Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

CA säger också att Palme går över Sveavägen vid Tunnelgatan. Tror du på det också? Ingenstans i hennes förhör nämns mördaren bakom LOP på något annat ställe än just där IM säger mördaren går efter Palme. Dvs skyltfönstret vid Dekorima.

Hennes beskrivning av hur mördaren följer efter diffar inte från IM. Dock att Palme går kommer över vägen Dekorima... Vilket vi vet är helt fel.

Nu måste du ha missuppfattat vad det står i förhöret.

Hon säger inte att de går över gatan där utan att de sneddar in från reklampelaren in mot dekorima. Hon ser dom alltså på samma sida Sveavägen hela tiden.

Och den efterföljande mannen ser hon gåendes precis bakom LOP hela tiden. Det går alltså inte ihop med att han också skulle vara framför dom väntandes i dekorimahörnan. Det går dock väl ihop med ABs observation om att de tre vandrar där till synes som ett sällskap, och inte att LOP går ensamma fram och att GM kliver upp strax innan mordet.

Samstämmiga oberoende vittnesmål värderar jag högre än ett enstaka. Ett vittnesmål som i ensam gm-hypotesen också ställer till det på det viset att GM måste passera LOP och ställa sig framför och vänta in utan att detta noteras.

Scenariot blir väsentligt mycket enklare med antagandet att IM är den som har fel. Då har vi nämligen ett väldigt rimligt scenario där GM hela tiden går bakom LOP och observeras i följd av MP, LN, NF, CA och AB.

Det finns ju också en fullt rimlig förklaring till observationen av den väntande mannen. Vi har ju nämligen ett vittne som säger sig göra just det som beskrivs. Han står och väntar där i området (i flera minuter såsom IM beskriver det dessutom. Det är svårt att få ihop med en väntande GM som då måste chansat på att de skulle passera där redan innan de går över gatan) och när LOP passerar börjar han gå efter.

Är det någon som funderat kring ifall mördaren hoppade ner i en brunn?

D.v.s spang ifrån platsen, öppnade ett brunnslock i närheten och hoppade ner. Det finns väl massor av underjordiska gångar i centrala Stockholm?

Du tror inte att han såg det som för stor risk att bli iakttagen när han skulle ner i brunnen?
Vore det inte smartare för en GM att efter några kvarter börja gå och agera som en vanlig "oskyldig" person?

Jag tror ju att mordet var en slump. Att Svartenbrandt varit i krokarna i ärendet att fixa ett vapen. Var ju ett bra vapen om man vill komma åt pengar tänkte han kanske.
Det är intressant att du tar upp om Kontraktet. Det måste va Svartenbrandt som skrivit boken. Alla konstigheter runt den o att i samma veva hade Sellin ngt nytt utkast till en bok Svarten skrivit som Expressen fått ta del av. Expressen är såklart tysta vid förfrågan. Detta har jag sett i ngn tidning när Svarten togs på Kanarieöarna.
I övrigt har Kontraktet likheter med Svartens självbiografi, utgiven av Sellin & Partner, och Abdul Kassem-brevet. Brevet visades ingenstans innan Kontraktet skrevs.
https://www.dn.se/arkiv/debatt/svart...-kanarieoarna/

Svartenbrandt drog sig inte för att slå kvinnor o barn eller mörda. Ljög friskt för att få folk att tycka synd om honom. Liksom att han rättfärdigade mord för de han dödat var skitstövlar tyckte han.

I övrigt undrar jag varför de flesta vill att mordet ska va så invecklat utfört som möjligt?

Förhöret med Anderstedt har som tidigare sagt lågt bevisvärde. Det kommer två år efter mordet och innehåller orealistiskt mycket detaljer för någon som dels suttit i baksätet på bilen och dels är närsynt men har glasögonen i fickan.

