Antinatalism

Flertalet av er kanske aldrig hört talas om termen. Därför anser jag att det vore en bra idé ifall vi från första början definerar termen - och vad är bättre än första bästa google-resultatet som kommer upp?


http://en.wikipedia.org/wiki/Antinatalism

Jag har understundom vilat tankar på dessa frågor, har under den senaste perioden tagit ett steg längre och snuddat vid argumenten närmare. Det fick bli flera sidor från David Benaters bok (jag har inte läst hela) - David Benatar böcker är kända för att argumentera för antinatalism, de är en uttömmande avhandling, och jag har inte för avsikt att ta skalpellen från varje filosofisk fin-punkt, han framför. Min avsikt är att ge er en liten smak av gräddet, och lämnar dig för att skaffa en egen pudding.


För att underlätta oss i hans argument om att existensen alltid är en skada, öppnar Mr Benatar boken med frågan, "är att komma till stånd någonsin en skada?" Med andra ord, är det någonsin en agglomeration av ofördelaktiga livsvillkor under vilka det kan vara rimligt att hävda "det hade varit bättre om den eller att ett sådant liv aldrig hade börjat?" Konkreta exempel citeras för att komplettera denna frågan. Han fortsätter sedan med att ta itu med "icke-identitets problemet", vars förespråkare skulle hävda att den gör frågan meningslös, eftersom jämföra en existerande enhet till ett fiktivt & obefintlig enhet är ogiltig. Denna premissen vederläggs genom några ganska fiffiga argumentationer. Han fortsätter sedan att beskriva skillnaderna mellan "att start liv" i motsats till "fortsätta liv", som på ytan kan verka onödigt, men det har varit min erfarenhet att en hel del folk ofta verkar få dessa idéer att blandas ihop, till exempel: "Om du är emot att föra liv till existens, varför begår du inte självmord''? Således hoppas jag att dessa argument inte kommer upp i tråden.

Slutligen kommer vi till frågeställningen:
Vad tycker ni, personligen om denna positionen?
Vilka argument har ni för och emot?

Be my guest...

Man kollar vilka som är pessimister och optimister sen kollar man vilka som har högre dödlighet från olika källor...

Den studie jag såg senast var en metastudie, totalt 200000+ deltagare. Dom flesta optimiststudierna rapporterade lägre dödlighet, dom flesta pessimiststudierna (7 av 8 vill jag minnas) såg högre dödlighet. (En kul bonus: "Orealistisk" optimism gav också högre dödlighet.)

Förstår inte varför nån ens är förundrad över nåt sånt. Fast du kanske tror på riktigt att psyket bara är som det blev, och att det inte påverkar någonting? Nocebo är en väldokumenterad effekt.

När jag var ung höll jag på att drunkna, jag fastnade för en stund under vattenytan.
När jag började känna av syrebristen samtidigt som jag inte kom loss så reagerade jag så kraftfullt att det faktiskt än i dag påverkar mig.
Varje fiber i min kropp skrek efter luft, efter att få leva.
Märk väl det fanns ingen rädsla för döden bara en vilja att leva.

Så vad har det med tråden att göra?
Jag tror inte att mitt liv har något högre syfte eller ens mänsklighetens existens.
Men jag menar att vår vilja att leva finns i vår natur och den viljan finns även hos oss som art.
Det finns helt enkelt en drivkraft att föra mänskligheten vidare, en drift liknande vår sexualdrift.

Nu gäller denna drift sannerligen inte alla vilket tråden är ett exempel på.
Men inte heller detta är så konstigt,” survival of the fittest” är ju inte bara applicerbart på fysiska attribut.
Kanske har tankesätt som denna en evolutionär funktion då den vaskar bort olämpliga egenskaper från mänskligheten.

För somliga så går det fint att hitta en livslust som motiverar att man bildar familj, samma drivkraft gör oss villiga att kämpa både för våra egna liv men också för våra familjers.

Själv skulle jag nog tro att Platon kom rätt nära när han lade fram att målet med livet är jakten på kunskap, som alla som levt hyggligt länge förmodligen upptäck så är livet i sig själv en väg till kunskap.

Ja du är inte dum du, din tro på lights out får tyvärr sjunka ner på en andra plats eftersom det scenariot du nyligen beskrev ter sig bra mycket troligare än lights out.

Nej naturligtvis påverkar psyket biologin och levernet. Men det är ju extremt svårt att fastställa vad som är orsak och verkan i sådana komplexa förhållanden. Och hur definierade dom ens pessimist och optimist? Jaja det hela är väl rätt skitsamma egentligen.

Jag tar ändå tacksamt emot den högre dödligheten i så fall. haha

Hej hopp, mina vänner!

Jag kanske åker ut för att jag sa till en fjant i Vapen och militär några sanningar. "Hets mot folkgrupp" i detta fina forum med "Yttrandefrihet på riktigt".

Kom ihåg att Loons server finns: https://discord.gg/C2rj37ty

Vi har från första oktober kommit upp i 70 medlemmar. Väl mött där om jag skulle åka ut!

På tal om ingenting, varför vill en antinatalist ständigt återfödas på Flashback?

Det kan ju bli ett redigt fiasko efter döden om man har otur. Alla religiösa personer utgår från att dom kan påverka sin situation efter döden men det är ju inte säkert att det går.

Det kan ju vara som så att alla kristna, judar, muslimer, buddhister o co går i fällan genom att dyrka dom här olika figurerna och istället kanske eviga plågor i helvetet väntar efter döden för alla religiösa. Medans ateisterna som inte gick i fällan belönas rikligt efter döden. Det blir brakfest efter brakfest i paradiset för denna grupp.

Så kan det lika gärna vara, ateism är att föredra också av den anledning att man inte sätter upp en massa förhoppningar efter döden. Det vore verkligen ingen höjdare om man viger hela sitt liv åt en gud som inte existerar.
Skepticism plus en liten släng av öppensinnighet känns som den allra bästa ståndpunkten att ha.

Jag har inte sett ett enda trovärdigt indicium på att medvetandet inte är en hjärnfunktion.