Artemis - det nya månprogrammet

Testats för 50 år sen , kolla på NERVA

Okej ska jag göra, men tycker att det är intressant, att det är en helt annan slags bränsle. Dagens raketer drivs väl typ samma som alltid har använts.. Klart så har dom blivit bättre. Men det behövs något nytt.. Så det går snabbare att åka till Mars, skicka utrustning till basen och rymdstation som ska byggas på månen

Man hettar upp något med reaktorn som lämnar dysan i anständig fart

Oavsett vad du hettar upp och hur du snabbt du hettar upp det, kan du ens överkomma effektiviteten av att elda syre i väte ( eller syre i metan )?
De kärndrivna lösningar vi har idag använder ju elektricitet för att accelera joner. Effektiviteten är finfin men effekten motsvarar att blåsa spåbubblor på en volvo och förvänta sig att den drar iväg längs motorvägen. Typ.

Det enda seriöst kraftfulla kärndrivna förslaget var väl Orion. Som bestod av en serie av kärndetonationer "inuti" en av dina dysor alternativt under en stålplatta. Ibland framstår Kalle Anka som en trovärdig vetenskapstidning, tbh Tolka det nu rätt. Det kan fungera. Förutom för de du lämnar bakom dig, såklart. Under HELA vägen up genom atmosfären, eller hur länge du nu kan fortsätta små kärndetonationer bakom dig innan det blir jobbigt o du stänger av. Eller får slut på små söta kärnvapen.

Med det nu sagt .. hur menar du att extern upphettning av nåt i en dysa skulle vara bättre än hur vi gör idag?

Dom ska ju inte ersätta kemiska steg utan användas som vakuummotor , asså ute i rymden o långbortistan

Men det har vi ju redan idag? Jonmotorerna använder elen från kärnreaktioner, normalt dessa plutoniumbatterier vi pratar om, och använder det för att sätta fart på xenonjoner, likt en gammal tjock-tv för den som levde på den tiden, fast utan att elektronstrålen fastnar på en skärm. Man skippade just skärmen.

Men just att man via elektriska fält sätter SÅN fart på jonerna (inte elektroner i det här fallet, utan just xenonjoner) gör att enär massan är liten är hastighetsändringen enorm, så utfallet "per kilo reaktionsmassa" är SÅ många gånger större än metanet spacex fyller sina avloppsrör med.

Men det e ändå inte en "kärnreaktion" per sé, och tankarna på att spränga massa små kärnvapen bakom rymdfarkoster är många, men ingen med nåt vett.

Det italienska modehuset Prada designar rymddräkterna för månlandningen! Privata Axiom verkar också ha blivit inblandat. Men hur går det för Musk och SpaceX med raketen?

https://snipboard.io/SkeTVK.jpg

Med kärnreaktioner som i NERVA kan man hetta upp reaktionsmassan till högre temperatur och dessutom använda vätgas som reaktionsmassa. Allt för att få högre specifik impuls än vad som är möjligt med kemiska reaktioner.
https://en.wikipedia.org/wiki/NERVA

Utan att nu gå in på toppen av kärnforskningen från 60-talet, menar du att just upphettning slår den kemiska process vi har idag som inte primärt är upphettning, utan expansion?

Raketmotorer behöver inte bli varma, dom behöver bara expandera. Det vi gör är att blanda kemikalier som skapar mycket mer avgaser per volym än vad vi skickade upp. Om du enbart inkluderar extern värme här - vad i den processen kunde du ignorera?

Är det inte så att du egentligen tänker på en ion-motor nu, trots allt?

En raket fungerar genom att skicka ut reaktionsmassa med hög hastighet bakåt. Ju högre hastighet desto bättre. Molekyler med högre temperatur och lägre molekylmassa har högre hastighet.
Klickade du på min länk?

Du beskriver en jonmotor rätt bra med första delen. Den andra delen - den om Nerva - tror jag minsann jag läste bara några decennier efter den kom, dvs på 90-talet. Hur exakt kan nåt av detta vara oklart för dig?

Du har antingen med dig med dig en minimal massa du vill expandera med maximal hastighet - jonmotorer. Eller så har du med dig MASSA massa, du änna vill expandera med maximal hastighet där merparten beror på att ingående ingredienser skapar en väldig massa utgående sådana (t.ex avgaser).

I det andra fallet kan du ju självklart värma dom lite extra och få lite extra oomph, men hade det då inte varit enklare att trimma jonmotorn lite? Eller att helt ignorera gas-skapar-fasen av förbränningen eftersom du ändå står för värmen?

Om du inte ens kan förklara det enklaste utan som alltid "läste du inte min länk?" eller "läste du inte min avhandling i sjutton delar plus bilagor?" så har du inget viktigt att säga.

Jonmotorn går ett steg längre i att maximera hastigheten för bränslet, men det finns en oundviklig trade-off: rörelsemängden ökar som mv medan kinetiska energin ökar som mv^2. Ju högre hastighet på reaktionsmassan desto mer energi krävs för samma ökning av rörelsemängden. Därför kan en jonmotor utnyttja bränslet effektivt men får en låg dragkraft. Bra för att långsamt accelerera interplanetära sonder eller göra banjusteringar på satelliter, men dåligt för bemannade färder.
Det är inte mig det är oklart för.
Det är inte antingen eller utan ett kontinuerligt spektrum. Jonmotor ligger på en sida, kemiska raketer i andra och termiska nukleära motorer mitt emellan. Vill du ha en någorlunda stor acceleration räcker inte jonmotorer till.