Krigsfilm och Militärfilm - den stora episka tråden

Jag stöter på två till på trådens tema hos Netflix än tidtagare nämnda. Häromdagen såg jag No Trees in the Street (1959) med Herbert Lom i ena huvudrollen som en Corleone-typ som fick sonen till en familj att spåra ur. Handlade om hur fattigdomen påverkade familjens livsutsikter och hopplösheten. Man skulle kunna se filmen som ett sidospår till just Gudfader-karaktären och dennes vandrade upp och ner på gatan, vad resultatet av det blir inne i bostäderna.

www.netflix.com/title/81441862
www.imdb.com/title/tt0052006

Sonens förfall var stundtals lite extremt och överspelat, men ett sympatiskt ljus i misären var Sylvia Syms som familjens dotter och hur även hon med livsdrömmar var fast mellan a rock and a hard place. Sylvia strålar i samtliga filmer hon var med i på den tiden, har sett fem stycken det senaste hos Netflix, har en kvar.

My Teenage Daughter (1956)
The Birthday Present (1957)
Woman in a Dressing Gown (1957)
The Moonraker (1958)
No Trees in the Street (1959)
The Big Job (1965)

Sylvia Syms är sjuksystern i krigsdramat En iskall i Alexandria (1958).

Tror inte jag har sett Ice Cold in Alex (1958), är hon stygg eller i den menar du, eller sympatisk och strålande även där? Läste om handlingen nu, påminde väldans mycket om Un taxi pour Tobrouk (1967) som jag har avnjutit två ggr senaste åren. Lägger till den iskalla i den evigt översvällande listan, och tackar för tipset. Sylvia Syms har blivit ännu en trevlig kvinnlig upptäckt bland Netflix klassiker efter tidigare Anna Neagle.

För min del är också Idi i Smotri tvåa efter Apocalypse Now Redux, trea kommer nog Talvisota!

Förstår inte riktigt varför folk höjer SPR till skyarna riktigt. Gravt överskattad krigsfilm och en (enligt mig) kopia på den klassiska The Longest Day ('62).

The Longest Day (1962)

Brukar jag titta igen då och då, oftast efter jag blev besviken på nyare ww2 filmer som kom ut. Dagens ww2 filmer är oftast grovt politiskt korrekta och lite "anti-war" element i (skrikande unga soldater som dör i famnen på sin kamrat i meningslösa kriget) Krig är hemsk jag kan hålla med om men det är inget som jag bryr mig när jag tittar på filmer.

I gamla ww2 filmer de använt av sig skådespelare eller militära konsulter som faktiskt deltog i kriget/slaget och de fick rådgivning av militära konsulter från båda sidor allierade/axelmakterna så de var inte lika ensidigt som dagens hollywood ww2 filmer. Internationella skådespelare från alla länderna som deltog i slaget.
Tora! Tora! Tora! (1970) (som är 100ggr bättre än Hollywoods Pearl Harbor 2001), hade delad regi med amerikanska och japanska regissörer samt skådisar från båda länderna.

Diggar denna scenen i The Longest Day (1962) https://www.youtube.com/watch?v=w7VUkmV4mEk

Blitzkrieg 38/45

The Longest Day (1962)

Plus för att fransmännen pratar franska och tyskarna tyska. Stort minus för de uselt filmade scenerna där man så uppenbart klippt in bakgrunden (Rommel vid stranden, amerikanerna på båten). Det märks dock inte alls att det är fler än en person som regisserat, och trots en speltid på tre timmar blir det aldrig långrandigt. Karaktärsutvecklingen är dock nästintill obefintlig och antalet karaktärer gör att det finns en risk för att blanda ihop alla. Det åtgärdas genom att karaktärerna istället går att känna igen på grund av att skådespelarna är oerhört kända - Henry Fonda, Robert Mitchum, John Wayne, Sean Connery, Richard Burton, m. fl. medverkar.

Ehh. Saving Private Ryan har så klart inspirerats av landstigningsscenerna, men där den nyssnämnda filmen lyckas förmedla en känsla av total panik, kaos & elände så misslyckas den här filmen med det; vid ett flertal tillfällen verkar många väldigt sansade och lugna (trots att kamraterna skjuts stup i kvarten) och vid ett tillfälle sitter till och med ett gäng soldater och "vilar". Mitt på stranden, under brinnande krig.

Filmen handlar ju som sagt om dagen D, Der längste Tag, och är delvis utförd i någon slags dokumentärstil snarare än att vara en renodlad spelfilm. Mycket utspelar sig i tyska och allierade kontorsmiljöer innan en panikslagen tysk militär får se tusentals stridsfordon närma sig Normandies stränder på morgonen den 6 juni 1944. Och då bryter helvetet lös (även om filmen som sagt inte riktigt lyckas förmedla det).

Trots en del skavanker är det en bra film, men den når inte upp till de högre betygen - mycket på grund av att man delvis misslyckas med krigskänslan, och på grund av en del rent av dåliga företeelser som t.ex. det vid vissa tillfällen bristande fotot. En riktigt bra skildring av invasionen i Normandie, som innebar inledningen på det tvåfrontskrig som ännu en gång skulle fälla Tyskland.

7/10

En liten uppdatering i slutet av sommaren, har köpt följande filmer de senaste veckorna:

The Longest Day '62

Saving Private Ryan är ju på mångt å mycket en "kopiering" av Den Längsta Dagen som jag håller klart högre.

The Longest Day (1962)

En fantastiskt bra bild av andra världskriget på film. The Longest Day känns som ett praktexemplar och facit för filmer i krigsgenren. Svartvit, lång som satan, många många bra skådespelare, magnifika krigsscener. Precis som man vill ha det med andra ord! John Wayne, Robert Mitchum, Robert Ryan, Richard Burton, Sean Connery. Listan kan göras väldigt lång. Som sagt, en mycket bra krigsfilm (som jag konstigt nog inte hade sett tidigare) som bjuder på precis allt den bör. Strandmassakern kan man tyckas kännas snodd härifrån i Saving Private Ryan. Longest Day är en otrolig film.

8 av 10!

The Longest Day får det bli nu.