Citat:
Ursprungligen postat av
Hackenbush55
Märkte jag med när jag började gå ut och gå för rehabilitering. Jag tappade 26 kilo när jag var sjuk så jag var otroligt svag, alla muskler nästan försvann så jag behövde röra på mig så mycket som möjligt för att träna upp min styrka.
Vänner man mötte då tittade åt ett annat håll och även släktingar drog sig undan precis som cancer är smittsamt.
Tråkigt att du fick vara med om det. Ja, man är ju samma person även när man är sjuk.
Kanske har de levt väldigt förskonade liv, utan sjukdom eller svårigheter nära inpå. De vet inte hur de ska bete sig, det blir en panikreaktion i stunden och istället för att hantera den känslan ignorerar man den helt. Måste vara jobbigt.
Ett enkelt hej hade väl räckt, eller något i stil med "för jävligt det här", ungefär som ts skrev, sen behöver man inte gå in på sjukdomsbiten djupare än så om man känner att man inte klarar av det. Hade förmodligen känts bättre för de själva och säkerligen för den som är sjuk. Å andra sidan, att gå över på andra sidan gatan och försvinna helt, är enligt mig smitarmentalitet/smitarpersoner ...som man antagligen klarar sig bäst utan ändå.