Gissa Bokcitatet

Nej, rätt period mm och så förstås.
För. att göra pinan kort så kan det nämnas att det är ett faktum att Dylan låter en figur från en annan av den söktes romaner förekomma i en av sina sånger.

Då lär det väl vara Hugo. (Hunchback of Notre Dame).?

Ja, Havets arbetare.

All except for Cain and Abel and the hunchback of Notre Dame

Över till Adeln!

Tack!
På tal om olika samhällsklasser. Vad är det här?

"Slutligen var vagnen förspänd med sex hästar i stället för fyra på grund av det svårare väglaget, och en röst frågade:
- Ha alla stigit in?
En röst inifrån svarade:- Ja!
man begav sig av.
...
Mannen var Cornudet, rabulisten, känd av alla, en skräck för respektabelt folk. Sedan tjugo år tillbaka doppade han sitt stora röda skägg i ölglasen på alla radikala kaféer. Han hade i sällskap med bröder och vänner festat upp en ganska vacker förmögenhet, som han ärvt efter sin far, en gammal sockerbagare. Han väntade otåligt på republiken för att slutligen få den plats, han gjort sig förtjänt av genom så mycken revolutionär supning."

Vagnresa, högröstad politik och allmänt skabrös stämning: Fettpärlan!

Snyggt prickat!
Din tur.

Najs! Jag testar med nedanstående citat. Vilket verk gäller det? Kursiverade ord är utbytta.

"Men efter en stund sade kungen:
Kan du då inte alls hjälpa mig att förstå din liknelse? Den om den rika kvinnan och den fattiga kvinnan, hon som utgav sitt enda lamm som ett syndoffer?
Och nu svarade profeten mycket lugnt och behärskat, hans röst var dov och pressad, han hatade att utlägga och tolka sina liknelser:
Karaktärsnamn ägde inget annat på jorden än bokens titel, hon var hans lilla lamm, hon vilade vid hans bröst, hon var hans enda glädje."

Gissning på Bat Seba av Torgny Lindgren.

Snabbt, snyggt och korrekt!

Ett poäng och en stafettpinne till Pynch

Tack. En bok som jag till skillnad från flera av de senaste citerade har läst en gång i tiden.

Nytt citat:

Jag sysselsatte mig huvudsakligen med måleri och kinesiska trollkonster, men vände mig sedan mer och mer till musiken. Så småningom närmade jag mig den levnadsperiod, då det inte är någon mening med att ytterligare bygga ut och nyansera en redan mer än nog utbyggd personlighet. Då står man inför den motsatta uppgiften: att låta det värderade jaget gå under i världen.
Jag lade därför arbetet åt sidan och vände mig nu helt till den praktiska magin. Även om min konstnärsdröm varit förgäves, så var jag dock född till trollkarl. Jag hade redan hunnit tillräckligt långt på Lao Tses och Yi Chings vägar för att känna till att verkligheten är tillfällig och förvandlingsbar.
Vid 70 års ålder och med hedersdoktorat från två universitet blev jag slutligen häktad för att ha förfört en ung flicka med trolldom. I fängelset bad jag om tillstånd att få syssla med måleri.
Det beviljades.
Jag målade ett litet landskap på min cellvägg.
Detta landskap innehöll nästan allt som jag haft glädje av i livet. Berg och floder. Hav och moln. Vidsträckta skogar. Mitt i bilden for ett litet tåg, draget av ett ånglok. Det närmade sig ett högt berg och loket hade redan börjat fara in i tunneln.
Men fångvaktarna ville inte låta mig vara i fred.
Till sist tyckte jag att tiden var inne att göra slut på plågorna. Om jag inte ens fick fortsätta med dessa oskyldiga konstnärliga lekar, så måste jag använda mig av de allvarligare konster som jag ägnat så många år av mitt liv.
Jag stod ett ögonblick med återhållen andedräkt.
Så bad jag vänligt mina vaktare att vänta medan jag steg upp i det lilla tåget på bilden för att se efter en sak.
De skrattade och lät mig hållas.
Då gjorde jag mig låg och gick in i min bild, steg upp i den lilla vagnen och for med tåget in i tunneln.
Ångan från loket strömmade som ett moln ur tunnelöppningen och dolde bilden. När röken skingrades var bilden borta.
I stor förvirring stod fångvaktarna kvar.

Börjar med att försöka ringa in det.
En manlig författare åt det fantastiska hållet. 1900-talet.
Tycker jag känner igen det. Svensk författare?

Japanskt ?