Är det här en mild depression som jag har eller börjar att utveckla?

Jag kan inte ''röra'' på mig. Hela dagarna går ut på att jag surfar runt på nätet och samtidigt avskyr det och känner att jag blir ''tokig'' över hur mycket tid jag slösar bort. Jag har alltid mer eller mindre skjutit upp saker, men nu känner jag att jag skjuter upp saker mer än vad jag brukar göra.

Jag vill så gärna gå ut, men jag känner samtidigt att det är ''meningslöst''. Jag tycker dock det är så vackert med snön som ligger på marken och samtidigt som det är ljust och soligt + blått himmel ute. Men jag vill gå ut, men ändå gör jag inte det. Det finns ''ingen poäng''.

Jag sysslar så gärna med olika hobbies, men mitt pågående verk, har jag bara om och om igen skjutit upp, eftersom det känns så ''stort'' pyssel och ''jobbigt''. Samtidigt som jag vill göra det.

Det är mycket jag vill, men samtidigt ändå inte för att det känns bara så ''jobbigt''.

Två positiva saker som jag har gjort, är att jag letat upp en intressant bok som jag beställt och kommer få på tisdag. Stadsbiblioteket hade det inte, så var tvungen att beställa boken till Stadsbiblioteket så jag kunde låna den.

En andra grej var att jag tog tag i kragen och gick till gymmet, som jag inte varit på länge. Det bli ingen särskilt hård träning. Lite mindre än lagom, skulle jag säga.

Allt denna problematik började redan i höstas.

Jag förlorade ett jobb, men fick två extrajobb. Dock räcker inte försörjningen till och jag hittar inget deltid eller heltids arbete. Men jag är ändå glad för mina två extrajobb. Bara om jag kunde försörja mig med det, så hade det varit toppen.

Den andra grejen var att jag i princip förlorade en vän. Egentligen relativt nära vän, eller åtminstone en vän som jag brydde mig mycket om. Vi hade lite olika intressen för varandra. Jag tror hon var mer intresserad av KK, vilket jag inte hade något emot. Men jag trivdes mer för sällskapet och atmosfären. Så med tiden började jag bli osäker vart jag hade henne och vi gled bara ifrån varandra. Det blev en rätt emotionell telefonsamtal precis innan jul. Men jag har varit emotionell gått och väl under hela året som varit, för att jag just inte vetat vart jag hade henne och fick känslan av att jag förlorade någon som jag brydde mig så mycket om. Jag blev inte klok av hennes mixade beteende som jag upplevde som mixade signaler. Det är möjligt att jag också gav hennes mixade signaler.

Hursomhelst, så bet detta på mig + min ekonomiska kris. Att jag förlorade jobbet, brydde jag mig inte så mycket om. Men jag behöver bara ett jobb som jag kan försörja mig. Jag vill inte ha socialbidrag och allt stressar mig.

Jag vet inte om jag känner mig nedstämd. Jag kan nog ändå beskriva mig själv rent emotionellt som sorgsen och nedslagen. LITE misslyckad och patetiskt. Jag tänker på hur jag varit för bara något år sedan. Hur tramsig jag var och är en smula arg på mig själv för det.

Jag hade idéer för verk, men saknar material.

Så jag sitter hela dagarna och gör ingenting och ''kan inte röra på mig''.

Jag sitter just nu med kopp kaffe och något ätbart framför mig. Jag planerar på att gå ut en vandring i alla fall, med det fina vädret och vackra snön ute.

Jag behöver hjälp.

Om det finns någon härinne som varit i samma sits, så begär jag om tips. Ha i åtanken på att jag inte har något umgänge. Så jag kan inte ringa efter en polare för att umgås. Så jag är helt själv och söker tips.

Promenera ute, hoppas jag att det hjälper. Men kan jag göra annat för att koma ut i det dåliga hålan, så blir jag glad.

Tack på förhand!

Du har varit med om en del förändringar du berättar om som skulle kunna göra de flesta lite nedstämda. Det kan vara något som påverkar en ett tag utan att det behöver vara tal om någon klinisk depression.

Jag kan känna igen den här känslan av att ha svårt att komma igång med saker ibland. Det kan hjälpa att börja med någon mindre uppgift om det första man hade i åtanke känns för stort just nu.

Låter bra att du ska ut och gå senare iaf, hoppas det kommer få dig att känna att det blir lite bättre.

Jag förstår att du sitter i en jävla konstig situation. Det känns som att det är många som sitter i din situation med tanke på vinter kyla och elände.
Det innebär att det är många som bara sitter hemma bankar på ett tangenter tittar på internet.
Man tittade lite grann på Netflix Youtube och lite andra saker som är meningslösa.
Med tanke på att du inte har ett arbete så blir det situationen värre. Du säger att du har deltidsjobb så att du får väl någon mening med livet.
Det är många som går in i väggen med tanke på jul nyår ensam snö kyla.

Du har inga planer på att bara dra iväg till Asien. Där lever livet helt annorlunda för att man slipper snö elände. Det är mycket enklare att få nya vänner och bekantskaper. I Sverige är det väldigt svårt att få bekantskaper för att många människor dömer dig.
Det finns olika faktorer som gör att man dömer en person. Om du flyttar till en ny plats så börjar alla undra varför du har flyttat just dit. Det finns många som ska lokalisera och kolla läget. Man vill gärna veta vad du har gjort innan och varför du har parkerat just på denna adressen.

