Berättat, plötsligt, vidlyftigt om sina sexuella erfarenheter

Är sambo och ska förlovas. Min största kärlek.
Nu är det så att hon pga vissa omständigheter (en rejäl ägglossning och konsekvenser av detta), berättat ganska detaljerat om storleken på sina tidigare ligg, självklart inte ägnat sig åt måttagning men kunnat jämför med sexhjälpmedel. Jag blev först lite upphetsad men sedan blev min manlighet lite tilltufsad. Nu efteråt känns det sådär. Detta då hennes tidigare var väldigt stora och jag "bara" över normal.
varför berättar man så brutalt ärligt?

Frågor och synpunkter?

Kvinnor pratar om ytliga saker, oftast kopplat till sexualitet på något sätt då det ofta är det enda de har av värde att delge. Vad förväntade du dig att hon skulle prata om? Filosofi?

Nästa gång hon säger att hennes ex var större än dig, kontra med "Jag förstår det, behövs väl." och gå därifrån lugnt. Sedan går du mot dörren, öppnar, stänger lugnt och går hem. Sedan hör du aldrig av dig igen.

Något i den kvinnliga räknemaskinen till hjärna sa henne att utstuderad ärlighet just då gav det bästa förtjänstmässiga utfallet.

Det är nu du berättar om hur mycket du gillar kinky parsex. Behöver inte vara Sané men, det funkar nog.

Gå ut och sen gå hem? Då är han ju tillbaka där han startade, vad ska det hjälpa?

Är hon slapp, stor som Globen invändigt så det behövs rejäla doningar för att fylla upp?

Tar hon upp det igen tryck i tvåan. Gnälls det är det bara säga du trodde hon inte skulle ha något problem att hantera din minikuk.

Lässvårigheter?

De är sambos.

Om TS går ut, tar ett steg, vänder och tar ett steg in genom dörren så är han hemma, igen. Där hon är. För det är hennes hem också. De är sambos. Det betyder att de bor tillsammans. I samma hem.

Vilket vidrigt kvinnoförakt du uppvisar, inte lyckats så bra med det motsatta könet?

Jag vet inte om det mest tragiska är om detta är trollande eller helt sant. Vilket som är väldigt patetiskt.

Låter som en mardröm. Vad är det för jäkla idé?


Om du behandlar barn som barn, är det barnförakt då? Eller är det att man insett på något plan att man inte är jämlika? För mig är det en självklarhet. Har inget emot kvinnor, snarare tvärtom, jag förstår dem, hade jag varit kvinna så hade jag med stor sannolikhet agerat likadant. Jag säger bara att auktoritet och ansvar bör bara kopplat, män är av naturen ansvariga för kvinnor, främst för att de är inkapabla till att ta hand om sig själva. De önskar att bli omhändertagna. Jag vill inte att kvinnor ska slösa bort sina mest fertila år genom att jaga någon sorts karriär, jag vill att de ska skaffa barn tidigt, få friska barn när de själva har mycket energi och ork. Sedan om de vill plugga eller skaffa jobb så vore det också fine, men det viktigaste just nu är demografin och ha ett funktionellt samhälle. I detta samhälle kan inte kvinnor rösta, men det behöver de egentligen inte då om de stannar med mannen har egenintresse i att det går bra för mannen, dvs minskade skatter. Ökade skatter är till fördel och incitament för singelmödrar.

Så frågan är vill du se sanningen i vitögat och ha ett fungerande samhälle, eller vill du rollspela om att kvinnor är jämställda män och allt är okej samt spela fiol på Titanic? Är du inte en del av lösningen så är du en del av problemet.

Det kanske du har, det förklarar ju ditt tokiga förslag.