Han vet inte om han vågar skaffa barn igen

Han vill nog inte ha barn med dig. Det du skriver förmedlar detta. Han vill inte riskera ännu ett underhåll 2 han vill inte försumma sitt barn ännu mer 3 hade ni varit ihop ett år och ska redan börjat skaffa barn, bara det är skrämmande.

Ge det ett år eller två för att han ska se att ni har en stabil relation och att du inte är hans ex. Kan han inte se att du inte är hans ex handlar det inte längre om rädsla från hans sida.

Jag hade lämnat och hittat en som vill ha barn med mig. Jag hade aldrig gått med på ett liv där inte jag får mina barn. Det är en yolo grej att få sina egna. Men ge lite tid och sen ställ ultimatum. Det är helt ok

Ja vi HAR ju inte varit ihop i mer än ett år än. Vet inte hur myclet tid man ska ge det. Hade han varit 100 på att han inte vill tror jag han hade sagt det. Men han är velig av sig innan stora beslut i andra sammanhang också men när han väl tar ett beslut brukar han vara glad för det. Man hoppas ju att det ska bli så här med så småningom.

Jag tror inte det blir svårt att hitta en man som vil ha barn med mig, det har jag gjort flera gånger innan. Problemet är att hitta nån JAG vill ha barn med då jag är oerhört selektiv. Med min nuvarande är det FÖRSTA gången det händer och jag är inte purung. Jag tror inte jag lär hitta någon som han innan det är för sent. Så på något sätt ser jag honom som min sista pch enda chans. Det i sig kan säkert få mig att agera desperat vilket är kontraproduktivt men försöker lägga band på mig själv.

Det handlar inte bara om exet (även om en stor del är det). Han är orolig för saker som är utanför vår kontroll t.ex att få ett barn det är nåt fel på. Det pga att han har ett par bekanta med autistiska barn (dock hade de båda autism i släkten och det hat ingen av oss )

Men det bästa man kan göra är nog att skapa harmoni i relationen och kanke försvinner rädslorna då eller tar mindre plats.

Personligen tycker jag inte att man ska skaffa barn med flera föräldrar. Hans första barn kommer alltid ha en splittrad familj där föräldrarna inte älskar varandra medan ert barn får en kärnfamilj med föräldrar som älskar varandra. Det är alltid barnen som drabbas. Hur man kan gå isär innan ens barn ens är fem år är dessutom obegripligt. Han måste ha otroligt dåligt omdöme eller ansvarskänsla eller båda delarna.

Du borde träffa en man i din egen ålder som vill ha barn med dig och han borde bli ihop med sitt lilla barns mamma igen. För bara några år sen var de ju så kära att de valde att skapa liv tillsammans så det kan säkert hitta tillbaka till varandra.


Edit: är ni ens gifta? Annars är ju det steg ett. Så inte även detta barn blir övergivet innan sin femårsdag.

När jag läser inläggen får jag en känsla av att allt handlar om dig

Tror de är sunt att ha lite bråk ibland inte så de spårar ur men så att man tex verkligen lär känna varandra. Och de har en funktion att stärka relationen. Går man och tassar runt varandra blir det dels inget djup sen så verkar han försiktig och du läre aldrig få ur honom något vettigt.

Kan inte avgöra om du trollar eller inte men "kärnfamiljen" är inte ett argument för nåt. Relationen mellan honom och barnets mamma hade varit död i flera år innan han träffade mig och vi blev förälskade. Bara för att det blir barn betyder det inte att man passar ihop. Det är pga att det var så illa efter att deras barn kom som han tvekar atr satsa på något som som kan bli bra.

Ja om BÅDA vill, vilket inte är fallet här.

Ja det är ju ännu värre. Då måste han lämnat barnet när det fortfarande var ett spädbarn i princip. Vem gör det?! Skulle aldrig i mitt liv skaffa barn med någon som redan lämnat en nyfödd.

Är ni gifta?