Varför kan inga utomjordiska civilisationer observeras, och när ska vi förstå varför?

Låt mig spara dig lite tid. Detta finns inte. Det våra existerande astronomer och fysiker säger är fortfarande det som gäller.

Comprende? Och om nån tidigare postare delar din inställning, så inkluderas den i denna tillrättavisning.

Detta uttalande styrker tesen om varför vi aldrig når den teknologin.
Men du har ju också rätt. Så vad vet jag..?

Men visst, Aye aye Kapten! :salute:

Jag förstår vad du skriver. Men tänk nu att vi sett det .. gång efter gång, iofs för hundratals år. Ja, det är toppen om nån kunde tänka utanför boxen och ge en alternativ lösning. Men det har varit en miljard åsikter som snarast skyller på vetenskapen för att den håller tankarna inom reglerbart område.

You see?

Det beror på de enorma avstånden. Om det finns intelligent liv på andra planeter i andra galaxer så skulle det ta tiotusentals år även med ljusets hastighet att resa dit eller hit. Dessutom räcker inte all energi som finns i universum till för att förflytta en farkost så länga sträckor. Som om det inte vore nog så bor vi i en "glesbefolkad" del av universum, eller rättare sagt så är denna del av universum så gammal att det mesta liv redan har slocknat ut. Om det alls har funnits något liv, vill säga.

Ja, att vi på något smart skulle kunna detektera en planet med liv är kanske inte sannolikt under vår livstid men absolut möjligt. Att däremot då försöka uppbringa kommunikation är ju en rätt lång kedja

1. vi måste skicka en riktad väldigt stark signal just i deras riktning under väldigt lång tid.
2. De måste detektera denna signal och sedan vara villiga och ha tekniken att skicka tillbaka ett svar.
3. Parallellt med detta ovan så skall båda civilisationerna lyssna oavbrutet på varandra.

Allt detta försvåras ju dessutom av att bara för att vi detekterat liv så är det långt ifrån säkert att detta liv har teknologin eller viljan att svara oss. för att då inte tala om sannolikheten att de råkar lyssna i just vår riktning och urskilja vår signal från bruset.

Den sista punkten har jag skrivit mycket om förr. Det krävs enormt känsliga mottagare och enorma effekter för att skicka och ta emot radiosignaler om vi pratar avstånd på 20-100 ljusårs avstånd.

Här nedan kommer ett av mina äldre inlägg i ämnet:
"
Första radiosändning på jorden skedde 1895, vilket är 125 år sedan så dessa har kunnat färdas 125 ljusår från jordklotet.
Dock skall vi vara medvetna att alla de signaler som skickas ut omnidirektionellt avtar med ca 6dB per avståndsdubbling. Detta innebär att de bara blir svagare och svagare för varje sekund som de rör sig ut i rymden.
Dvs signalen är 6dB svagare redan på 2 meters avstånd än den var vid 1 meter. Ytterligare 6 dB vid 4 meter osv.

På 125 hinner ljuset och signalen färdas i runda slängar 300 000 000 m/s * 3600s * 24 h*365 d *125 y = 1,18 *10^18 m

Räknar man på detta kommer vi fram till en signalförsvagning på ca 360 dB på dessa signaler vilket är sjukt mycket och kräver en enormt känslig mottagare för att ens detektera som något annat än just brus.

Här ser ni också varför det är så svårt för oss att ta upp signaler från annat möjligt intelligent liv.

De skulle behöva skicka sitt meddelande med en väldigt hög effekt.
De skulle behöva rikta denna signal med parabol eller motsvarande rakt mot oss på jordklotet under en tid.

Samtidigt måste vi ha en utrustning som då kan detektera denna signal och hålla denna riktad mot utskickade signalen i just rätt ögonblick.

För att fortsätta mitt resonemang kring sändareffekt ovan där signalen ju försvagats 360 dB under de 125 år den transporterats.

Låt säga att vi gör om detta experiment idag istället med den kraftigaste sändaren vi har på ca 2MW och även använder oss av parabol-antenner med en gain på fantastiska 40dB. Riktar vi denna signal ut i rymden och någon på 125 ljusårs avstånd skall ta emot denna om 125 år med en mottagande riktad parabol-antenn som även den har 40dBs förstärkning av signalen. Hur ser det ut då? Då har vi en signal som är 1*10-22 W som de på något mirakulöst sett skall kunna detektera från brus.

