Citat:
Ursprungligen postat av
MuslimSlayer
Kommit upp i åldern då folk börjar gifta sig, flera polare även vissa som inte är naiva idioter utan förstår sig på kvinnor gifter sig trots detta som att de inte kan hålla sig.
Tror de flesta av dem vet att det statistiskt kommer sluta i skiljsmässa otrohet och en massa probem samtidigt som det inte gör deras liv lyckligare, tvärt om de kommer vara miserabla under den tiden äktenskapet faktiskt håller.
Ändå så kan de inte låta bli, de är som de gifter sig för att det är vad som förväntas av dem. Hade flickvän och klargjorde direkt att min gräns går vid ett särbo förhållande, kommer inte flytta ihop och definitivt inte gifta mig. Det tog med tiden slut vilket jag är ok med.
Ser ständigt och jämt män med sina fruar/flickvänner och man ser riktigt hur miserabla och nedtryckta de är. En äldre polare sa att om typ 5-10 år kommer skiljsmässorna börja trilla in och då kommer de komma till dig och förvänta sig att du ska slussa ut dem i singelivet, "show them the ropes" ta med dem på partyn och visa hur man lever livet som ungkarl. Stämmer detta? Varför gifter sig dårarna om de vet precis hur de kommer sluta om man tittar till statistik?
Man växer som människa när man bygger och tar ansvar för något som är större än sig själv.
Att kategoriskt säga nej till förhållanden för att man inte kan tillpassa, anpassa och förhandla, eller för att det kanske någon gång i framtiden inte fungerar; vad är det för något liv egentligen? Det är väl inget liv.
Det kanske passar människor med extrem integritet och personlighetsproblem.
Även om jag har haft två samboförhållanden som inte fungerat så är jag rikare av upplevelsen. Jag kommer utan problem att satsa och gifta mig även om det kanske skiter sig.
Har det hänt något med vita män? Man orkar inte längre satsa liksom?