Känner mig inte manlig för fem öre

Vad nu ordet "att vara manlig" egentligen innebär, det kanske är upp till var och en att bedöma. Kanske också ska tillägga att mitt inlägg inte kommer handla om att vilja byta kön på något sätt, utan jag vill skriva av mig lite och se om det kanske finns någon själ där ute som tänker lite som mig. Min förhoppning är den i alla fall, och att se att jag inte är helt ensam i mitt tänk.

För att återknyta till ämnet manlig; ord man ofta hör i dessa sammanhang är "hård", "inte rädd för något", "stark", "visar inga känslor" etc. Och det här är så långt ifrån mig man kan komma. Är verkligen inte hård och tuff, snarare mjuk och försiktig i min framtoning. Har aldrig förstått det här med att män ska tävla med varandra hela tiden och jag tycker verkligen inte om sport!!

Har alltid känt mig annorlunda mot alla andra och jag gillar inte det jag ser i spegeln; en tanig och osäker kille som viker undan med blicken hela tiden. Osäker på mig själv och på mina val i livet, måste alltid fråga andra först innan jag gör något.

Någon mer kille/man där ute som känner samma sak?

Har alltid känt mig annorlunda mot alla andra och jag gillar inte det jag ser i spegeln; en tanig och osäker kille som viker undan med blicken hela tiden. Osäker på mig själv och på mina val i livet, måste alltid fråga andra först innan jag gör något.

Någon mer kille/man där ute som känner samma sak?

Man kan vara "mjuk och försiktig" och ändå vara manlig. Genom att göra manliga saker, som att bygga hus, meka med bilen, snickra möbler eller jaga. Går alldeles utmärkt att vara "mjuk och försiktig" och ändå vara man och manlig.

Det finns många olika manligheter. Du är ett exempel.

De män som stenhårt skall passa in i en "tuff mall" är väldigt ofta osäkra och svaga när det kommer till kritan. Ordspråket "Tomma tunnor skramlar mest" stämmer helt och fullt.

Hurdan är din far? Knappast stöddig, hård och kall, eller hur? Någonstans ifrån har du fått med dig att man inte måste vara så jävla stöddig hela tiden.

Sedan skall jag säga att du skall akta dig för att internalisera feminismens negativa bild av män. Skit i deras fördomar om vad män är!

Bra diskussions start!

Manlighet och kvinnlighet är en gråskala. Det finns maskulina kvinnor, och lite mer feminina män. Ingen variant är fel!

Det är vanligt, mycket vanligt, att känna sig annorlunda än alla andra. Jag känner det ofta och har känt det hela mitt liv.

Slutligen ditt sista stycke, som är det viktigaste. Människor är olika, en del är som du och andra är mer trubbiga, tröga och okänsliga som noshörningar. Människor är olika helt enkelt. Och de flesta spelar teater, och visar sig aldrig så som de verkligen är. De flesta som är osäkra döljer det, och låtsas istället vara motsatsen! Men du behöver öva på att gilla dig själv! Det är inget fel på dig! Men inget hindrar dig från att, som man gör i tvspel, förbättra dig och samla in fler poäng och förbättra dig, ifall det är vad du vill göra.

Har du funderat på att prova terapi, för att lära dig tänka annorlunda?

Varför tror du att du är som du är? Varför tror du att du är osäker, är det medfött eller resultatet av din familj eller uppväxt eller erfarenheter?

Gymma, jogga, cykla, spring, träna tills du gillar vad du ser i spegeln. Att du inte gillar sport spelar ingen roll, jag är inte överförtjust i sport heller men kan kolla på fotboll etc. när jag festar med folk som gillar sånt. Lär dig tycka om dig själv, gilla vad du ser i spegeln. Du är bara 20 år än, du är inte färdigvuxen.

Njut av tillvaron, ragga på en 30årig milf som får lära dig allt hon kan och lite till, det är ju inte som att du behöver gifta dig med henne sedan. En inte så liten andel milfs jagar lammkött, efter de blivit dumpade av sitt livs kärlek söker de också bekräftelse, att de fortfarande har det. I din ålder raggade jag stenhårt på dansställen för "lite äldre" musiken sög älgpung men man fick knulla, och fick självförtroende.

Lycka till.

Min pappa är en person som alltid har varit teknisk kunnig, han har kunnat det mesta av allt. Och då känner jag mig lite "omanlig" i närheten av honom. Däremot så är jag mycket bättre på att sätta ord på känslor, det är inte hans starka sida. Så vi kompletterar väl varandra där tänker jag.

Det handlar inte om vad man ser i spegeln för fem öre eller ragga på någon milf. Dumheter.

Vad nu ordet "att vara manlig" egentligen innebär, det kanske är upp till var och en att bedöma. Kanske också ska tillägga att mitt inlägg inte kommer handla om att vilja byta kön på något sätt, utan jag vill skriva av mig lite och se om det kanske finns någon själ där ute som tänker lite som mig. Min förhoppning är den i alla fall, och att se att jag inte är helt ensam i mitt tänk.

För att återknyta till ämnet manlig; ord man ofta hör i dessa sammanhang är "hård", "inte rädd för något", "stark", "visar inga känslor" etc. Och det här är så långt ifrån mig man kan komma. Är verkligen inte hård och tuff, snarare mjuk och försiktig i min framtoning. Har aldrig förstått det här med att män ska tävla med varandra hela tiden och jag tycker verkligen inte om sport!!

Har alltid känt mig annorlunda mot alla andra och jag gillar inte det jag ser i spegeln; en tanig och osäker kille som viker undan med blicken hela tiden. Osäker på mig själv och på mina val i livet, måste alltid fråga andra först innan jag gör något.

Någon mer kille/man där ute som känner samma sak?

Gör något kul medan du är 20, du blir aldrig 20 igen!