Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Tycker psykedelika verkar som en intressant behandlingsform men har inte på allvar övervägt att testa. Till stor del för att jag inte vet hur jag skulle gå tillväga. Om detta är något jag skulle använda mig av så skulle det vara under seriösa och kontrollerade former under ledning av "proffs".

Är du rädd för döden? Typ att det ska göra ont eller vara ångestfyllt?

Peppar du din fru att gå vidare i livet? Så Hon inte deppar hela livet utan partner eller barn.

Jag mådde dåligt, hade blod i avföringen, hade samtidigt en svampinfektion i matstrupen så jag spydde 4-5 gånger om dagen. Sökte naturligtvis hjälp och när de skiktröntgade mig upptäckte de tumören. En timme efter röntgen bad de mig att åka till kirurgen direkt och dagen efter blev jag opererad. De skar bort en bit av tjocktarmen och tunntarmen och sydde sen ihop ändarna. (min tumör satt precis vid övergången från tunntarmen till tjocktarmen och täppte till som ett lock.
Går på kontroll en gång om året nu och varje gång är det väldigt nervöst.

När inga hämndfantasier eller liknande, vilket jag är mest glad över. Livet och samhället har (med undantag för cancern) behandlat mig väl.

Vad gäller att låna pengar för att göra livet lättar för frugan så tänker jag att alla såna planer riskerar att gå fel i slutändan. Vi har dessutom ett litet kapital som kommer komma henne till gagn. Inget livsförändrade men tillräckligt för att hon inte ska behöva byta livsstil, vilket får duga.

[quote=OlikaBroed|77126491]
Dimetyltryptamin. The spirit molecule. PM

När det gäller att bli frisk har jag gett upp. Har märkt att vissa har svårt att acceptera en sådan hållning så för syns skull kan jag säga saker som "man vet aldrig, mirakel kan ju ske" eller liknande. Dock tror jag inte alls på detta. Cancern är för spridd och inget cytostatika tycks mer än marginellt kunna påverka vidare spridning. Det är helt enkelt ett faktum att min lever inte kommer kunna ta hur mycket stryk som helst.

Jag är med det sagt inte säker på att den prognos jag fått = några månader nödvändigtvis måste vara korrekt. Har hört för många historier om folk med liknande diagnoser som ändå sedan levt på några år och jag tänker och tror att det inte är omöjligt. Ibland kan cancer av min typ hamna i inaktiva perioder och om något sådant skulle ske i närtid kan jag säkert få några månader extra. Det hoppas jag på!

För 3 år sen fick jag besked om obotlig cancer.
Jag körde cellgifter och immunoterapi fram till för en 2 veckor sen, då dom avbröt behandlingen i förtid anledningen är att jag blev frisförklarad.

Men jag körde keto kost och köpte william li, bok ät dig frisk. Titta på youtube eat to starve cancer med honom.
Tittade även på Valter Longo

Jag är idag piggare än pigg. Om du orkar och vill kämpa skriv ett pm kan jag detaljerat berätta om hur jag gör. Jag är inte sjukvårdsutbildad och vill inte ge dig falska förhoppningar men jag är själv övertygad om att kost och träning tillsamman med moderna läkemedel ger en mycket bättre effekt.

Hur ser du på organdonation, något du tänkt på?

Det är ditt liv trots allt, jag hade aldrig lagt mitt liv i någon annans händer. Att fasta är gratis och behöver inga mediciner, sjukvården tjänar inget på det så din läkare kommer inte ha läst om det.

"Everyone has a physician inside him or her; we just have to help it in its work. The natural healing force within each one of us is the greatest force in getting well. Our food should be our medicine. Our medicine should be our food. But to eat when you are sick is to feed your sickness" - Hippocrates

"Instead of using medicine, rather, fast a day."
- Plutarch

Min inställning från början var att köra så hårt som möjligt med målet att kunna bli cancerfri. Detta fanns som en liten möjlighet i början. Efter diverse olika behandlingsformer har det dock visat sig att ingenting varit så effektivt som vi hoppats (och faktiskt trott).

Jag går fortfarande på en lågintensiv behandling när jag äter cellgifter i tablettform och kompletterar med en antikropp intravenöst, vars "uppgift" det är att stoppa blodflödet till tumörerna. Denna behandling används dock inte i botande syfte utan endast bromsande. Jag kommer i mitten av september få veta om den varit lyckat (dvs bromsat förloppet) eller ej. Oavsett finns som sagt inget hopp om att vända förloppet och bli frisk.

Att gå över från smärtsammare behandling till snällare kom sig naturligt efter att ha testat "allt" av den senare sorten. Med allt menar jag allt skolmedicinen förespråkar. Har inte prövat några "alternativa" eller spekulativa behandlingar och tror inte jag kommer göra det heller. Erbjuds jag att vara med i teststudie för någon lovande behandlingsform som ligger ganska långt fram skulle jag i och för sig kunna tänka mig att vara med på det.

Är det något du ångrar att du inte har gjort?

Är du tillfreds med ditt liv?

Finns det något du känner är skönt att du kommer slippa nu när du dör?

Kommer någon mörk hemlighet dö med dig?

Har du något galet i den bucketlist du ska göra?

Om du skulle återfödas vad skulle du göra annorlunda i livet?