Hur känns Gud?

Många snackar ibland om att:
"När du hittar Gud, då vet du".

Jahaa, hur fan ska jag veta att det är Gud jag hittat då?

Jag menar, det finns ju olika känslor. Vilken känsla är Gud?

Jag vet att nya känslor man aldrig upplevt kan komma senare i livet. Så de e väll en sån känsla kanske?

Jag har räknat ut att Gud har med trygghet att göra. Men endast en känsla av trygghet är nog inte att hitta Gud för isåfall hade ju alla hittat Gud halva dagarna.

Så hur känns Gud?

Det känns som det gör när man mobbar en liten glasögonorm i skolan.
Eller när chefen har åkt fast för snatteri och alla på jobbet står och skrattar åt det tillsammans.

Naaa, de där e eufori eller lycka du snackar om..jag snackar om något "större".

Ok, men dom flesta får inget större än så.
Dom är frälsta vid foten av korset.

Vill du ha något större, då har du en lång väg att vandra och priset kan bli oerhört dyrt.

Jag har inget annat att leva för. Dessutom har jag redan dött...
Så jag fortsätter tills jag hittar min sanning. Sen är allt förhoppningsvis över, levande eller död.

Skit samma,
Hur känns det där som är så svårt att hitta då?

Vilket är värst? Ett känslorus som aldrig mer kommer att uppnås eller ett känslorus som blir allt starkare med tiden?

Man möter Gud när man förstår vad han vill och förstår hur ödesdiger den andra vägen är.

Frågan är väldigt komplex då alla har sin tro eller sitt sätt. Felet många gör är att man stänger sitt sinne till en religion så man inte kan ta till sig mer information. Men vad man nu än tror på religion,vetenskap etc är det bra att ha något att tro på så det ger mening till livet.

Denna killen förklarar det väldigt bra:

https://youtu.be/Ng9OqpMmIb0

En metod är att bli den andra glädjs åt.
Du kan välja att plocka upp korset och låta andra skratta och håna och mobba dig.

Du kan göra som många präster gör.
Ta på dig skulden för att ha våldfört dig på barnen som litar på dig.

Jag är rätt bra på att låta folk håna mig för det har alla gjort hela mitt liv.

Men ibland säger jag ifrån, likt en dator utan känslor. Bara för att skapa "balans".

Då kan du dina mening med ditt liv i det
Du är värdefull. Sådana som du ger liv åt andra.
Den minste av oss är i verkligheten den störste.

Då kan du se mening med ditt liv i det
Du är värdefull. Sådana som du ger liv åt andra.
Den minste av oss är i verkligheten den störste.

Mmm, men det har sitt pris att försöka göra "rätt" trots människors "dumhet" som ibland försöker få en att tvivla.

Samtidigt är det ju bara "dumhet".

Det är svårt att anklaga barnet, barnet som inte vet vad dumhet är.