Den enda uppgift i förhöret som möjligtvis kan vara av värde när det gäller närförloppet vid själva mordplatsen, det är paret Palmes allmänna rörelseriktning och att mördaren då befann sig alldeles bakom dem så att de tre såg ut att vara i sällskap. Den stämmer dessutom med både ballistiken och med blodfläckens position, som ligger lite för långt in mot Tunnelgatan till för att vara förenlig med att paret Palme skulle vara på väg "raka spåret hem" söderut längs Sveavägens trottoar.

Vidare stämmer sneddningen med Björkmans iakttagelser, som placerar mördaren för långt ute till vänster för att Björkman ska ha kunnat befinna sig rakt bakom utan han ser det hela i lite vinkel. Men då är det Björkman själv som sneddar in från utsidan av reklampelaren. I förhöret den 25/3 1987 säger Björkman att det var dit ut han gick och ställde sig när kamraterna gått in på banken (se sid 9 i den länkade pdf:en).

https://drive.google.com/file/d/0Bxu...dMUGt4Vzg/view

Problemet med "jeremiaden" om att Morelius' Dekorimaman i själva verket är Anders Björkman är att Björkman inte står vid Dekorima utan vid pelaren. När Björkman sedan börjar knata söderut så sneddar han in över snö- och issträngen som ligger som en smärre ås mellan trottoarkanten och gångbanan. Då måste han kolla var han sätter fötterna när han ska över den lilla "åsen" och det förklarar varför han liksom får in trojkan med paret Palme och mördaren i bild när han korsat "åsen" och lyfter blicken igen.

I och med att paret Palme själva verkar snedda lite, och alltså har något av samma rörelseriktning som Björkman under den här sista stumpen före skotten, så menar jag att man får väga in i totalbilden den "axel" som på så vis uppstår med Björkman baktill och paret Palme framtill. Den axeln pekar då ungefär i riktning mot gallren vid tunnelbaneingången på Tunnelgatan, direkt till vänster (öster) om vägskylten som står i vägen och pekar in mot tunneln.

Mördaren verkar däremot komma in lite mer rakt norrifrån, och det är just det som får honom att framstå som ganska långt ute till vänster från Björkmans vinkel sett. Det rör sig då en slags optisk silhuetteffekt för i verkligheten måste ju mördaren in bakom ryggen på Palme för att kunna skjuta honom rakt i ryggen.

Björkman missuppfattar alltså det hela som att mördaren befinner sig mer eller mindre i jämnhöjd med paret Palme när han i själva verket ligger lite bakom, och även att mördaren befinner sig ute på vänsterkanten när han i själva verket är nästan mitt bakom, eller i alla fall på väg in mitt bakom.

För att få ihop optiken i det här så måste man därför tänka sig ett slags "Y"-mönster med Björkman uppe i nordvästra armen på Y:et, mördaren kommer in från nordöstra armen på Y:et, och paret Palme befinner sig nere i foten på Y:et. När Björkman får syn på dem är mördaren på väg in mot foten medan Björkman ligger lite längre bak, alltså uppe i sin arm på Y:et.

En intressant fråga som då kopplar direkt till förhöret med Anderstedt blir då varifrån paret Palme egentligen kommer. Om man skulle förlänga foten på Y:et bakåt så skulle de mycket riktigt komma från reklampelaren, fast inte från dess utsida som Björkman utan mer mitt på den.

En del har tolkat det som att paret Palme hade sitt lilla "möte" (som alltså Delsborn snappade upp) där invid reklampelaren, och att de sedan fortsatte sin promenad lite diagonalt in på det sätt som jag just beskrivit. Att lägga mötet så nära pelaren ställer emellertid till med problem när det gäller Björkman, som ju själv står på motsatt sida av pelaren. I så fall måste man nästan förutsätta att Björkman känt till och hört mötet men tiger om det.

Ett annat problem med att lägga mötet invid reklampelaren är att Delsborn, även om han inte exakt anger positionen, ändå uttrycker sig på ett sådant sätt att man hellre vill lägga mötet närmare korsningen. Det klaffar också bättre med Morelius' Dekorimaman, som han ju placerar väldigt exakt vid det lilla skyltfönstret som sitter mellan Dekorimas entrénisch (Björkmans gömställe) och avfasningen på hörnet.

