Citat:
Ursprungligen postat av
Aethelred
Det är något särskilt med den svenska arbetarklassen och frankofobi. Man ska hata Frankrike, tycka att franska är ett fjolligt spåk, kalla fransmän fega och poängtera att de suger på engelska. Gärna också påpeka att Frankrike har många invandrare som är både mörka och hemska och att landet är förlorat. I alla fall om man är rasist, som Johan Sverkersson.
Jag kan förstå att Frankrike känns mer främmande än t.ex. Storbritannien. Brittisk arbetarklass är mer som svensk arbetarklass, vädret är skit, maten smakar skit, man dricker bira och inte vin, hårdrocken och annan skrik-och-skrän-musik kommer ofta därifrån, man brölar men i slutändan står man där i kö och knyter näven i fickan. Man kan kommunicera åtminstone hjälpligt med britterna, ibland t.o.m. bra.
USA tror man sig känna via den enorma kontakten med amerikansk populärkultur. Sanningen är dock att svenskar inte alls förstår sig på amerikaner.
Frankrike och fransmän är svårare att dechiffrera för en svensk. De är mer extroverta, mer konfliktsökande, mer självmedvetna och arroganta. Fransmän accepterar inte pack på samma sätt som svenskar, och franskt pack är mycket hårdare i sin packighet än svenskt pack. De umgås mer som italienare och spanjorer, brett och i familj, vilket ju är obekvämt för en del svenskar; i mångt och mycket är dock fransmännen mer som tyskar eller nederländare än som sydeuropéer. De är supertrevliga om man bara försöker lite med språket och har grundläggande etikett. Man behöver inte alls kunna mycket. Jag älskar Frankrike. Landet är sagolikt vackert, kvinnorna är vackra, kulturen är rik, och fransmännen gör vad fan de vill för de älskar sin frihet och har stake.
Ett stort missförstånd är det här med att
fransmän skulle vägra prata engelska. Väldigt roligt faktiskt. (Att många är kassa på engelska JA, fast deras liv går inte ut på export och
bra PR- utomlands. De har en egen existens hemma.).
Saken är den att- oavsett språk - så kan man inte gå fram till folk och tilltala dom på det där ouppfostrade sättet typ
hörrö du,
hallå och utan minsta charm dessutom. Besöker jag ett främmande land så klarar jag åtminstone av att först lära mig ett ord.
ETT enda jävla ord som
bonjour eller
merci. Nähä det går inte. Vad säger de
skoltrötta nu igen? Just det:
nu står det still. Har ofta sett svenska turister sitta på caféer och då kyparen kommer fram och hälsar ordentligt
Bonjour! får han endast som autistiskt svar
"Eeehh... We want cappuccino!" Kyparen upprepar lite tydligare "
Booon-jour". Svensken: "
Cappuccino!". Atmosfären blir lite grinig och svensken åker hem och tänker "
Faan, den vitlöksrapande grodan vägrar prata engelska". Pinsamt.
Väluppfostrade amerikaner och engelsmän känner inte alls samma bemötande i Frankrike då de andvänder sig av "
Pardon me. Hello. Do you speak English?" eller "
May I please have..."
