Ni som älskar era jobb - vad är er hemlighet?

Jag vet inte om det är jag som har någon sjukdom eller om det är ni som har det. Hur knäcker ni Da Vinci-koden?

Har varit arbetslös en stor del av mitt vuxna liv. Haft mestadels knegarjobb med låg status - dock har jag haft ett relativt "högt rankat" jobb (på ett anrikt bibliotek) men det jobbet var också tråkigt och icke stimulerande. 9 gånger av 10 på en arbetsdag så har jag denna tanke molande i mitt huvud:

Jag skulle hellre vilja vara någon annanstans just nu. Tänk om man kunde vara hemma och ta en Irish coffee och kura ner sig framför Netflix.

Jag har en god vän som också är dödstrött på 9-17 slavjobb men den stora massan verkar tycka om sina jobb. "Jag älskar mitt jobb!" får jag ofta höra i periferin och jag förstår ingenting, vad är deras hemlighet? Får ofta pikar för att jag slutar på mina jobb efter några månader. I Sverige är det inte OK att inte tycka om att jobba, det har jag verkligen märkt. Det räcker inte att jobba heltid, man ska tycka om sitt jobb också alternativt ljuga om att man tycker om arbetet. Hjälp mig förstå...

Det gäller väl att anpassa hjärnan så att du trivs med det tråkiga, genom att få dina dopaminkickar när du går till jobbet eller när du tränar. Knarkar du massa annat trams på vardagarna som ger höga dopaminkickar t.ex. tv-spel , netflix osv. så gör du det jobbigare för din hjärna att tycka om ditt knegarjobb. Konsumera heller ingen alkohol eller droger, då skjuter du dig själv i foten ännu mer.

Du måste också våga ta fler risker för att byta jobb till något bättre, alternativt utbilda dig eller lära dig något på egen hand.

T.ex. skulle det vara softare att jobba som bilförsäljare t.ex. än att jobba som budbilschaufför osv.

Jag känner sällan att jag älskar mitt jobb men gillar det, det är väl viss skillnad

Vad dom flesta gör fel i är tankesättet förknippat med jobb, att det ska vara stimulerande, bra betalt, hög status etcetera

Backa bandet istället, tänk vad skulle just JAG utföra för ett jobb helt oavsett vad omgivningen nödvändigtvis skulle ranka som "bra"
Vad mår jag bäst av? Stiga upp mitt i natten och göra utan en tanke på profit eller status med ett leende på läpparna? Något som jag verkligen älskar som den självständiga varelse just jag är
Då, börjar vi närma oss det som kan kallas i sanning "ett bra jobb"

Tycker nog motsatsen, sällan man hör att folk älskar sina jobb. Att säga att man trivs på jobbet hör jag dock då och då, men även att folk klagar på sina jobb.

Älskar mitt jobb själv dock. Gör något jag tycker är kul och som jag även hade ägnat mig åt på fritiden (programmering), har en mycket bra chef och bra arbetskamrater (som jag även umgåtts med privat), en stor frihet i jobbet (kan jobba när jag vill) och behöver inte befinna mig på en viss plats. Alla dessa faktorer gör att jag stormtrivs.

Jaha, så man ska tänka bort allt som gör livet värt att leva för att lära sig älska sitt jobb. Låter halvkul.

Jag förstår fortfarande inte hur folk intalar sig själva att sitta som en kontorsråtta och bläddra i papper 9 timmar per dagen är något de tycker mer om än, säg, gå ut med hunden i skogen på långpromenad. Det sistnämnda för mig är en upplevelse jag aldrig tröttnar på medan 99% av alla jobb känns som ett slöseri med tid som skulle kunna användas för något mer kreativt.

Här har du statsen, svart på vitt.

https://www.scb.se/pressmeddelande/n...med-sitt-jobb/

Intressant fråga. Jag har både avskytt och älskat mina jobb genom livet. Har jobbat som analytiker och forskare och gör det idag.

När jag avskyr är det för att jobba med ambitionsfattiga kollegor som inte vill göra sitt bästa och som smiter undan, är sjukskrivna, fikar ihäl förmiddagar och inte kommer på något bra. Avskyr kollegor med förutfattade meningar och som inte vill utmana sin egna tankefördomar. Avskyr också kollegor som kommer till möten oförberedda på mötesfrågan, som babblar en massa varmluft på mötet och sätter andra i arbete med att begära in rapporter som de ändå inte läser.

Det jag älskar med mitt jobb idag är hög svårighetesgrad i analysen och att man måste vara kreativ för att se bortom sina fördomar och förutfattade meningar, och ämnets fördomar. Älskar snabba och korta jobb så arbetar mer som forskarkonsult. Att jobba på ett universitet är som att jobba i sirap. Okreativt och en massa toknissar som inte vill jobba på med tempo och snabbhet, och hierarkier som hindrar kreativitet, åtminstone i mitt ämne.

Jag älskar att jobba för att det håller mitt huvud igång. Skulle dö av att inte jobba och vara kreativ med något och bara vara en daglig passiv konsument av andras flöden.

Vad vill du göra av dina vakna timmar om inte att använda huvudets tankeförmåga och lösa teoretiska eller praktiska problem?

Du kanske behöver ett jobb där man rör på sig och får vara ute. T.ex. trädgårdsarbetare, arborist, hundpassare, brevbärare.

De flesta jobben är väl någon sorts bajsmacka, frågan är vilken bajsmacka du kan tänka dig att tolerera för att kunna leva......

Jag vet inte. Jag vet iaf att jag föredrar att vara arbetslös och att vara uttråkad vs utbrändhet och tristess på valfritt svennebananjobb.

Ett stimulerande jobb med OK lön så är jag nöjd. Problemet är att jag aldrig lyckats hitta ett sådant, 9 ggr av 10 vill jag checka ut i förtid. En dag kanske man snubblar över det perfekta yrket, dock. Man vet aldrig.

Vet inte riktigt vad jag ska svara när du hellre vill se på Netflix än att jobba…

Tycker du att det är mer stimulerande för hjärnkontoret att stapla konservburkar på närbutik Coop Apan i Sundbyberg 9 timmar om dagen, eller att vara inne i en mycket spännande tv-serie?