Detta håller inte, låt oss säga att vi bygger en Dyson-sfär och lyckas ta all effekt 3,864*10^26 W från vår sol och trycka in denna i vår sändare. Rikta den lika snävt som i parabolen ovan. Hur stark signal har vi på mottagarsidan då om de i sin tur har samma 40dBs parabol? Jo, då kommer de ha en signal på 38,4 mW och denna går väldigt bra att detektera även om nu signalnivån gått från 3,84*10^-26 W till 0,0384 W.

Problemet är att de 125 ljusåren i sammanhanget är en väldigt snäv radie runt klotet och det är kanske inte så sannolikt att vi har intelligent liv så pass nära. Vintergatan är 105700 ljusår i diameter som jämförelse. Vi har med andra ord lyckats skicka ut en extremt riktad signal i ca 1 promille av längden på vår galax och för att signalen ens skulle vara i närheten av vettig krävs det att vi använder all effekt som solen sprutar ut för experimentet.

Ta en stor badring med diameter 1 meter och låt den symbolisera Vintergatan. Någonstans i ytterkanten i denna finns jorden, dra ett 1 mm tunt tunt streck i någon riktning. Så långt har signalerna från jorden nått på 125år."

Du skriver bra skit, men är du medveten om att majoriteten av läsarna här inte har en aning om vad dB är? Inte ens jag har, trots mina år här och i skolan - där jag fick lära mig att det var "dämpning". Känns inte relevant som signalstyrka, eller hur?

Så det du skrev var toppen, men för vilken åskådarkrets?

Sorry, just detta stycket var plockat ur ett äldre inlägg där vi pratade om möjlig radiokommunikation mellan olika planeter. Det var kanske onödigt tekniskt och detaljerat för denna tråden men jag tänkte att eftersom den ligger under vetenskapsforumet så är den relevant.

dB (Decibel), används som storhet inom både ljud, elektronik etc. och är ett begrepp som används ofta när man pratar om olika storheter som har en förhållning till varandra. Det används därför ofta både vad det gäller förstärkning och dämpning av signaler samt förhållande mellan tex signal och brus. Just när man pratar om storheter som har ett logaritmiskt eller exponentiellt förhållande är dB lättare att prata om.

Poängen med mitt inlägg var dock att det finns inte en sändare vi har i världen som skulle kunna ta fram en signal som går att detektera ur bakgrundsbruset på ens på ett så fjuttigt avstånd som 125 ljusår, som sagt 1mm ifrån oss på en Vintergatan-badring med dryga metern som omkrets. Vi skulle behöva använda stora delar av solens energi för att få till något vettigt. Därför är alla försök med att lyssna efter radiosignaler enligt mig rätt mycket waste med energi men tyvärr har vi inget bättre vi kan göra idag om vi vill hitta liv.

Ang Dark Forest som lösning till Fermis paradox, har jag förresten precis börjat läsa sf-boken som gett hypotesen dess namn: The dark forest av Liu Cixin, som är den andra delen i hans trilogi the Remembrance of Earth's Past, där The three-body problem är den första delen. Finns numera även som en TV-serie på Netflix för de som föredrar det.

Vi är inte tillräckligt intelligenta, men det utesluter inte att vi kanske är observerade av utomjordingar.

Det är kanske väldigt ovanligt med liv i universum. På Jorden uppstod livet en enda gång. Om livet hade uppstått flera gånger på Jorden skulle det synas i livets byggstenar.

Tillämpar man ovanstående resonemang på universum så innebär det att det borde vara väldigt ovanligt med liv på andra världar. Vi är kanske ensamma i universum.

Det är inte så säkert. När jag sett forskare uttala sig i frågan så har de nämnt att nytt liv i en etablerad biotop troligen snabbt hade blivit utkonkurrerat och dött ut.

Det som talar för att i alla fall primitivt liv borde vara vanligt på andra planeter är väl att vetenskapen flertalet gånger fått omvärdera hur livståligt livet är då det kan överleva i långt mer fientliga miljöer än man tidigare trodde var möjligt. Lägg sen även till att livet uppstod på jorden mer eller mindre direkt när vår planet väl svalnat.

Förhoppningsvis kanske vi kan få svar i alla fall gällande primitivt liv under de kommande decennierna via Mars eller någon av gasjättarnas månar.

Livet är egentligen en omöjlighet. Det visas bl a av att forskarna ännu inte lyckats skapa liv i laboratorium. Att skapa levande materia av död materia är inte möjligt, och att de ändå hänt en gång här på jorden är mer eller mindre ett mirakel. Att det skulle ha hänt på andra platser i universum finns inte på kartan. Vi är ensamma i universum, det är bara att acceptera.