Demokratisk meritokrati

Den process vi kallar evolution är ett stafettlopp som bara tar slut när en art dör ut. Barnen tar alltid vid där föräldrarna slutade. I en Meritokrati skall alla alltid börja från samma position, vilket jag tycker är orimligt. Det skall inte spela någon roll hur föräldrarna har presterat. Arv finns inte. Så fungerar inte evolutionen. Där går alltid arvet från föräldrarna till barnen. Barnen tar vid där föräldrarna slutade.

Beror på hur man tolkar demokrati.

Meritokrati är definitionsmässigt hierarkiskt. Det är en legitim hierarki i mitt tycke som är bättre än andra hierarkiska varianter. Men det är ändå strikt hierarkiskt.

Demokrati är inte det minsta hierarkiskt. Det kan vara hierarkiskt under rätt förutsättningar. T ex under representativ demokrati där kandidaterna sållas fram via folkrörelser med intern konkurrens för att ta fram de mest dugliga (dvs meritokratiskt framtagna).

Representativ demokrati med meritokratiskt valda kandidater verkade fungera fram till slutet av sextiotalet ungefär i Sverige. Dvs perioden då vi även hade levande folkrörelser. Kanske inte var de med den finaste utbildningen som kom fram men ändå oftast dokumenterat dugliga människor.

När folkrörelserna dog så dog även sållningsmekanismen till våra partier. Idag är det mest skräp oavsett vilken utbildning de har. Vi har ju aldrig haft så välutbildade politiker som idag. Det hjälper inte då många av dem ändå brister i karaktär och intellekt. Vi har idag något så konstigt som utvalda kandidater som ska representera oss där de som väljs ut väljs ut efter andra kriterier än duglighet. Blir knäppt.

Därför som införandet av personval i Sverige var bra. Kan gärna fördjupas. Problemet där är att hela systemet är upplagt för partistyre så det verkar inte påverka så mycket.

Tror inte på att införa hårda kriterier som t ex doktor i nationalekonomi för att få bli finansminister. De har tillräckligt med doktorer ändå som hjälper dem så den kunskapen finns där ändå. Duglighet och utbildning är inte heller korrelerat i dagens Sverige. Var och varannan kotte är ju "högutbildad" utan att de blir smartare för det.

Ja de har tillgång till till doktorer och nationalekonomer, men ofta används de inte, utan många politiker tror de förstår sambanden ändå, trots att de är helt obegåvade i nationalekonomins enklaste grunder.

Jag tycker TS sätter fingret på problemet med den typiska demokratin. Vanliga människor som jag kan ju inte ha tid att förstå alla samband och siffror som politiker visar.

Många fantasktiskt sunda potentiella förslag går förlorade för att väljarna inte kan och har inte tid att förstå ett förslag som kräver en grundförståelse i nationalekonomi.

Därför vinner även tekniskt dåliga förslag, bara dom låter bra.

Poiltiker är valda av oss som inte är kompetenta att välja, tyvärr tyvärr

TS är på rätt väg på spåret. Men jag har ingen aning hur det skulle implementeras.

För företag är det lättare, dålig ledning leder till konkurs, bra ledning till framgång.

Nja, jag skulle isåfall säga att ministerposter borde tilldelas på mer lagstadgad meritokratisk grund, men vem som helst bör fortfarande kunna kandidera till riksdagaledamot och kunna vara med och bestämma om vem som får ministerposter oavsett utbildningsnivå.

För när man börjar betrakta det som att folket (även den outbildade skaran) inte skulle "veta sitt eget bästa" eller ha någon som helst rätt att besluta kring det, då har man sedan länge övergivit alla uppfattningar om demokrati.

Demokratin går inte ut på att skapa det mest ekonomiskt framgångsrika samhället, eller det mest militärt framgångsrika samhället eller det mest framgångsrika samhället överlag. Grundtanken i en riktig demokrati är att det är oetiskt att få för sig att en människa skulle vara i bättre position att besluta levnadsregler och villkor åt en annan, och att tänkande, fria individer alltid har förmågan att se till sitt eget bästa och bör därför ha en delaktighet i att besluta i alla frågor som rör dem.

Att ta ifrån dem den rätten, även om det görs på meritokratiska grunder är att begå ett övergrepp på demokratins grundidé och detta förfarande öppnar även upp för maktmissbruk och en massa annat som demokrati strävar efter att undvika.

Ta universitetsforskare te.x. Många av dem skulle ur ett meritorkatiskt perspektiv klassas som de mest kunniga personerna i samhället inom respektive fält, och då vara givna och självklara val till att bli beslutsfattande meritokrater eller teknokrater. MEN, det krävs en speciell personlighetstyp för att bli professor. Ofta en introvert, och egocentrisk typ som drivs av personlig nyfikenhet och ambition att realisera sina egna projekt.

Det lämnar inte mycket utrymme eller omtanke för en hel befolknings rättigheter eller välstånd.

Lät man en framstående kärnfysiker bli ensam diktator för ett samhälle så är det inte helt osannolilt att denne skulle vara så besatt av sina egna projekt på att te.x bygga nya typer av kärnkraftverk för att "se om det går", och således tömma statskassan på att bygga kärnkraftverk medan resten av samhället drabbas av katastrofalt budgetunderskott och rasar samman runt om kärnfysikern.

Vilket leder till den naturliga frågan, att även om en person kan vara väldigt insatt inom ett visst fält, betyder det också att denne blir ett naturligt val för en samhällsledare, demokratisk representant och beslutsfattare åt andra? Ur ett meritokratiskt perspektiv är det ett självklart ja. Ur ett demokratiskt perspektiv däremot så är svaret inte lika givet.

Du har aldrig funderat övet hur den Schweiziska befolkningen klarar sig galant i detta då?

När drabbades Schweiz (en direkt demokrati, där "vanliga människor" har en grundlagsskyddad rätt att både driva igenom egna frågor och att rösta i maktens korridorer på ett sätt som vi Svenskar inte får) senast av sådan ekonomisk turbulens och instabilitet som Sverige drabbats av idag och årtionden tillbaka?

Deras samhälle och ekonomi är stabil och växande och har praktiskt tagit varit det hela tiden, trots att deras motsvarighet till "Svenssons" har rätt att fatta besluten, och trots att de konsekvent vägrat medlemskap i EU och alltid förhållit sig militärt neutrala etc.

Medan vi, som tror att "vanliga människor" inte har förmågan att fatta demokratiska beslut om sitt eget bästa, år efter år får samma sorts inkompetenta makthavare i regeringen som bara gör vårt samhälle mindre och mindre stabilt.

Hur förklarar ni detta? Ni som har sån liten tilltro till den vanliga medborgarens förmåga.

Det är lite outtalat att en demokrati faktiskt ska vara en meritokrati. Vi ska ju rösta på dem vi tycker är bäst.
Kommer faktiskt att tänka på val i skolan. Klassen skulle välja represtanter till klassråd eller vad det nu var och alla de tuffa grabbar nominerade de svagare och röstade på ren jävelskap på han som var mest mobbad!
Finns motsatts till meritokrati när man medvetet väljer dåliga alternativ för att förstöra?