Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Vad gäller Katyn är dokumentens äkthet m.m omdiskuterade och det föreligger en vetenskaplig kontrovers. Gorby och Jeltsin är politiker som förstås i ett vetenskapligt sammanhang inte spelar någon roll.
Att revisionister ifrågasätter dokumenten betyder inte att det finns en vetenskaplig kontrovers. Revisionister är faktaresistenta, och tror inte på någonting som inte bekräftar deras teorier.
Vad gäller Gorbatjov och Jeltsin, så hade de den politiska makten. De kunde alltså beordra fram dokument för att få klarhet, vilket de gjorde. Ingen av dem hade något politiskt intresse av att "förtala" Stalin, som då var död och begraven sedan många år.
Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Forskning bedöms av andra forskare, javisst, och hur bedöms denna? Givetvis på sina meriter och inte på ”trovärdighet” hos den som forskat. Det är ju därför jag refererade till ett par amerikanska professorer som berömt Grover Furrs bok om Nikita Chrusjtjov. Dessutom är forskningssamhället inte bara västvärlden. Det finns forskare även i t ex Ryssland.
Jo, frågan om trovärdighet är central. Det är det första som forskare tittar på när någon kommer med en ny teori: vad har den här personen publicerat tidigare, och hur togs det emot av andra forskare.
Du har kanske en idealistisk bild av den vetenskapliga processen, men icke desto mindre fungerar det precis som jag just beskrev.
Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Erkännandena under moskvaprocesserna var inte absurda. Om du vet något om kommunistiska partier så vet du också att frågan om självkritik är helt central. I boken Natt klockan tolv på dagen beskriver Arthur Koestler detta fenomen på bra sätt, en skönlitterär bok med hög litterär kvalitet som skrivits mot bakgrund av moskvarättegångarna.
Varför skulle någon som idkar självkritik hitta på att han var japansk spion? Självkritik går ut på att älta misstag som man själv gjort, inte fabulera om sådant som man inte gjort.
Vi vet mycket väl hur det gick till med dessa färdigskrivna "erkännanden": fången slogs blodig tills dess han skrev under dokumentet. Blodstänket på flera av papperen finns fortfarande kvar, och har analyserats med moderna metoder.
Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Förekom erkännanden efter tortyr? Troligen efter tortyr också. Innebär detta att erkännandena skall underkännas? Knappast. Erkännande även i vår samtid i Sverige kommer efter tortyr. Man sätter in den misstänkte på häkte, isolerar hen månad efter månad, under tiden förhör man och och får man inte rätt resultat, då fortsätter isoleringen. Detta är tortyr och troligen värre än direkt handpåläggning, en tortyr som FN flera gånger uppmärksammat. Tortyr förekommer i så gott som alla länders rättsväsenden, även i vår samtid – således inget argument mot moskvarättegångarnas juridiska status.
Den legitima kritik som finns mot svenska åklagares missbruk av häktningsreglerna ursäktar inte att Stalins knektar gick loss på sina fångar med knogjärn och knölpåkar, innan de avrättade dem med nackskott. Det måste finnas någon proportion i kritiken.
Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Att många i Väst inte erkänner moskvarättegångarna beror inte på juridiska förhållanden utan på politiska. Väst har aldrig erkänt rättegångar i länder som det anser vara dess fiender om det är kriminella handlingar som den tolkar som politiska. Detta gällde för Moskva på 30-talet och det gäller för Kuba, Venezuela, Kina, Iran, Ryssland, Syrien, DFRK osv. i vår samtid.
Vad Moskarättegångarna i så fall visar är att SUKP var en kriminell organisation eftersom nästan alla gamla bolsjeviker befanns vara "kriminella".
Citat:
Ursprungligen postat av
rokossovsky
Grover Furr ”tror” inte på moskvarättegångarna, han analyserar dem istället med hjälp av sakförhållandena och presenterar slutsatser med empiriskt stöd.
Som alla revisionister finner han det resultat han letar efter: att de oskyldigt dömda var skyldiga till de absurda brott de anklagades för.