Tja, det kanske kom bort var att om vi hade haft fler seniora programmerare som vågar ta bra betalt hade det kanske gett de yngre förmågorna självförtroende nog att begära mera ?
Om vi hade haft en mycket mera etablerad industri här med allt ifrån hårdvara till den bästa mjukvaran så hade det kanske betalat sig på sikt.
Vi har några spelutvecklare som har betalat sig bra, men vi hade kunnat behöva dra in mera pengar i exportinkomster. inte fan vet jag
Citat:
Att läsa din "historiska återblick" blev rena nostalgitrippen. Det mesta stämmer, men inte allt. Visst fanns programmerare på 60 -talet. Innan 1970 hade jag personligen skrivit 100-tals dataprogram i språken Cobol, Fortran och varianter av Assembler. I princip alla program för IBM's stordatorer skrevs i Cobol och det var ordersystem och ekonomiredovisning som dominerade. Jag kodade t.ex. delar av ett ordersystem tillsammans med WM-datagrundarna Wilkne och Mellström 1968. Input hålkort och output listor och magnetband. För mer tekniska applikationer och rena beräkningar användes Fortran medans man använde Assembler för den mer "maskinnära" programmeringen.
En era som du inte fick med var den sk minidatortiden ca 1972-2000. Här dominerade Digital Equipment med sin PDP11-serie och operativsystemet RSX-11 och sedermera VAX med VMS som operativ. Många av våra stora industriföretag använde dessa system. I samband med PDP11 kom också de första bildskärmsterminalerna där de sk VT100-terminalerna dominerade. Det var under den eran som de verkliga programmeringsfärdigheterna ställdes på prov. Var med och utvecklade ett material- och produktionsstyrsystem med ca 100 terminaler som skulle köras på PDP11-dator med 128 KB primärminne och långsamma skivminnen. För att erhålla acceptabla svarstider var man tvungen att designa programmen så att bara de nödvändigaste delarna fanns tillgängliga i primärminnet samtidigt. Diskaccesser var en kritisk tidsfaktor så det var av stor vikt att man räknade på rotationstider och läsarmens rörelser och placerade kritiska register så nära varandra som möjligt.
Skulle kunna fortsätta med mängder av exempel på programmeringsutmaningar men nöjer mig här.
En era som du inte fick med var den sk minidatortiden ca 1972-2000. Här dominerade Digital Equipment med sin PDP11-serie och operativsystemet RSX-11 och sedermera VAX med VMS som operativ. Många av våra stora industriföretag använde dessa system. I samband med PDP11 kom också de första bildskärmsterminalerna där de sk VT100-terminalerna dominerade. Det var under den eran som de verkliga programmeringsfärdigheterna ställdes på prov. Var med och utvecklade ett material- och produktionsstyrsystem med ca 100 terminaler som skulle köras på PDP11-dator med 128 KB primärminne och långsamma skivminnen. För att erhålla acceptabla svarstider var man tvungen att designa programmen så att bara de nödvändigaste delarna fanns tillgängliga i primärminnet samtidigt. Diskaccesser var en kritisk tidsfaktor så det var av stor vikt att man räknade på rotationstider och läsarmens rörelser och placerade kritiska register så nära varandra som möjligt.
Skulle kunna fortsätta med mängder av exempel på programmeringsutmaningar men nöjer mig här.
Visst det blev mycket nostalgi här, Toppen
Borde ju kopiera dessa inlägg till en tråd som heter datorhistorik. Mycket riktigt, men utanför stordatorvärlden gav Digital inte så mycket respons i svensk press. För journalister var det de vita skjortornas och slipsarnas domäner, dataavdelningarna alltså.Journalisterna förstod sig inte på sådant alls, och när tidningarna skulle datoriseras så blev det minsann hallå. Journalisterna kom på kant med sina ägare och var på krigsstigen.
Chefredaktörerna såg sin chans att kunna sköta layouten digitalt direkt.
Och en snabbare pressläggning, det var då fortfarande papperstidningar.
En hel yrkeskategori gick förlorad, nämligen sättarna. Sättarna var de som preparerade tryckplåtarna för tryckpressen.
En märklig följd av journalisternas ilska blev misstanken om att bildskärmar skulle vara skadliga. Diskussionerna gick heta och utmynnade i det så kallade bildskärmsförbudet för gravida.
Att gravida fick inte arbeta vid bildskärmarna, typ en tjock-TV.
Då fanns det väl inga hårda fakta för det "skadliga" magnetfältet då.
Digital Equipment Corporation ( = DEC) blev uppstickaren som utmanade IBM på minidatorsidan, och blev ju ett seriöst alternativ mot IBMs i regel rätt så klumpiga lösningar.
DEC fick säkert lägga ner mycket jobb för att få sina system att fungera på den tiden. De kunde ju inte köra virtuella maskiner på den tiden och debugga dem den vägen
Tänka sig att det var många som trodde att PCn skulle bara bli en liten modefluga. Men jag skulle gissa att det var Japans intresse för finmekanik och elektronik som bar PC-vågen framåt.
Visst minns man tex VT100-terminalerna och de hade väl som bäst 19200 Baud. Det räckte definitivt inte till någon snabb färggrafik, utan bara till text.
Assembler var mördande tråkigt på den tiden. För det fanns några olika varianter för olika maskinvaruspecar.
