Hur kan fysiken lösa den böjbara tiden i relativitetsteori med den konstanta i kvant?

Med böjbar avses att tiden kan variera beroende på observatör/hastighet, referensram inom relativitetsteorin. Kvantmekaniken har ingen tid vid isolation, men under observation/mätning finns ett bestämt tidspassage.

Då vi vet att relativitetsteorin är korrekt, medan kvanten är inte teoretiskt "löst", borde väl alla face value- tolkningar (vad du ser är vad som händer) kastas i papperskorgen, då dessa går emot relativitetsteorin? Vågfunktionkollaps är således inte förenligt med relativitetsteorin.

Trots detta är det Köpenhamntolkningen standardbeskrivningen i läroböckerna.

Vad beror det på? Ingen tvivlar ju på att relativitetsteorin är en sann beskrivning av universum. GSP-systemen utgår ifrån att GR-teorin är korrekt.

Sann och sann. Vi vet att relativitetsteorin ger användbara förutsägelser.

Teorin utgår ifrån sina förutsägelser. Det kan finnas något större än relativitetsteorin, men vad den ämnar att fånga av verkligheten är det närmaste man kan komma korrekt

Kvantmekaniken är förenlig med relativitetsteorin vid isolation, men inte vid "kollaps". Det är således mer troligt att någonting uppstår som ger sken av kollaps, än att det är en kollaps.

Jag har inte djupdykt i Bohm-tolkningen men den ser ut att återställa klassisk fysik även på kvantskalan. Den tillkom senare men är värd att påpeka.

Många världar återställer klassisk fysik också, den bara pluraliserar den. Den åberopar dock psykologi för att förklara sannolikhetsfördelningen och är därför av lägre dignitet än Bohm.. Bohm hänvisar till faktiska, fenomenologiska "illusioner" eller förvrängningar eller saknad info.

https://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_electrodynamics

Intressant. Vilken av tolkningarna är den mest förenlig med? Eller är det en ogiltig fråga?

https://en.wikipedia.org/wiki/Dirac_...rved_spacetime

Det är ingen tolkning. Den förklarar inte varför vi får en sannolikhetsfördelning vid mätning.

Relativitetsteorin är korrekt inom sina begränsningar, samma gäller för kvantmekaniken.
Så båda teorierna är användbara inom sina respektive områden.

Vad som saknas är en teori som omfattar både och.

Många lovande teorier har visat sig svåra att komma vidare med, vilket inte behöver betyda att de är fel.

Vi vet att det finns områden där vår kunskap är begränsad, t.ex. svarta hål och mörk materia/energi.
Med stor sannolikhet finns det även områden där vi helt saknar kunskap.

Så det finns en hel del kvar att utforska.

Kvantmekaniken är endast begränsad i den utsträckningen vi förstår den. Svarta hål har ingenting med
Uppenbar vågfunktionskollaps

Vad är felet med de relativistiska fältteorier som finns menar du? Speciell relativitetsteori och kvantmekanik går bra att förena. Gravitation däremot är klurigare att få med och där har man inte lyckats än.

Läs t ex på hur positronen förutsades när man skapade en relativistisk version av Schrödingerekvationen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Positron#Theory

Om man ser på det lite från utsidan, finns det nåt som säger att vi borde kunna banka ner universum till en (eller några) formler?

Kommer ofta att tänka på 3-kroppsproblemet. Vi kan inte lösa det exakt, men universum gör det (och n-kroppsproblemet) perfekt hela tiden.

Är vår tilltro till matematik för stor?

Det är en gammal filosofisk fråga varför universum beskrivs så väl av matematiska lagar. Empirisk sett verkar det dock vara så.
Universum gör det "exakt" för att universum är facit. Rimligen påverkas även trekropparsproblemet av slumpen inbyggd i kvantmekanik.