Citat:
OlikaBroed <3
Jag blev väldigt emotionellt berörd av det du berättar om besöket hos goda vänner i helgen, hur du hade en dipp i måendet och lade dig att vila i ett rum bredvid, där du hörde de andras röster och ljud i bakgrunden. Att du kände frid och ljus.
Är absolut ingen expert, men har arbetat inom vården i hela mitt yrkesverksamma liv, har suttit vid
oändligt många sjukbäddar där slutet varit nära och så småningom de allra sista andetagen dragits.
Det har ofta varit sjuka som jag vårdat en kortare eller längre tid, men alla har berört mig och jag
har varit tacksam att fått möjligheten att finnas där.
Att det är alldeles för svårt för en anhörig att finnas vid sin anhörigs sida när döden nalkas, har jag full förståelse för, men ingen patient skall behöva dö ensam, så har varit självklart att finnas där.
Vid mina nära anhörigas sjukbäddar och insomnande - äldre föräldrar samt yngre anhöriga som lämnat jordelivet alldeles för tidigt - de har givetvis berört mig allra mest. Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag fått uppleva detta, finnas där vid sidan av sängen, hålla en hand, stryka ömt över kinderna, pannan och händerna. Det har varit vackra fina stunder, mängder av minnen som sköljer över en. Det har funnits ett sällsamt ljus och ett stort lugn kring min nära anhöriga - som hjälpt och tröstat mig när tårarna trillat nedför mina kinder, jag har bara känt en tacksamhet att mina anhöriga får somna in utan några mer smärtor, utan någon rädsla eller ångest utan bara fridfullt, lugnt och stilla fått lämna detta livet.
Jag önskar så att du får minst de tre månaderna som du planerat för. Att du och din älskade fru får
möjlighet att fylla den tiden med allt det bästa för er bägge två, allt det viktigaste ni vill hinna med.
Att din sjukdomsstatus kan hålla sig på någorlunda samma nivå så att upplevelserna blir så bra som
möjligt.
Som många andra skrivit så har du gett så mycket till så många okända personer i och med att du startade den här tråden. Vilket jag förstått har kommit som en högst oväntad, men tacksam reaktion för dig. Kan läsa mig till att det finns skribenter som plågas av t ex ångest och som du har hjälpt med dina ord. Samt även skribenter med fysiska åkommor.
Du är en synnerligen klok, förstående, intelligent och fin person. Du har gjort mycket gott i ditt liv. Du har mycket att vara stolt över.
Jag vill tacka dig för dina ord, du har gett mig oerhört mycket också; saker och ting som jag kanske ej reflekterat över, livet har rullat på med mycket jobb och vardagliga bekymmer tidigare. Du har gett mig en insikt om vad som är viktigast i livet.
När din tid är slut, som du själv skriver - känn ingen ångest eller skräck - utan enbart frid och ljus.
Det kommer att bli en fin stund, för dig, din älskade hustru och dina närmaste.
Allt gott till dig <3
Jag blev väldigt emotionellt berörd av det du berättar om besöket hos goda vänner i helgen, hur du hade en dipp i måendet och lade dig att vila i ett rum bredvid, där du hörde de andras röster och ljud i bakgrunden. Att du kände frid och ljus.
Är absolut ingen expert, men har arbetat inom vården i hela mitt yrkesverksamma liv, har suttit vid
oändligt många sjukbäddar där slutet varit nära och så småningom de allra sista andetagen dragits.
Det har ofta varit sjuka som jag vårdat en kortare eller längre tid, men alla har berört mig och jag
har varit tacksam att fått möjligheten att finnas där.
Att det är alldeles för svårt för en anhörig att finnas vid sin anhörigs sida när döden nalkas, har jag full förståelse för, men ingen patient skall behöva dö ensam, så har varit självklart att finnas där.
Vid mina nära anhörigas sjukbäddar och insomnande - äldre föräldrar samt yngre anhöriga som lämnat jordelivet alldeles för tidigt - de har givetvis berört mig allra mest. Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag fått uppleva detta, finnas där vid sidan av sängen, hålla en hand, stryka ömt över kinderna, pannan och händerna. Det har varit vackra fina stunder, mängder av minnen som sköljer över en. Det har funnits ett sällsamt ljus och ett stort lugn kring min nära anhöriga - som hjälpt och tröstat mig när tårarna trillat nedför mina kinder, jag har bara känt en tacksamhet att mina anhöriga får somna in utan några mer smärtor, utan någon rädsla eller ångest utan bara fridfullt, lugnt och stilla fått lämna detta livet.
Jag önskar så att du får minst de tre månaderna som du planerat för. Att du och din älskade fru får
möjlighet att fylla den tiden med allt det bästa för er bägge två, allt det viktigaste ni vill hinna med.
Att din sjukdomsstatus kan hålla sig på någorlunda samma nivå så att upplevelserna blir så bra som
möjligt.
Som många andra skrivit så har du gett så mycket till så många okända personer i och med att du startade den här tråden. Vilket jag förstått har kommit som en högst oväntad, men tacksam reaktion för dig. Kan läsa mig till att det finns skribenter som plågas av t ex ångest och som du har hjälpt med dina ord. Samt även skribenter med fysiska åkommor.
Du är en synnerligen klok, förstående, intelligent och fin person. Du har gjort mycket gott i ditt liv. Du har mycket att vara stolt över.
Jag vill tacka dig för dina ord, du har gett mig oerhört mycket också; saker och ting som jag kanske ej reflekterat över, livet har rullat på med mycket jobb och vardagliga bekymmer tidigare. Du har gett mig en insikt om vad som är viktigast i livet.
När din tid är slut, som du själv skriver - känn ingen ångest eller skräck - utan enbart frid och ljus.
Det kommer att bli en fin stund, för dig, din älskade hustru och dina närmaste.
Allt gott till dig <3
Hej!
Först och främst tack. Detta såväl för lyckönskningarna, samt dina generösa och fina ord i stort. Jag tänker på dem du beskriver som fått dö utan sina anhöriga i rummet men som haft dig eller någon annan som hållit dem i handen. En fin bild. Jag tänker också att för egen del åtminstone så är det viktigaste att jag fått leva med mina älskade, inte huruvida jag får dö med dem eller ej. Även om jag för både egen och deras skull ändå hoppas kunna ha dem hos mig vid mina allra sista andetag.
