(Det här har ingen reflektion på mig vill jag börja med att säga utan det här är då en väns situation)
Han är det äldre syskonet på få 21 år och brorsan är 17, det bor hemma tillsammans med deras föräldrar.
Genom hela hans liv upplever han att det finns någon form av syn på han som en boxningssäck där alla får ta ut aggressioner på honom genom att säga nedvärderande kommentarer. Det kan vara alltifrån "du är inte min son, due värdelös" och allt däremellan.
Däremot är dem väldigt curling gentemot hans lillebror, visar empati när han ej orkar med sysslor och alltid har en soft spot för han då han är mindre.
Hur som helst, en icke acceptabel situation. Du är 21 nu, så gör så som du tycker. Finns inga krav på att man ska älska alla i sin familj, inte heller föräldrarna.
Men så det alltid varit. Den yngsta kommer vara den oskyldiga, den man behöver se ut över hela livet ut. Den äldsta ska vara den det ska gå att lita på. Den som kan skaffa bröd (som kan föda den yngre) om skit händer. Bli extra förälder alltså.
Det kan ju leda till att det blir vissa spänningar syskon emellan. Hela livet ut faktiskt. Att de kommer ha en ranking inombörds.
Om mamman var en lillasyster och pappan var en lillebror i sina barndomar kan det teoretiskt bli "orättvist" om dom bägge identifierar sig mer med den yngste.
Inte för att vara elak, men här låter det som att det skulle vara intressant att se andra sidan av myntet. Det brukar krävas ganska mycket för att en förälder ska säga "du är inte min son".
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
