20-årsdagen av Tsunamikatastrofen i Thailand (december 2024)

Mamman som var i Thailand med 3 av sina barn som alla 3 omkom förutom henne.

Det var tungt att få ta del av.


https://www.expressen.se/tv/livsstil...sorgen-sliter/

Lyssnade på p3 dokumentären där en kille var där med sina föräldrar och en bror och syster där han förlorade alla. Den var tuff och han var 18 när p3 dokumentären spelades in och det var nog säkert 5-6 år efter händelsen så att hamna på ett sjukhus i Thailand som kanske 14 åring utan någon annan i några dagar måste var hemskt

Hur fungerar de hade du tänkt utan några handlingar alls då de är till havs? Försäkringar brukar betala ut i efterhand efter man skickat in utgifter. Men du kanske är mer insatt i hur det funkar?

Mitt starkaste minne var att jag kände så jävla många som var där. Verkligen skitmånga. Alla var där samtidigt. Lärare, klasskamrater, grannar...

Faktum är att när väl Sverige skickade ner plan de hyrde av SAS så ville knappast någon följa med dem hem. De som förlorat någon eller saknade någon ville stanna kvar och leta eller vänta tills de anhöriga skulle transporteras hem. Så det gick stora plan med en handfull resenärer hem. Därtill måste de ha utvilade piloter som flyger så de kan inte bara vända. Planen måste även ha plats att parkeras på flygplatsen.

Ja, det var knappast några fattiga eller låginkomsttagare som hade råd att semestra i Thailand på den tiden.

De har SOS Köpenhamn att kontakta och få hjälp av. Dvs om de har försäkring. Märkligt nog reser folk fortfarande runt i världen utan försäkring. Alla vet att de inte får hjälp av staten utomlands. Men nu har tekniken hunnit ifatt så där tigger de pengar till sjukvård, mat, hotell, resa hem osv.

Märkligt för jag vet ingen fortfarande idag som dog eller var där när det hände. Men jag kände en som miste sina föräldrar som omkom på Estonia.

Hört talas om force majeure?

Ja det var många thailändare som dog eller fick sina liv raserade.. Det thailändska folket är hjälpsamma spec i lägen som denna, så även om de själva led så hjälpte de till så mycket de kunde.

Hade en arbetskompis som var nere med sin tjej, han var långt ute (typ med nån dykbåt) och dök och kände inte av vågen så mycket... Men sen när de kom tillbaka och såg eländet, hur som hans tjej fanns inte kvar. Han var rätt förstörd...

Är det inte vad vi har UD till?

Har en vän som var där. Vad jag vet så överlevde familjen, åtminstone de jag i efterhand har träffat. Vännen är förtegen om händelsen och pratar inte om den ens med alkohol i blodet. Känns olustigt att fråga allt för mycket heller.

Jag har däremot diskuterat katastrofen med en thailändare som jag umgicks mycket med under en senare resa. Unik kille, punkare som alltid gick med dr Martens på en lyxresortstrand i Phuket. Han beskrev det vi redan vet men också en maktlöshet inför att inte kunna hjälpa andra. Han hade haft tur och befunnit sig "hemma" på personalboendet då han jobbade nattpass i baren på stranden. Vattnet hade forsat in men han hann springa upp på övervåningen och klarade sig därför. De såg människor som höll sig fast i palmer precis nedanför huset. Någon lyckades hålla sig kvar, resten tappade greppet och spolades bort. Det fanns ingenting någon kunde göra förutom att titta på.

Någon som minns från vilka orter i Sverige som hade flest omkomna offer?

Minns att jag reagerade på att Pigge eller vad han hette direkt ville skaffa en ny familj.

Minns mest dagarna efteråt och hur många som var engagerade i att försöka tyda diverse sjukhuslistor och para ihop namn med saknade. (Minns dock inte vilket forum det var).

Kände ingen som var inblandad eller ens i Asien och har heller aldrig träffat någon drabbad efteråt.

Sedan bör man väl minnas att katastrofen var betydligt större i Indonesien än i Thailand och att även Sri Lanka drabbades, så lite fel att kalla händelsen ”katastrofen i Thailand”. Mitt värsta minne är förresten bilder på högar av kroppar i den förintade storstaden Banda Aceh.