutande striderna i Haute-Saône och Elsass. Han blev känd som en modig och lugn läkare, som vårdade sårade kamrater medan kulorna visslade runt omkring. Men själv behövde han inte avlossa ett enda skott ... Han blev Compagnon de la Libération i juni 1944.
Samma dag som Tyskland kapitulerade anhöll Charmot om att få återvända till sin läkargärning i Afrika. Han reste till Tchad och fortsatte att kurera sömnsjuka och andra exotiska åkommor till 1949, då han gifte sig och med vemod lämnade livet i bushen för att slå sig ner i Dakar. Han hann också bo i Brazzaville och på Madagaskar innan han i slutet av 1960-talet återvände till moderlandet. Han verkade som forskare vid läkemedelsföretaget Rhône-Poulenc och som specialist på tropiska sjukdomar vid Bichat-sjukhuset och Institut Pasteur, och talade hellre om sina insatser inom medicinen än om kriget. Han var också en ivrig alpinist.
Totalt fick 39 läkare utmärkelsen Compagnon de la Libération. Charmot var den siste.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2019-01-08 kl. 18:00.
Senast redigerad av Ördög 2019-01-08 kl. 18:00.