Citat:
Ursprungligen postat av
CC75
Hej GeneralSmal
När jag läser vad och hur du skriver ovan erkänner jag att jag kan ha varit för snabb i min bedömning av dig som troll. Jag kan ge mer djupare förklaring till varför men avstår då det till sist bara är en bortförklaring till att jag nu inser att jag hade fel om dig och syftet med din tråd. Din fråga i tråden är uppenbarligen seriös. En förklaring ändrar inte faktumet att jag hade fel.
Tack för de orden, som sagt, allt är sant och jag vill även lyfta fram att det inte är någon extrem framgångsresa jag gjort heller även om jag förstås är medveten om att jag har det bra ekonomiskt. Vi snackar ju liksom inte att jag har sparat ihop 50 millar som 30-åring. Men som sagt vill jag också betona att materiell framgång
inte är en garanti för lycka, jag hade absolut kunnat klara mig på en "vanlig" lön och en bostad i en helt ok förort. Och som jag skrivit i tråden går jag ju även runt och mår dåligt psykiskt "trots" att livet egentligen är bra liksom.
Poängen med tråden var som sagt inte heller att skryta eller få bekräftelse på att jag lyckats, utan att jag gjort en tydlig tradeoff: som tonåring var jag en nörd som pluggade hårt istället för att festa o träffa tjejer, vinsten blev att jag kom in på en bra universitetslinje och "blev" något, vilket möjliggör ett bra liv idag. Men, jag offrade ju uppenbarligen något, vilket jag kan sakna trots att det var något jag aldrig haft. Därav att jag vill ha andras input o perspektiv.
Citat:
Ursprungligen postat av
CC75
För att svara på din fråga och skälet till din tråd.
Mitt råd är att ändra ditt perspektiv på ditt liv. Vägen till lycka är att uppskatta det man faktiskt har och har uppnått och inte sakna det man inte har eller inte har uppnått.
Gör det genom att vara tacksam för allt du har idag. Genom att tänka att du idag är den du är och har det du har, just pga av allt du har gått igenom i ditt liv. Få människor lyckas stort i livet om de inte haft motgångar som sporrat dem. Finns tusentals exempel på det i historien och även idag. Varför? Därför att vi människor är till naturen lata av oss. Om vi har det bra, om vi är nöjda, varför då arbeta hårt för förändring? Var glad för det du fick uppleva i tonåren (dina motgångar där). De utgjorde den katalysator som du behövde för att lyckas stort i livet.
Det fetade är sant, hade jag haft ett "lätt" liv som tonåring och bara glassat runt, festat, legat runt och fokuserat på tjejer o kompisar är det inte alls säkert att jag hade nått dit jag är idag. Vilket såklart är hypotetiskt, men ändå ett rimligt antagande. Det var ju pluggandet som tonåring som ledde fram till utbildningen sen, som ledde fram till bra jobb o bra lön, som ledde fram till sparande o investeringar. Så det ena ger ju det andra. Hade jag chillat o festat som tonåring kanske jag hade haft ett grått Svenssonliv idag. Vilket ju inte behöver vara fel i sig, men det blir ju liksom ett vägval som till o med är lite filosofiskt, vill man ha den lyckligaste tiden bakom sig eller framför sig? Om jag ska tvingas välja är ju det senare att föredra.
Citat:
Ursprungligen postat av
CC75
Så sent som igår kväll talade jag med en kille som berättade att när han gick i skolan blev han vän med en kille som blev mobbad av en annan kille. Mobbaren var som vanligt den populära personen i skolan och lyckades väl med tjejer under skoltiden. Idag 15 år senare träffade dessa två killar på varandra på stan. Vännen till han jag talade med är idag lång, snygg och utbildad läkare. Mobbaren är kort och utbildnings- karriärmässigt misslyckad (än, han kanske också skärper sig men om det vet vi inget). Vem kommer troligen få ett bättre liv? Vem kommer lyckas med kvinnor idag? Tror du vännen vill byta liv med mobbaren om de hade kunnat gå tillbaka i tiden?
Sedan har jag en fråga till dig. Om du precis innan du föddes av ”Gud” (eller ”något”) fick möjligheten att fördela olycka och lycka under ditt liv. Hur skulle du då fördela det? Jag har frågat ett ganska stort antal personer och i princip samtliga har hittills sagt att de skulle välja den olyckliga delen i början av sitt liv för att ha det avklarat och sedan leva resten (och större delen) av sitt liv lyckligt. Vad har du för åsikt om det? Håller du med eller skulle du fördela annorlunda?
Ja, det stämmer, de där coolingarna i skolan (oavsett killar eller tjejer) är sällan de mest lyckade från 30-årsåldern o framåt. De som var populärast, hade det lättast med dejtandet, var kvällens mittpunkt på varenda fest osv. har i mina observationer (som ju i och för sig är anekdotiska men tjänar som exempel) har allt som oftast tråkiga gråa liv idag.
Och som du säger, samma spår som jag är inne på, så får man välja att ha det bra först eller bra sen. I det valet är det ju givet att man tar det sistnämnda, vilket är just det jag gjort. Upplevt sex, dejtande och tjejer har jag ju också, jag gjorde det bara senare än alla andra. Jag låg runt som 25-27-åring istället för under tonåren. Så har ju egentligen inte missat något heller, och har ju faktiskt därmed inte heller något att vara olycklig för.
Citat:
Ursprungligen postat av
CC75
Det absolut sista du ska göra, det gäller dig och alla andra, är att jämföra dig med andra. Är det något som du måste se till att sluta med, så är det detta. Det kommer alltid inom alla områden finnas de som lyckas mer och är bättre än dig, åtminstone under någon gång under livet. Du låg ”back” i tonåren, idag ligger du i yttersta toppen och långt före den överväldigande majoriteten män. Om du jämför kommer du alltid att förbli olycklig och du kommer aldrig uppskatta vad du har och vad du faktiskt har uppnått.
Jag vet, lättare sagt än gjort dock. Men helt rätt, att jämföra sig med andra gör en garanterat olycklig, ironin är väl att det idag troligen finns massa folk som jämför sig med mig och undrar varför jag har det så bra när de inte lyckats väl, så vi är väl avundsjuka på varandra av olika anledningar. Men det gör ingen lycklig oavsett.
Citat:
Ursprungligen postat av
CC75
Till sist
Är det knulla runt du vill? Testa fler kvinnor, leva lite vilt ett tag. Hoppa från den ena kvinnan till den andra? Lyssna på de som har gjort det. Flera har svarat i denna tråd och det är inte många som idag har någon större glädje av de minnena. Några har det men inte många. Den överväldigande majoriteten av män som knullade och festade vilt i tonåren skulle utan tvekan byta ut den perioden i sitt liv mot det liv som du idag har. Det flesta skulle t.o.m. offra ett par fingrar för den möjligheten.
Stämmer, när jag själv hade KKs och one night stands från 25 till 27 var det inte direkt kvalitativt. Betydligt mer man får i utbyte av att ha en riktig relation. Kan såklart titta tillbaka på att det var roliga år, men knappast bästa perioden i livet, och det är en syn de flesta verkar dela.
