Citat:
Ursprungligen postat av
Zaedrews
Tillsammans där med att flygkrascher och veta ett tag att man kommer dö. Sett till fall där det hänt och i ubåtar mest hade ju folk försökt fått tag på något att skriva på. För att lämna ett avskedsbrev. Inte mycket annat att göra för man vet ju att det är kört. Sett till dö sedan är väl det bästa att man tuppar av syrebrist än att drunkna.
Det finns en berättelse om en tysk ubåt under WW2 som slogs ut av sjunkbomber och sjönk på relativt grunt djup (drygt 100 meter). Tillräckligt grunt för att ubåten inte skulle implodera av vattentrycket, men också tillräckligt djupt för att omöjliggöra alla försök att nå ytan levande.
Hydrofonoperatören på den brittiska jagaren påstår sig ha hört ett fyrtiotal korta, skarpa smällar en stund efter att ubåten lagt sig till vila på havsbottnen. Dessa var förmodligen pistolskott, och en tysk ubåtsbesättning på en typ VIIC-ubåt bestod av drygt fyrtio personer.
Vad jag vet så hade endast kaptenen och möjligen någon av hans närmaste officerare tillgång till pistoler ombord på en ubåt. Men sannolikt fanns det mer än tillräckligt med ammunition för att låta pistolerna gå laget runt, så att säga, och ge besättningsmedlemmarna en chans att skjuta sig i skallen och få ett snabbt slut på eländet istället för att långsamt dö av syrebrist och/eller kyla i en utslagen ubåt mer än hundra meter under havsytan.
Tyvärr kan jag inte minnas var jag läste denna historien, men det var på något engelskspråkigt forum. Det kan vara en skröna, men det är också fullt möjligt att den är sann. Oavsett vilket så är det en mycket obehaglig historia att leva sig in i.
