Bra romaner/noveller där huvudpersonen är ond el osympatisk? Varför fungerar det?

Har ni exempel på bra romaner eller huvudpersonen är ond eller osympatisk?

Hur kommer det sig att det fungerar? Krävs det något annat speciellt för att man ska uppskatta en sådan bok? Krävs det att åtminstone något drag är sympatiskt? Är det lättare att åstadkomma om boken är skriven i 3e pers jämf med 1a person?

Det bästa exemplet på detta är väl "Dvärgen" av Per Lagerkvist.

Denna bok har beskrivits som en studie i ondskans innersta väsen.

Eller Patricia Highsmith's bokserie om galningen Ripley.

Parfymen har ju också en rätt skum protagonist, kanske mer vilsen och udda än ond.
Icke desto mindre gör han onda ting.

Lolita är väl en klassiker i sammanhanget. Och American Psycho. Tänker att i de fallen har det väl att göra med kvaliteten (?) och med att huvudpersonerna också har andra karaktärsdrag än ondska. Läste en hel del sk "splatterpunk" ett tag, och där fanns en hel del exempel (t.ex. Full Brutal och Exquisite Corpse), men genren håller generellt rätt blandad kvalitet även om det finns mycket bra också.

Några olika exempel så här på rak arm:
Nekrofilen av Gabrielle Wittkopp
Hogg av Samuel R. Delaney
Filth av Irvine Welsh
Tampa av Alissa Nutting
The Wasp Factory av Iain Banks
The Sluts av Dennis Cooper

Mycket nöje!

Att sitta och läsa en bok ger mer tid för eftertanke. En film ska helst ha ett lyckligt slut för att få en publik, det blir mer en känsloupplevelse där man är lättpåverkad.

Människan har i alla tiden tyckt om berättelser i vilka gott och ont kämpar mot varandra.
Jag tror att det är själva kontrasten mellan de båda, som slår an något i oss. Vi jämför oss med berättelsens goda och tar avstånd från det onda. Att höra sådana berättelser blir nästan som en sorts terapi för de orättvisor och den ondska vi själva kanske har upplevt.

Bok: Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren.

Brott och straff?

Raskolnikov i Brott och Straff är väl ett klassiskt exempel.

Kan Doktor Glas och American Psycho hålla som förslag (tror inte jag läst förstnämnda, och ej sistnämnda).

Böckerna som serien Dexter är baserade på.

Varför det fungerar?

För vi alla bär på en "dark passenger".

Filth av Irvine Welsh

Det är en berättelse om en extremt vidrig gris till polis som är 100% psykopat.

Blev en film.

edit: tvåa på bollen haemoptysis var först såg jag. Men då säger jag nog Trainspotting av Irvine Welsh istället och Porno så täcker vi upp allt tillsammans.

Alla är sämst i hans böcker.