Såg kungar varandra på slagfälten? Och krigade dom själva?

Tror du soldaterna kände dödsångest när dom stod där på slagfältet och såg fienden på motsatt sida?

Det tror jag säkert.

Men, de lär ha velat stå upp för fosterlandet. På den tiden krävdes nästan alla män i kriget. Var socken fick ju till en början skicka var fjärde man.

Som många redan har skrivit så stred och stupade Sveriges forna kungar.

Det skulle aldrig hända i nutid. Finns inget att vara stolt över längre.

Vågade? Det förväntades att kungen skulle rida först. Även adelsmän skulle leda sina mannar.

Man tränade hela sit liv för uppgiften. Ungefär som japanska samuraier.

Det fanns ingen nationalism på den tiden. Så det där med fosterlandet tror jag inte.

Fotfolket har alltid älskat sin Konung, och offrat sitt liv för hans överlevnad. När en Konung deltar i kriget som Gustaf II Adolf och Karl XII, så kämpar soldaterna bättre och modigare. Så stark är ledarens makt.

Kungen var högste överbefälhavare, så om han inte var helt lam och lytt förväntades det att han skulle finnas på plats och leda striden, givetvis var han omgiven av generaler och högt uppsatta officerare som kunde "hjälpa" honom att fatta rätt beslut. Men beslutet var i slutändan hans att fatta. Därför brukade kungen och hans entourage se till att ta en hög kulle eller annan lämplig höjd i besittning, från vilken han hade en strategisk överblick över slagfältet och kunde utdela order i realtid.

Trummor, trumpeter och fanor användes därför att det var det bästa (enda) sättet att före radions tillkomst ge order till trupperna i realtid. Fanor var särskilt användbara när det gällde att kommunicera på längre avstånd än vad den mänskliga rösten, trummor och trumpeter tillät.

Kungarna, åtminstone efter medeltiden, gav sig relativt sällan in i den direkta striden man mot man. Och om kungen visade sig på själva slagfältet var han oftast omgiven av en stor styrka personliga livvakter. Så det var inte direkt lätt att komma kungen nära nog för att döda honom. Gustav II Adolf dog för att han red fel i dimman och kom in på fientligt territorium ledsagad endast av några få livvakter. Och Karl XII dog på grund av sin egen dumdristighet. Han hade åtskilliga gånger vid tidigare belägringar gått fram till de främsta ställningarna och personligen lossat skott mot - och ofta träffat - fiendesoldater. Men vid Halden hade han helt enkelt otur.

Så man hade kodsignaler för trumpeterna? Ett särskilt ljud för att signalera att man typ ska svänga vänster?

Fanorna vet jag inte hur man ska använda de för att ge signal åt fotfolket eller kavalleriet. Hur går det till? Vifta till höger för att alla ska gå till höger?

I slaget vid Lund ser man animationer där Karl XI är på den högra flygeln och följer med när den högra flygeln dundrar in i den danska vänsterflygeln. Då tror jag väl knappast att kungen stod på någon kulle? Eller följde han med flygeln och stod lite längre bak i leden med sina livvakter vid sidan om? Det bästa för fienden är väl då att bara kasta en massa granater mot där kungen stod, vilket definitivt hade haft död på kungen och då hade man vunnit hela slaget på en sekund.

Slaget vid Lund pågick till långt efter solens nedgång. Hur gick det till när det var becksvart och inte fanns gatulampor på den tiden?

Är väl uppenbart? Moralhöjande, känslan att kungen är en del av gruppen/militären, som går igenom samma sak som soldaterna och inte sitter hemma och softar medan hans underhuggare blöder, lider och dör på slagfältet i elände och misär. Att självaste kungen är med soldaterna i kriget måste ha känts väldigt speciellt och moralhöjande på steroider. Respekten och lojaliteten till kungen/ledarskapet måste ha varit betydligt mycket högre då jämfört med nu.

Det gick att kommunicera ganska detaljerat med fanor och fälttecken. Ett exempel på detta är hur mongolernas styrkor kommunicerade med varandra i slaget vid Legnica 1241. Den enklaste principen för kommunikation med fanor är att helt enkelt följa fanan, som i de romerska legionerna symboliserades av aquiliferns (örnbärarens) standar.

Vid Lund försökte de svenska och danska styrkorna båda nå höjderna utanför staden först. De möttes och drabbade samman under denna framryckning.

Granaterna på den tiden antändes med lunta och sköts iväg med mörsare. Det var inget som genomfördes på "en sekund".

Kungar dödar sällan varandra. Otroligt sällsynt hämndaktion igenom tidslinjen i vår historia. Därför vore tillfället extra förtjusande deluxe till historieböckerna om något. Att få mörda en kung, förrädare samt fiende på ens andra sida. Otroligt bara. Om Joe Biden självaste eller Ukraina president självaste får avrätta den Putin de har. Åh. Vi borde som sagt inte ens hoppas. Otroliga odds. Vi borde ha lärt oss. Rätt barnsligt och menlöst egentligen då alla dör hela tiden ändå. Men lite häftigt till sociala medier kan man åtminstone tycka.

Hahaha tänk er dagens kung 🤣 bara tanken gör nog så han skakar och gömmer sig under sängen