Citat:
Ursprungligen postat av
101000111
Inte riktigt men i praktiken var det så att de skulle hålla sig till olika kurvor, medelvärden och annat för nationella prov. Det gick att avvika lite. Men i praktiken kunde inte en lärare börja gödsla ut med 5:or i klassen. Så i praktiken om de vill hålla sig då till det nationella medlet så var de ju rent av tvungna att sätta 1:or och 2:or om de vill ha många 4:or och 5:or. Det straffade som sagt också då vissa elever -- du skulle egentligen fått en 5:a, men det går inte så du har en super jätte stark fyra. Som ändå bara är en fyra på pappret. Alla system har som sagt sina begränsningar.
I någon meningen så trodde man väldigt hårt på någon form av normal fördelning av individer och deras betyg spritt över en större årskull eller population. Men som sagt ett betyg sa kanske inte så mycket direkt om individen. Samtidigt som sagt, betyg i grundskolan är bara till för att söka gymnasiet, gymnasiebetyg är bara till för att söka universitet. Vad är universitetsbetyg till för? Att visa att du läst kursen och att visa att du varit fullföljt dina åtaganden gentemot CSN. Du använder dem väldigt sällan för att söka något över din reda existerande utbildning. Mer än att för att läsa C-kursen, måste du vara godkänd på B-kursen som kräver att du är godkänd på A-kursen och vill du ha en magister så måste du ha en kandidat osv. I övrigt är som sagt betyg meningslöst. Någon gjorde en bedömning om dig.
Tack för förtydligandet. Gällande det sista, angående betygen på universitetet, fyller de väl egentligen bara ett syfte utanför universitetsvärlden, nämligen av att meritera en inför första adekvata anställningen efter examen. Inom universitetsväsendet spelar de dock fortfarande en stor roll, i allt från stipendier till möjligheten att få doktorera.
/AI