Ryser av konstiga anledningar.

Många har ju säkert hört talas om att folk ryser när man skrapar naglarna mot en svart tavla osv, men jag har ett mycket mer irriterande problem. Jag tycker det är skitobehagligt att t. ex bläddra i tidningar, använda träpennor, ta på kartonger och annat papp som ger ifrån sig äckliga ljud. Något annat jag verkligen ryser av är när man biter i en glass och tänderna träffar träpinnen. ush. Också att äta klubbor med papperspinne. Bara tanken av alla dessa får mig att rysa.

Jag har hört från vissa andra att de också haft detta, men att det gått över, men jag har haft så i typ 6 år nu och det börjar bli riktigt irriterande att behöva rysa och tycka det är obehagligt varje gång man bläddrar i aftonbladet, viker ett papper eller någe.

Är det någon som vet hur man kan komma undan från detta? :S

Jag har ett liknande problem, dock inte lika jobbigt som ditt men ändå.

Jag hatar att gå på riktigt kall snö. Ljudet. Känslan. Obehaget är inte att leka med. Och jag bor rätt långt upp i Sverige med mycket snö och kyla. Och jag går ofta på det, så att försöka avvänja sig genom att utsätta sig för plågan verkar inte fungera.

Försök, på något vis, att övertyga dig själv att du gillar ljudet. Har du ogillat ljudet hela ditt liv?

Nja, jag hade ingenting emot det när jag var liten. Detta har hänt på de senaste 8 åren.

Märkte först av det någon gång i mellanstadiet... Har inte provat att direkt vänja mig vid det, men bara tanken får mig att rysa brutalt.

Var det någon speciell händelse du kan koppla ihop med ogillandet av ljudet?

Jag ryser om någon slickar på servetter. Såna där lite dyrare servetter som är lite tjockare. jag hatar det ljudet. Jag ryser även när någon bara lägger tungan på servetten och det kommer spott på den.

Nu börjar små minnen komma... Jag tror faktiskt att den allra första gången jag fick den där känslan var när jag gick på lekis och väntade på min mamma, när jag klättrade över ett trästaket och rös och tänkte på det i flera dagar efteråt. Efter det fick jag inte känslan på ett antal år, och när den väl kom tillbaka så har den inte varit borta.

Damn man. Det var faktiskt lite udda grejer Jag har faktiskt inget tips då jag aldrig ansträngt mig för att bli av med mina rysningsanledningar då de som tur är inte förekommer så ofta.

Mina "problems" är iofs endast att, eh, dra naglarna över en torr och solblekt garageport, samt att gnugga garn mellan tänderna. DAYOM!!