Citat:
Ursprungligen postat av
randomuser
Förstår inte exakt hur länder kan få bygga upp så stora statsskulder. Sedan 70 talet har det ökat enormt och inte minskat. Varför anses vi ha bra kredit när vi haft kraftig skuld/belåning i 50 decennier?
Tänker mig att staten har många "mindre" lån och betalar dessa för att ta nya oftast större? Hur kan det fortsätta om jag tänker rätt?
För övrigt vad hände runt 80-86 som dubblade statsskulden?
Statsskulden fördubblades mellan 1970 och 1986, den period då Olof Palme dikterade politiken och försökte införa stats-socialism i olika omgångar.
Fackföreningarna gavs nästan obegränsad makt och kunde genom strejker och utpressning höja lönerna mycket mer än vad produktiviteten ökade. Det innebar en stor kostnadspress på företagen, som dels var tvungna att höja sina priser, dels avskeda folk.
Eftersom arbetslösheten ökade borde det satt press på lönerna igen, men istället förtidspensionerades ca 10% av arbetskraften.
När såväl skatteintäkterna som bolagsskatterna minskade och kostnaderna för förtinspensioneringarna sköt i höjden tvingades staten i omgångar höja skatten tills den var högst i världen.
Detta skapade ytterligare nedgångar, samtidigt som de höga lönerna gjorde våra exportvaror dyrare vilket ledde till en ond cirkel av nedgång.
Lösningen för Palme var att låna. Man valde alltså att finansiera ett ohållbart system med lån, och Sverige hamnade så småningom i "Lyxfällan". 1990 var det så svårt att låna för Sverige att räntan på kortsiktiga lån för ett kort ögonblick steg till 500%, och långsiktiga lån fick vi betala 15% ränta på.
Då fick borgarna ta över och genomföra drastiska reformer.
Så småningom fick vi också en socialdemokratisk statsminister värd namnet, Göran Persson. Han valde att inte gå tillbaka till traditionell (s)-politik, utan fortsatte föra samma strama ekonomiska politik som den tidigare borgerliga regeringen.
Sverige hade ett fantastiskt utgångsläge efter andra världskriget och vi tjänade mycket på att ha en fungerande industri när allt annat var sönderbombat. Vi kunde varit lika rika som Schweiz, men allt spelades bort av en mans visioner om ett socialistiskt paradis.