Citat:
Ursprungligen postat av
Vilhelminaa
Även om kärlek är mycket är det verkligen inte allt. Har själv växt upp med en förälder som inte har så bra konsekvenstänk, inte tagit det bästa besluten, inte förstått de ena och det andra Lite luddigt men att han alltid har älskat mig och att jag fortfarande är hans allt är det ingen tvekan om men om han har varit en ansvarsfull förälder nej. Hade jag kunnat ha en bättre uppväxt? Ja! Han hade behövt få vara umgänges förälder. Men ett barn behöver konsekventa, ansvarsfulla vuxna som kan vägleda en till att bli en vettig och förståndig vuxen människa med bra möjligheter. Med kärlek kommer man långt men tyvärr inte hela vägen när de gäller barnuppfostran
Jag förstår, du hade förstås behövt trygghet, någon "riktig" vuxen att lita till. Har inte heller haft perfekt uppväxt. Men det är ju inte svart eller vitt. Vissa verkar resonera att om inte allt är 100% perfekt så är det bästa att ta barnet för alltid. Det är ju många som mår dåligt i familjehem också, som rymmer hemifrån och hamnar i klorna på olämpliga personer för att de vantrivs så jag vänder mig lite mot de som hurrar och nästan visar skadeglädje över omhändertagandet. Folk kan gå igenom sämre perioder och komma på banan igen. Sen om det gäller tungt missbruk (då drogen går före allt - barnet förtjänar att komma först) eller sadistiska psykopater så kan det ju vara bäst att klippa helt.
Men det jag menar att den typ av villkorslösa kärlek som en mamma (normalt) känner för sitt barn och som varar hela livet, ersätts inte automatiskt för att man placeras i ett hem som är välordnat och präktigt. Vissa tar barn för pengarna.
Det är mycket möjligt att ett ingripande var nödvändigt - svårt för oss att bedöma på avstånd. Men det är ju ingen lycklig situation och jag hoppas det reder upp sig. Just nu verkar gubben inte stabil alls och jag tror det är bra att både mamman och barnet är någon annanstans. Hoppas att Lisa med lite miljöombyte kan komma ifrån vanföreställningar och att det hela får ett lyckligt slut.