Att jag drar upp det här i sammanhanget Anderstedt beror naturligtvis på, att hon aldrig egentligen anger hur pass lång bit hon iakttog de här tre personerna när de kom gående. Hon säger att de kom från reklampelaren till men visste inte om den stod där vid mordet. Man tycker att hon borde ha erinrat sig pelaren ifall hon sett dem komma hela vägen från den. Och eftersom pelaren stod där vid mordet så betyder det ju att sträckan Anderstedt iakttog är tillräckligt kort för att hon inte ska ha lagt pelaren på minnet. Frågan blir istället: Hur mycket kortare?

Då menar jag, att Anderstedt inte ger något stöd för ett möte vid pelaren, utan om något möte alls ägt rum så har det i så fall skett lite längre ner, och det Anderstedt ser utgör i så fall bara den stump paret Palme går efter mötet och fram till själva mordplatsen. Det handlar då om tio meter på sin höjd, ifall man lägger mötet så långt norrut som det rimligtvis går.

Samtidigt är det ju rimligt att anta, att mötet är med just Morelius' Dekorimaman, och då står han där vid det lilla skyltfönstret, vilket inte är mer än fem meter från blodfläcken. Sträckan blir alltså bara 5-10 meter mellan mötet och skotten.

Kruxet här är att Björkman ser dem promenera, till synes i sällskap, en längre sträcka än vad som är konsistent med ett möte ända nere vid det lilla skyltfönstret. Av det skälet får man lov att förlägga mötet åtminstone 7-10 meter upp, alltså i jämnhöjd med Dekorimas entrénisch.

Det tycker jag själv också är den rimligaste placeringen, för om man tänker sig att mötet är med Morelilus' Dekorimaman så är det ju också rimligt att denne tar några steg norrut för att "möta upp" med paret Palme när de kommer – om inte annat som en hövlighetsgest. Det faller sig naturligt, tycker jag.

Vad som däremot inte faller sig lika naturligt, det är att Björkman måste börja gå i precis rättan stund för att inte bara missa själva mötet – han står ju på rätt precis plats för att missa det där bakom pelaren – utan även missa om paret Palme eventuellt står kvar några sekunder efter att de skiljts åt och Mötesmannen avlägsnat sig. Sedan blir då Björkman så vältajmad att han kommer ut från dödvinkeln bakom pelaren i precis rätt sekund för att uppfatta det hela som om de tre kommer gående i sällskap.

Det finns ingenting naturligt kring det här, utan i så fall skulle det vara en otrolig slump. Den slumpen blir ju heller inte mindre av att Jeppsson i sin ände är lika vältajmad, och alltså börjar röra sig inåt Sveavägen i exakt rätt stund för att hinna så pass långt in att han kan se Olof Palme "falla in i bild" men utan att för den skull se själva mordet och mördaren.

Det är antingen en helt otrolig slump eller så är det samordnat, och så förblir det även om man skulle plocka bort mötet helt och hållet. För saken är ju, att Björkman likväl kommer in från pelarhållet precis i rättan tid för att varken se för lite eller för mycket.

Den syntes du föreslår, dvs att man utgår från att "Morelius har fel" och plockar bort åtminstone vissa av hans uppgifter, så leder det enligt min uppfattning knappast till någon förenkling av problematiken utan tvärtom leder det bara till mer huvudvärk.

Björkman som Dekorimamannen håller definitivt inte, och om du ska få ihop ett scenario som flyter så måste du ju även plocka bort mötet, vilket förutsätter att du sopar både Delsborns direkta iakttagelse och Fauzzis "43 sekunder" under mattan. Och om det är ett enmansscenario du är ute efter så måste du också sopa Lisbeth Palmes uppgifter under mattan, om vart mördaren tog vägen efter skotten.

