Äcklad av osäkra människor

28 årig kvinna. Framstår för de i min närhet/jobb som självständig, social, rolig BLABLA men har borderline/EIPS.

Mitt problem:
Sen tonåren har jag varit äcklad främst av vänner men även familj. Jag är väldigt selektiv med vem jag umgås med och låter mig inte komma nära många. Ändå stör jag mig på dem som kommer nära mig och vill vara med mig.

Det som äcklar mig mest med vänner är:

-när de är klängiga (kontaktar mig mer än jag vill)
-när de fortsätter höra av sig (fast jag inte svarat på första kontaktförsök fortsätter hen att höra av sig)
-när de har problem och vill prata med mig om det (ofta blir jag irriterad för deras problem inte uppfyller mina krav på vad ett problem är, utan känner att de slösar min tid=äcklad).
-när de visar sig svaga (blir antingen arg, eller så undviker jag vännen pga återigen äcklad av svagheten).

Såhär blir det med alla som kommer nära mig. Jag pendlar mellan att vara äcklad till att vilja umgås och försöka förstå min vän och hens problem. Ändå känner jag mestadels äckel när vänner visar sig svaga eller söker ”för mycket” kontakt med mig.

Är väl medveten om att felet ligger hos mig. Men hade velat diskutera med någon som känner eller känt samma som mig? Att jag känner såhär för mina vänner bryr jag mig egentligen inte så mycket om just nu. Men jag vill kunna bry mig eller iallafall inte vara elak i onödan. Men något med svaghet får mig så provocerad.
När det kommer till min familj så vill jag inte känna och tänka såhär. Får sådana elaka tankar ibland när jag umgås med min familj som jag VERKLIGEN älskar..

Alla andra är korkade? Du förstår att det ingår i din diagnos va?
Jag gissar att du inte har hög utbildning eller ett välbetalt jobb? Säkerligen andras fel och en massa ursäkter till att det inte är så.

Påminner mycket om mig själv. Läs lite om anknytningsteorier. Osäker undvikande anknytnings typ låter väldigt likt detta.

Gud va jobbigt det måste vara att ständigt gå runt och störa sig på folk , skit allihopa så kommer du se att du kommer få ett lyckligare liv .

Känner igen mig i detta, till viss del. Vill inte känna mig äcklad, men jag bara blir det av sådana människor, får intensiva hatiska känslor..

Man får ha tålamod om man verkligen vill ha en relation med personen. Hålla sig själv i styr.

Jo kanske hatisk är ett mer passande ord. Tycker det är svårt att översätta tankar och känslor till rätt ord ibland. Men du verkar förstå…
Hur gör du?

För antar att du känner som mig, att har dina vänner,
men i perioder får du noll känsla för dem? Min ens vän har också personlighetsstörning, så vi förstår varandra utan att behöva låtsas. Och trivs med henne.