"Den svarta familjen": Alftamorden, 1892.

Så den då trettonårige sonen hette alltså Lars Pettersson.

Att det inte kom att gå så bra för honom är inget som förvånar mig med tanke på hans miserabla uppväxt. Han var den ende brodern av fyra bröder som fanns kvar. Hoppas att det kom att gå bättre för döttrarna.

Eventuellt kan det ha varit p.g.a. de här svåra åren som familjen kom att bosätta sig i Nianfors från november 1868 till juli 1869. Fadern kom att jobba som kolare i Nianfors.

Nu fanns ingen väderstation i närheten av vare sig Ore eller Nianfors, men som exempel kan man kolla på Gävle, Falun och Härnösand. I maj 1867 hade de enligt SMHI följande medeltemperaturer:

Gävle 3,0 (4,3 1864)

Falun 3,4 (5,5 1864)

Härnösand 1,1 (3,4 1877)

I parentes har den näst kallaste majmånadens medeltemperatur samt årtalet för denna angetts. Maj 1867 var verkligen en exceptionell månad. Hur läget var i Hälsingland under de s.k. nödåren kan man läsa om i dellenportalen.se. Bl.a. skriver de att under "[n]ödåret 1867 lär isen på Dellensjöarna ha legat kvar långt in i juni månad. Det berättas att man kunde köra med häst och släde över sjöarna vid pingsten och på sina håll ännu senare."

... eller Lars Olofs barn. Även om han enligt dellenportalen förblev ogift hade han åtminstone ett barn, med en änka.

Nödåret 1867-68 var verkligen ett fruktansvärt nödår.

Jag har sett ett foto från Härnösand taget i juni 1867. En fregatt sjösattes. Man kan se hur alla närvarande var påpälsade och hur snön låg kvar i bakgrunden. Det rådde vinter fastän det skulle ha varit sommar.

Kort information om brottslighet som föregick morden.

Under rannsakningen erkände fadern "att han i Falun »aftjänat» 150 kr. böter, som ådömts honom därföre att han vid Dalfors fångat och till salu utbjudit en lefvande älgkalf, äfvensom böter för oloflig skogsåverkan, obefogad rättegång och »handtlangning» af bränvin i Hanebo."

Johan bekände att "han för olaga bränvinshandel blifvit i sistlidne Mars månad ådömd 176 kr. 50 öre i böter för olaga bränvinshandel, och af hans prästbetyg framgick, att han två gånger förut blifvit bötfäld för samma lagbrott."

Naturligtvis hade fadern inga möjligheter att kunna betala 150 kr i böter och därför fick han sitta av böterna.

150 kr var ett mycket stort belopp på den tiden. Åtminstone för en familj av det här slaget. Även om sista straffet som Per Johan erhöll innan dubbelmordet inte hann att också bli avtjänat p. g. a. dödsdomen, så bör han däremot ha suttit av böterna för de andra båda gångerna av olaga brännvinshandel.

Den i den svarta familjen som kom att avrättas, d.v.s. Johan, pryder numer ett öl vid namn Hellsingland. Känns något osmakligt att pryda ett öl med en sån som Johan, men förhoppningsvis är ölet självt mer välsmakande. Har själv inte haft tillfälle smaka på denna IPA.

Ölet bryggs av Organic Smash i Orbaden, som ligger i Arbrå socken, d.v.s. inom den socken till vilken den svarta familjens föräldrar kom att flytta efter att Johans far blev frisläppt från fängelset.

Johan själv hade säkert föredragit att hamna på etiketten till ett brännvin.

Den mördade länsmannen Albert Gawells syster har inspirerat till ett annat öl från Organic Smash. Ölet ifråga är en saison vid namn Stintans lätta.

Aldrig hört talats om detta öl tidigare.

Att bryggeriet ligger i Arbrå kommun är förståeligt med tanke vilka som pryder etiketterna. Aldrig kunde Johan tänka sig att han över 100 år senare skulle bli omslagspojke. Ja, själv hade han nog föredragit att vara omslagspojke på en brännvinsetikett. Öl var nog lite för svagt för hans smak.

Arbrå kommun finns inte längre, utan införlivades med Bollnäs kommun 1974.

Naturligtvis ingår tätorten Arbrå numera i Bollnäs kommun.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Arbr%C3%A5

På Litteraturbanken kan man nu läsa en skildring från 1892, där historiens huvuddrag finns på försättsbladet: Dåden i Helsingland - Tvenne trogna och sanningsenliga berättelser om de senaste händelserna i nämda provins. Den första: Om förbrytareligan i Delsbo och dess förnämste man f. d. fjerdingsmannen Per Johansson, kallad ”KNIFVEN,” hans bedrifter, fängslande och dömande till döden samt huru en så stor brottsling nu befinner sig på ångerns väg och fruktar det stundande straffet. Den andra: Om Lönnkrögarnästet i Alfta, innehållande fullständig beskrifning om mordet på länsmannen Gavell och fjerdingsmannen Norén den 1 maj 1892, brottslingarnes gripande och deras slutliga dom.

https://litteraturbanken.se/f%C3%B6r...ida/I/faksimil
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6r...d/sida/I/etext

Efter själva prosaberättelsen följer en visa i tidens smak.

En sång mig lyster sjunga som är alldeles ny,
Om hvad som händt i Alfta, just uti Mossbo by.
Det var en unger länsman och så en fjerdingsman,
Som offer hafva fallit för mördarns hemska hand.
/---/
Jag nu till sist vill nämna ett ord till hvar och en :
Låt aldrig någon locka från rätta vägen hän ;
Låt aldrig dryckenskapen med dig få öfvermakt,
Gör aldrig hvad som ondt är, var ständigt på din vakt.

Poddcasten Historiska brott berättar också om fallet.

https://www.listennotes.com/podcasts...a-qTZzkPlHcgr/

Genom KB:s tidningsdatabas kan man bland annat fröjdas åt det brev som Per Johan Pettersson totade ihop inför sin avrättning. Han gav det till sin far då denne gjorde sitt avskedsbesök hos honom, fadern lämnade brevet till en annan person, och denne såg i sin tur till att skicka en avskrift till Nordsvenska Dagbladets redaktion. Därefter återgavs brevet i flera andra tidningar.

Dödsfångens testamente.
https://tidningar.kb.se/4112691/1893...part/1/page/1/

Så bedjer jag i jesu Christi namn at lagstiftarena och öfverheten tager bort Bränvinet från Svärje tänk huru mången menniskor som har fått gått förlorade och släpt till lifvet här ser ni ett prof att jag får släppa till mitt lif blott för den fördärfliga dryck ja tack mina dyra tjära vänner för den tid jag fått varit tillsammans med er för min frälsare jesu Christi skulld Amen.