Därtill har vi den där uppgiften i förhöret med sköterskan Lena Österman på Sabbatsberg, om att de just mött någon när skotten smällde (se sid 4 i pdf:en):

"Då hade Lisbeth Palme berättat, att vi mötte en man och sedan hörde hon smällarna och sedan såg hon en man springa från platsen."
https://drive.google.com/file/d/1Qlr...bsTOLt0eK/view

Den slutsats jag dragit är i alla fall, att det inte är möjligt att få ihop allt detta med mindre än att vi har ett tvåmannascenario. Minst två gubbar måste till för att förklara förloppen utan att undertrycka de väsentliga delarna av de berättelser som de här kärnvittnena avger. Å andra sidan kan man åstadkomma det med just två gubbar och då behöver man ju inte tre.

Nu hör Cecilia Anderstedt inte till kärnvittnena, men jag tycker ändå att hennes uppgift om "sneddningen" stämmer in bra med helhelsbilden. Kärnvittnena jag har i åtanke är förstås Björkman, Morelius, Delsborn, Fauzzi och Lisbeth Palme.

Det är populärt att försöka sig på synteser där man helt enkelt undertrycker centrala uppgifter från ett av vittnena, men som jag ihärdigt upprepar här i tråden så är det lättare sagt än gjort att isolera en sådan sak. Det går inte att bara "plocka bort" (säg) Morelius med mindre än att det får återverkningar genom hela systemet, så att man likaledes tvingas "plocka bort" Delsborn, delar av Lisbeth och även Fauzzi när man väl börjat.

Det är den här "interdependensen" som jag vill betona, och som gradvis gjort mig alltmer övertygad om att den till synes komplexa syntes som jag plockat fram ändå är den bästa modellen. Att "försöka förenkla" det hela leder inte till någon verklig förenkling utan bara till ytterligare huvudbry.

Det är fint att höra hur du ser på saken. När det gäller att krångla till saker och ting så är de data som finns rörande förlopp och ballistik vad de är. En förklaringsmodell blir naturligtvis enklare om han helt enkelt bortser från allt som inte stämmer med den, men det förenklar ju inte problemet.

Det ankommer ju även på dem som förespråkar en enkel modell att "förklara bort" allting som inte passar in i modellen, vilket som regel blir lika krångligt och långsökt som att ta med de sakerna i modellen. Konsten blir alltså, att hitta en rimlig avvägning mellan vad som "hör till" mordet och vad som inte gör det, och därför vad som ska tas med i modellen och vad som inte ska tas med.

Att säga att mordet skedde av en slump innebär ju inte att man kan svinga slumpen som något slags trollspö som befriar en från bördan att förklara alla saker – och då särskilt varför de inte har med mordet att göra och inte hör till förklaringsmodellen.

Tittar man på dina resonemang så kommer du ju i vissa avseenden med sådana förklaringar. Till exempel när det gäller Skelleftehamnsbreven, som du tänkt dig att Svartenbrandt författat som någon slags desinformation för att leda polisen in på villospår. Om det är riktigt så lyckades tricket i alla fall fint! Man blir särskilt road av att läsa Thure Nässéns förhör med diverse handelsresande i dammodebranschen, och tänker på ett plan att det skulle ha varit bra om Nässén hållit sig till damunderkläder istället för att börja på med Christer Pettersson.

Skämt åsido är det du säger om manuskriptet till "Sista kontraktet" lika intressant som det är svårbevisat. Men om man skulle tänka sig att Svartenbrandt faktiskt låg bakom manuskriptet, vad är det då som säger att han inte berättar sanningen om Palmemordet – i alla fall ungefärligen – i det? Du utgår från att han totat ihop någonting missvisande, men det vi väl inte. Det väl kan lika gärna vara så, att han genom manuskriptet tänkt sig redovisa hur det faktiskt gick till. Bara det att ingen tror på det – inte ens du!

För min del har jag väl sagt vad jag har att säga om Svartenbrandt, särskilt då i mitt förra och ganska utförliga inlägg. Det jag efterlyste där var fler punkter i materialet än de två jag tog upp, och som lite mer konkret kunde tänkas peka på Svartenbrandt.

