Citat:
Ursprungligen postat av
Burnback
Tror också en del av sanningen ligger i att fler söker vård, då sätts också fler diagnoser.
Som barn- och ungdomsledare inom idrott så har jag flera grabbar som sköter sig exemplariskt, lite spralliga bara, där föräldrarna en dag kommer och säger att de går på utredning för ADHD, eller att de ska börja medicinera. Då nämns ofta problem i skolan som en anledning.
Det är ju så att bara diagnosen sätts så får man tillgång till betydligt större resurser, vilket då blir avgörande för att klara skolresultaten.
Men till vilket pris? Har sett barn som blivit helt avtrubbade av sin medicin, som är fysiskt närvarande men inte mentalt.
Medicinering bör endast ges till de mest grava fallen, i övrigt måste vi kunna ha flexibla institutioner som gör att alla får plats på ena eller andra sättet. Förr fanns särskola vilket var bra på ett sätt men stigmatiserande på ett annat. Kan vi hitta andra lösningar?
Och du är med dessa barn hemma hos föräldrarna efter träningen? Är det du som försöker få dom att göra läxorna när dom bara vill somna i boken? Skulle du kanske vilja prova att få dem i säng innan kl 00??
Svårigheter brukar manifistera sig mindre på träningar eftersom det är en bra miljö för barn med adhd. Det är när du vill lära dom saker och dom fanimej inte kan lyssna mer än 10 sekunder. Där kommer många föräldrar säga att deras barn är lika - men ack så fel dom har. Era barn lyssnar men Vill Inte. Det är två helt olika saker. Ungar med ADHD glömmer bort vad de skulle göra eller kommer aldrig igång. Det märks direkt vilka av er här inne skulle vara utbrända inom ett år av att hantera detta.
Jag tycker ändå det är väldigt intressant att höra åsikter från er arroganta då det är underhållande. Roligast är ändå när ni drar igång med WT-argumentet, särskilt då ni helt saknar förmåga att se hur låg er egen intellektuella nivå är. Bara det faktum att man kan ifrågasätta ADHD visar att man egentligen inte har så pass bra koll på vad det är.
Varför ökar diagnoserna? Därför att man nu är medveten. I min skola (90-tal) skulle jag kunna peka ut 5 st i två årskullar som behövt en diagnos men som aldrig fick det. Idag är två av dessa döda, en har försökt begå självmord, en går på anger-management och den sista vet jag inte riktigt vad som händer med men han har varit i fängelse för allt möjligt, men också levt ett ganska vanligt liv emellanåt.
Sen tvivlar jag inte på att en del kan runda psykologer i vuxen ålder. Vet man hur, så kan man göra det. Men psykologen måste också ta hänsyn till patienten. En del kanske behöver hjälp men inte får det. Då kan adhd vara ett sätt att få hjälp.
Om ni träffat på folk med rejäl adhd skulle ni förmodligen tappa hakan. Deras energinivå är så hög att ögonen bokstavligen står rakt ut. De har ibland en god man som hjälper till att betala räkningar!!! Det är liksom inga lyxtjänster man drömmer om att ha.