DN har idag en artikel om en pojke som idag går i nian i en resursskola. Kringlaskolan är inte någon resursskola, men år 2017 hade cirka 30 procent av eleverna olika diagnoser som ADHD och Aspergers etc. En resursskola riktar in sig bara på elever med särskilda behov medan Kringlaskolan är en vanlig skola med vanliga klasser men med en hög andel elever med NPF och därför har en hel del specialanpassningar. Det finns säkert flera likheter än olikheter. Jag tänkte dock referera från artikeln om hur det fungerar på en resursskola och att barn med speciella behov kan få anpassad hjälp. Jag citerar ur artikeln då den är låst.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/be...n-resursskola/
När Aaron började i en resursskola vände betygen uppåt.
Tanken var att en specialpedagog skulle hjälpa Aaron, men hon skulle hjälpa så många att hon inte hann med. Aaron fick underkänt i de flesta ämnena, men för tre år sedan fick han komma till en resursskola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Då vände det uppåt och enligt Aarons lärare (de samtalar i artikeln) kommer han att få mest C och D i betyg, eventuellt något A och troligen ett E i matte. En anledning till att Aaron trivs så bra är att alla "sitter i samma båt", och man kan skämta om sina olika funktionsvariationer. En anpassning är att skolan jobbar med små klasser.
Kort sagt, anpassningen är mindre klasser, fler lärare och lokaler kan ha vissa anpassningar (för ljudnivå etc.). Hur det gått till på Kringlaskolan där Greta gick vet jag väldigt lite om. Poängen är dock att även om man har någon diagnos så finns ofta ändå begåvningen någonstans där inne. Det gäller bara att locka fram det hos eleven och hitta ett bra sätt för eleven att jobba på. Förr hade dessa barn stämplats som idioter i klassrummen. Det räckte i övrigt att vara dyslektiker för att betraktas som en idiot i den gamla skolan. Idag har vi en modernare syn på elever och om man inte passar in i ett vanligt klassrum så kan man göra anpassningar istället.
För Gretas del verkar miljön i Kringlaskolan gett henne möjlighet att använda sig av sin begåvning och därmed få toppbetyg. I min värld så är det ur ett mänskligt perspektiv rätt att hjälpa elever med särskilda behov. Hellre det än ett samhälle där man betraktar dem som idioter eftersom de i själva verket sällan är det. Greta tycker jag har visat det på ett bra sätt genom att få bra betyg.
https://www.dn.se/nyheter/sverige/be...n-resursskola/
När Aaron började i en resursskola vände betygen uppåt.
"Aaron Julin är femton år. Han har diagnostiserats med add och dyslexi och gick i den vanliga kommunala skolan upp till sexan.
Han trivdes med sina klasskompisar. Men eftersom han hade svårt att sitta still och koncentrera sig på lektionerna blev han placerad i ett annat klassrum där han skulle jobba på egen hand.
– Jag lekte bara runt eftersom ingen såg om jag gjorde något, säger han.
Han beskriver det som att han har ”en vägg i hjärnan”.
– Det går att jobba till en viss del, men det kan ta väldigt lång tid och ibland kan det bara totalstanna."
Tanken var att en specialpedagog skulle hjälpa Aaron, men hon skulle hjälpa så många att hon inte hann med. Aaron fick underkänt i de flesta ämnena, men för tre år sedan fick han komma till en resursskola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Då vände det uppåt och enligt Aarons lärare (de samtalar i artikeln) kommer han att få mest C och D i betyg, eventuellt något A och troligen ett E i matte. En anledning till att Aaron trivs så bra är att alla "sitter i samma båt", och man kan skämta om sina olika funktionsvariationer. En anpassning är att skolan jobbar med små klasser.
"Skolgrunden jobbar med små klasser med högst tio elever i varje. Här finns 41 anställda och 97 elever. Det finns en syokonsulent, en sjuksköterska, en kurator och tillgång till psykolog och läkare om det skulle behövas."Rektorn berättar att i en vanlig skola med stora klasser stör barnen varandra hela tiden. För barn med NPF-diagnoser så tas uppmärksamheten från dem för mycket för att de ska fungera och kunna koncentrera sig. Den vanliga skolan är alldeles för stojig och stimmig för dessa barn. Men på en resursskola är klasserna mindre och lärartätheten högre (gissningsvis för att man ska kunna undervisa mer enskilt.
Kort sagt, anpassningen är mindre klasser, fler lärare och lokaler kan ha vissa anpassningar (för ljudnivå etc.). Hur det gått till på Kringlaskolan där Greta gick vet jag väldigt lite om. Poängen är dock att även om man har någon diagnos så finns ofta ändå begåvningen någonstans där inne. Det gäller bara att locka fram det hos eleven och hitta ett bra sätt för eleven att jobba på. Förr hade dessa barn stämplats som idioter i klassrummen. Det räckte i övrigt att vara dyslektiker för att betraktas som en idiot i den gamla skolan. Idag har vi en modernare syn på elever och om man inte passar in i ett vanligt klassrum så kan man göra anpassningar istället.
För Gretas del verkar miljön i Kringlaskolan gett henne möjlighet att använda sig av sin begåvning och därmed få toppbetyg. I min värld så är det ur ett mänskligt perspektiv rätt att hjälpa elever med särskilda behov. Hellre det än ett samhälle där man betraktar dem som idioter eftersom de i själva verket sällan är det. Greta tycker jag har visat det på ett bra sätt genom att få bra betyg.