Hur levde ni etniska svenskar förr i helhet?

Dörren är alltid låst, bara naïva idioter lämnade den olåst, gällande i stan såväl som på landet. Under hela 1900-talet

Så var det absolut, men läs om "lilla istiden" om du inte redan gjort det. 1500-1600-talen var extremt kalla överlag i större delen av Europa. Man började ofta hålla vintermarknader på den tillfrusna Themsen i London, en otänkbar tanke idag. Amsterdams kanaler frös regelmässigt till is. Vid vissa, dock sällsynta tillfällen, frös till och med kanalerna i Venedig till is.

Den här vackra målningen av Pieter Brueghel skildrar en scen från den tidens Europa. Visserligen finns det en och annan detalj som inte stämmer med geografin i Nederländerna, exempelvis finns det inga berg på många mils håll från Holland, men vädret är mycket realistiskt skildrat:

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Hunters_in_the_Snow

Vet inte om det rörde sig om ren fattigdom, men det fanns helt enkelt en moral som såg annorlunda ut.
Mina mor och farföräldrar har jag ju alltid varit av sorten "man tager vad man haver", men någon fattigdom har det ju aldrig varit frågan om.
Det kanske inte var ett sådant fokus på att mäta sig med andra, snarare att inte sticka ut.. Alltså jantelagen.
Vilket är en bättre alternativ till köphets för att "duga".

Historier från min lilla farmor som var född -31 och hade en tämligen torftig uppväxt. Hon växte upp i en stuga med ett rum och kök, samt vind, i en familj på sju personer. Pappan jobbade i skogen större delen av tiden och var sällan hemma.

Hon gick i sjuårig folkskola under kriget när det var brist på allt. Dom elever som hade det bättre ställt, t.ex. barn till storbönder, kunde ta med sig presenter till lärarinnan, t.ex. lite smör eller grädde. Dom blev då bättre behandlade och fick bättre betyg. Min farmor hade med största sannolikhet ADHD precis som jag och kämpade med det hela livet, men på den tiden var det ingen som visste vad det var, så hon blev stämplad som dum och slarvig i skolan och fick ingen möjlighet att fortsätta plugga efter folkskolan fast hon egentligen var extremt intelligent och fortsatte läsa och lära sig nya saker på egen hand in i det sista.

Första gången hon flyttade hemifrån var hon tretton år gammal när hon fick jobb som piga på en bondgård. Enligt uppgift var bonden elak och hennes arbetsdagar var 12-14 timmar långa. När hon lämnade hemmet fick hon stränga förmaningar från sin mamma att hon absolut inte fick komma hem och vara med barn. Dessvärre var det ingen som hade förklarat henne hur barn blir till, förutom att det hände när man umgicks med män, så hon gick runt i ständig skräck att helt plötsligt bli med barn.

Till slut var hon så olycklig att hon fick lova att sluta som piga och flytta hem igen och fick bo kvar hemma och hjälpa till med syskonen tills hon var femton, då fick hon jobb som vårdbiträde på ett sanatorium (där patienter med tuberkulos vårdades). Sin första arbetsdag fick hon i uppgift att helt på egen hand sitta och vaka hos en döende patient.

När hon var barn fick hon och hennes syskon turas om att gå och hämta dricksvatten från en brunn några gårdar bort. När hon gick bort bodde hon ensam i en lägenhet lika stor som stugan hon växte upp i, med diskmaskin, tvättmaskin, dammsugare, elektrisk spis, microvågsugn och allehanda moderniteter. Dessvärre med riktigt risig pension eftersom hon var hemma med barnen hela sitt liv medan farfar var den som jobbade men sedan gick bort i relativt tidig ålder.

På 80-talet blev det "fult" att vara bonnläpp i Sverige. Man såg alla Brittiska synthare på TV som var klädda som bankfolk, och man ville se rik ut. Ute på krogarna hade man kavaj och slips, och givetvis bjöd man Damerna på ett glas "samtycke".

Ute på stränderna, i parkerna, och vid badplatserna låg "vackra svenska flicka" och solade topless. Det var lätt att få ragg.

Ursäkta om jag bara skriver en ren kommentar på ditt inlägg, men jag har skrivit flera relevanta inlägg tidigare i tråden, så det får moderatorerna allt acceptera.

Det fetade fick mig att garva. Säkert sant, inte det det handlar om, men kul.

Ts skrev 50-200 år. Jag beskrev livet in en nybyggd förort till Göteborg för exakt 50 år sedan.
När jag flyttade till Göteborg i februari 1970 bodde vi i två månader centralt i en lägenhet med dass på gården och bara gratis kallvatten. Poletter till varmvattenberedaren. Men bara svenskar där (vad jag kommer ihåg). Flytten till förorten var ju ett stort steg uppåt materiellt.
Men fajterna med ffa finnar var rätt jobbigt.
1974 flyttade vi till en mindre höghusområde i ett lite bättre område. Nästan bara svenskar. Där gjordes inget sånt som missbruk öppet.
Och som jag sade. Respekten för vuxna satt i ryggraden. Man käftade inte emot.
Allt som allt var det bättre för även om en del saker inte var så bra.

Såhär har jag förstått:
- man kunde lämna cykeln olåst utan att någon stal den
- Den som hade bil kunde lämna den olåst också. Kanske med nyckeln i till och med.
- Dörren till lägenheten eller huset var olåst. Ville man hälsa på knackade man på. Om ingen öppnade gick man in o satte sig o väntade tills personen kom hem.
- Barnen lekte tillsammans. Om någon såg att barnen gjorde något dumt sade man till, och barnen lydde. Man hotade med att man visste vem deras föräldrar var och att man skulle berätta för dem, och då blev det inte kul när man kom hem, för folk tog ansvar för sina barns handlingar.
- När man åkte i kollektivtrafiken lämnade man sin sittplats till de äldre. Barn och kvinnor fick gå på och av först. Folk trängde sig inte.
- När man åkte på semester så var det till någon man kände; föräldrar, syskon, någon vän. Det fungerade åt båda hållen; man semestrade hos varandra. Inte i Thailand.
- Varor i butik prissattes till dess tillverkningskostnad plus ett påslag i %%. Inte till det mesta man kunde få ut för varan.
- Kläder o skor gjordes av naturmaterial och tjockare material. När de blev slitna så lagade man dem, inte slängde dem. Saker höll i årtionden.
- Man hyrde sin bostad. De som inte hyrde köpte sin bostad, men den såldes ofta för ungefär samma pris många år senare. Det fanns ingen bostadskarriär.
- De som hade råd köpte hus. Men husen var små, typ 70m2 + 70m2 källare. Så kallade "egnahem" som man byggde i större serier och byggarna var mest de som köpt huset. Man hjälptes åt.
- Alla kunde svenska.
- Man skämdes för att leva på bidrag.
- Flit var något fint.
- Tjejer var glada och vackra, killar strävade efter att vara sportiga och duktiga på något.

Fast det var ju för 50 år sedan redan. Ett helt annat land.