Om du inte har någon vän så blir livet väldigt meningslöst. Därför skulle jag fundera på att dra iväg och bara gilla läget någon månad för att testa. Det kanske är någonting som skulle kunna passa dig.
Jag tror att du kan hitta många arbeten via internet på ett eller annat sätt.
Det handlar om att man måste tänka lite utanför boxen. Vad är det som gör att du inte har några vänner. Kan det vara möjligt att det är fel på dig? Har du någon diagnos?
Eller är du en person som gillar att vara själv på riktigt? Du verkar inte ha någon familj eller flickvän. Jag tror att jag skulle kunna dra iväg till Asien redan igår typ. Där öppnas världen upp på ett helt annat sätt.

Folk kallar allting för depression numera eftersom de själva drar växlar ur sina egna känslor pga bristande kognitiv empati. Men bara för att du inte vill eller känner motivation att röra dig så behöver det inte vara detsamma som att känna sig nere.

Du har kanske kommit fram till att det sällan finns någon vinst, utan istället mest bara priser att betala. Stillhet och lugn på playan, sängen eller i hängmattan behöver inte betyda depression. Känslor är subjektiva till sin natur.

Allt är ju subjektivt i dessa tillfällen du har tak över huvet och mat på bordet och jobb finns i Sverige. Känns som du medvetet latar dig och ömkar dig själv.

Hej sebastian & SnutteFia, så fina inlägg. Tack skall ni ha! Jo, idén av att börja med något litet uppgift, har slagit mig. Det jag planerar just nu, är att gå ut. Jag skall försöka dra mig en sväng åtminstone 1 timme, satsar jag på. Sedan skall jag fortsätta med mitt verk, som tidigare känts ''stort''. Jag vill helst inte påbörja med nytt verk, vilket jag egentligen kanske borde, om det verket tar snabbare och kortare tid. Men det känns bara jobbigt med att påbörja med något nytt, när man inte ens blivit klar med det gamla verket, som jag skjutit upp. Jag har fått lite energi, genom att skriva av mig och fått respons, så därför tackar jag er!

Angående om att resa eller till och med flytta utomlands. Jag skulle så gärna vilja flytta till Stockholm. Den staden är större än min stad och allt kändes spännande.

Jag skulle vilja flytta till U.S.A. Om jag nu fick drömma lite. Det är lätt att bilda bekantskap där

Jag skulle så gärna vilja hitta någon som delar mina hobby intressen och skapa verk tillsammans. Det hade varit något! Ibland fantasierar jag om att hitta kärleken med någon som har exakt samma ambition och hobbies som mig. Det hade ju varit kalas!

Jag tackar er båda! Jag skall dricka mitt kaffe och ett ytterligare kopp väntar snart, sedan skall jag gå, tänker jag. Jag skall inte skjuta upp!
Du får ta och läsa hela trådstarten en gång till.

Nej.

Livet är lite upp och ner. När du kommit igenom denna fas av ditt liv kommer du att kunna se tillbaka och känna dig mer tacksam över de framsteg du gjort. Helt säkert kommer du att träffa vänner om du önskar det, även en tjej. Just nu kan du njuta av en promenad i det kalla fina vädret vi har. Därefter klura ut en diet som ger dig den energi som du behöver. Lätt att hitta på YouTube. Ta ett bad eller en kall dush. Gör lite trevliga saker för att du är värd det. Det finns någon för alla där ute. Bygg upp dig själv med positivitet. All lycka till dig! Drick inte energidrycker eller annat gift. Alkohol till exempel. Bara skit som kroppen absolut inte behöver.

Baserat på dina tidigare inlägg så kanske det är bra om du söker dig till en läkare och får SSRI utskrivet samt går till en psykolog för att få prata av dig. Och/eller kanske ber om en ADD/ADHD-utredning.

Nog bra att gå ut och gå varje dag. Att hålla dygnsrytmen är bra för att bli mer stabil.

Se till att du alltid gör alla tråkiga saker först såsom städning o.s.v., sen känns dom roligare sakerna mer rewarding, eller till och med att inte göra någonting (såsom att kolla runt på Flashback) känns lite som en belöning.

Tack och klokt inlägg

Jag skall faktiskt utredas för autism, hoppas jag på. Jag sökte hjälp slutet av 2023. Men allt rann ut i sanden och jag fick ingen tid för utredning. Men jag brydde mig inte där och då, just av den anledningen av att jag fick heltidsjobb då. Jag blev provanställd i sex månader. Sökte hjälp på nytt för flera veckor sedan och skall på utredning återigen. Står i kön. Jag frågade om jag kunde prioteras eftersom jag trots allt sökte hjälp slutet av 2023, men att allt rann ut i sanden. Svaret jag fick blev: ''Det är så lång kö''. Jag blev lite påfrestand, eftersom personen jag talade med, verkade inte hört mig säga att jag väntat i över ett års tid nu.

Men det skulle bli en återkoppling på onsdag och då hoppas jag att jag kan lägga fram kortet på nytt och få förståelse.

Gör jag en utredning för autism, så kan det också kanske visa sig om jag har ADHD/ADD?

Vilka inlägg har du reagerat på att jag skulle ha ADHD/ADD?

Kanske verkar lite dumt och tråkigt.. Kom till hemtjänsten! Är faktiskt ett slappt jobb och ger jävligt mycket tillbaka. Har själv gått från ett själlöst välbetalt jobb till omsorgen. Du kommer vara uppskattad av vårdtagare och kollegor.
Jag lider av depression men jobbet hjälper.

Jag kanske skummade TS lite för hastigt men är det värt att vara deprimerad. Är det lönt?