NewDeer's egna texter

Var väldigt längesen du skrev något innan den senaste, hur kommer det sig?

Det spelar ingen roll om de hänger samman eftersom du ger den kraft genom sista raden. Jag älskar det korta, koncisa och nästan torrt konstaterande av att det finns en annan upplevelse i en situation med två.

Och sedan, du är förbaskat duktig. Jag gillar ett par av er som skriver här skarpt och du är en av dem jag önskar det gick att bokmärka.

Jag har skrivit mer, men inte lagt ut allt här.
Tusen tack för dina fina ord. Jag skriver mest som terapi för mig själv, men det värmer att höra att någon annan uppskattar det

Det är inspirerande att läsa när någon skriver bra
Hoppas man får läsa mer.

Du anklagar mig för att vara
kall och okänslig samtidigt som
dina höfter smeker badlakanet

Ångan stiger mot taket och
det är svårt att se klart
lite lagom dimmigt sådär

Jag är inte dum vet du,
säger du
och rabblar upp alla jävla poäng
du någonsin fått

Hurra,
plussa ihop dem
Skapa algebra
medan jag skrattar
och skapar

ett fucking liv

Jag menade inte så
du trycker ditt blöta hår
mot min rena tröja
och förväntar dig att jag
ska måla din självbild
något vackrare

Sadla hästen cowboy

jag klatschade dig lekfullt
med piskan jag hittade nånstans
nångång
(det kan ha varit i din garderob
men det var ett tag sen)

vi behöver nåt att styra med också
tömmar träns, heter det så?

Vi har ingen jävla häst, sa du
men du skrattade inte

tydligen förstod du inte att jag
är en jävligt rolig tjej
som kan rida barbacka
om det behövs

Ska du med eller?

jag slog dig en gång till
lite hårdare än jag menat
dock hade jag en till godo

Ska du med eller cowboy?

du tittade på mig som om jag
inte hade alla hästar hemma

Det finns inget hår att dra i

Med ryggen mot framtiden
kastar jag mitt hjärta
låter det flyga och
landa varsomhelst

Med känslorna mot väggen
är jag intryckt i ett hörn

Det finns inget öde
det finns ingen plan
Inga skogspromenader
eller mysiga hemmakvällar
som kan göra mig hel

Det finns inget hår att panikartat dra i
det finns ingen ro
Inga klyschor
som passar mitt sinne
Ingen fristad som tar emot min tro

Med ryggen mot er alla
kastar jag mitt hjärta
låter det flyga och låter det falla

Dina ögon kunde vara tomma
men du ser på mig
som om du skulle stanna kvar

Dina lögner är lika goda
som mina en gång var

Den här båten är på väg att sjunka
och livbåtarna är slut

Som ett andetag i min nacke
som en hand runt din hals

Som ett substitut
för ingenting alls

Som ett smycke på botten
man borde lämnat kvar
Som kärlek som var vacker
just då den var

Båten är borta och endast vraket
finns kvar
Och dina ögon är precis så sorgsna
som mina en gång var

Det blåser på verandan ikväll
och min väska är packad

Jag ska skriva några dikter
jag ska lämna någonting kvar
Jag ska skratta åt minnen som gör mig glad
och jag ska gråta åt den värld vi har

vi tog tunnelbanan
och åkte rakt in i solen

men du förstod inte
vad jag menade

det kan ha berott på min röda toppluva
en ljummen septemberdag

det kan ha berott på jennies svindel
när vi passerade bron

det kan ha berott på skratten
åt ingenting alls

men det var ändå ganska vackert
även om vi aldrig kom fram

jag trodde det var på riktigt
men jag vaknade i en dröm

jag höll om dig försiktigt
och min själ kändes öm

dussintals detaljer
verkligare än någonsin

tusentals attiraljer
och en doft som var din

en dunkudde
ett askfat
en groda utav plast

jag fnittrade av glädje
när du spikade mig fast

jag ville aldrig vakna
men mitt förnuft viskade, stick

jag nöp mig i armen
så hårt det bara gick

Hej hej Deer, är du påverkad av narkotikum eller alkohol när du skriver?