Att handstilen i Skelleftehamnsbreven, eller stilen i Abdul Kassim-brevet, verkar likna Svartenbrandt är visserligen intressant, men frågan är vad det egentligen bevisar? Om man tänker sig att Svartenbrandt suttit och "trollat" utredningen med sådana brev så utgör det ju ändå inget bevis på att han ens varit i Stockholm på mordkvällen – låt vara mördat Olof Palme.

Så vad jag är ute efter är väl mer konkreta grejor typ det där samtalet till Sigge Cedergren där en "Svarten" ringer vid lunchtid på morddagen och vill ha fatt på Sigge. Det är i alla fall ett konkret indicium, även om det kan tänkas vara fel "Svarten".

Samma med signalementet, om det finns uppgifter som liknar Svartenbrandt, vilket jag tycker Leif Ljungqvists gör. Fast när det gäller signalementet uppkommer förstås problemet, att man tycker att Lisbeth Palme borde känna igen Svartenbrandt – om inte direkt vid mordet så i alla fall med tiden efteråt. Han förekom ju ganska mycket i medierna och nästan alla visste hur han såg ut. Då blir det ju dessutom väldigt svårt för Svartenbrandt att stryka omkring på Stockholms gator utan att bli igenkänd.

För om du tänker dig ett slumpmord så blir väl storyn ungefär densamma som med Christer Andersson, nämligen att han hänger utanför Grand och får syn på Palme där, sedan får han fatt på ett vapen, typ av Sigge eller någon annan kriminell som han känner. Att han skulle ha med sig vapnet redan från Säter tycker jag verkar mindre troligt i så fall.

För min del tycker jag nog ändå, att den enklaste och mest rättframma modellen är den som liknar "Sista kontraktet", och där Svartenbrandt alltså "plockas ut" från Säter med uppdraget att skjuta Palme. I den storyn funkar det också bättre med att förse honom med vapnet redan i Säter eller kanske på vägen ner. Så tänker jag om det här. Tack igen!

Då får du läsa bättre.
När hon tittade upp ser hon tre stycken komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42.
I dag står det en stor reklamskylt på samma plats där hon sett personerna komma. Okänt om denna fanns där 1986-02-28 .
Paret gick alltså från västra till östra sidan på Sveavägen.

Hon beskriver bara mannen bakom LOP vid Dekorima. Inte norr om. Så det går ihop med det IM säger.

Det IM säger går ihop med att GM går bakom LOP och observeras i följd av MP, LN, NF, CA och AB. Men man kan också ha en variant där NF ser AB och inte GM, och mördaren går västra sidan gatan.

Nej den väntande mannen går inte ihop med det AB säger om dig själv. AB står inte mot Dekorimas fasad.

1986 säger inte IM att mannen väntar flera minuter. Han är konsekvent med att han bara ser mannen några få sekunder innan LOP passerar honom.

Att en GM väntade vid Dekorima måste chansa innan de går över gatan är ren hittepå.

Påminner mig om skribenten som hade teorin att GM hoppat in i bagageluckan på en bil. När det gjordes klart för skribenten att det vore en idiotisk plan påstod denne att han knackat dörr i området 30 år efter mordet och hittat inte bara ett, utan två, vittnen som sett mördaren hoppa in i bagageluckan. Ja det här ämnet drar till sig udda tankar.

Sista kontraktet är skriven av Stieg Larsson. Det är ganska uppenbart.

Boken Kontraktet menar du?
Då skulle den inte ha likheter m Svartens självbiografi mm.

Var finns Svartens självbiografi att läsa?

Jag anar att Boken Kontraktet utspelar sig på platser som Svartenbrandt inte direkt hade någon koppling till?

Vad är det för likheter du tycker dig hitta i boken? Är det temat med det afrikanska lönnmordet i bokens början som också återfinns i slutet som liknar Svartens "stil"?