Er läskigaste upplevelse på ett flygplan?

Skulle landat i Skåne Ängelholm.. så innan vi landar så får inte flygplanet ut hjulen så vi var tvungen att köra upp igen med hela flygplanet och vända om.. alla var ju lagom rädda!

Min kompis, tillika pilot men lätt galen simulerade hjärtattack och bad mig landa.
Vaknar ibland på nätterna, lätt svettig kring denna händelse.

Köpenhamn till Nice med SAS, otroligt stor storm som kraschade igenom Italien och Frankrike. Dansk pilot och redan nära italienska gränsen så är det full-on storm, då menar jag alltså värsta turbulensen ni någonsin upplevt gånger 10. Hur som helst, dansk pilot över högtalaren säger något om att vi inte kan landa i Nice så vi åker till Marseille. 10-15 minuter senare så säger han att vi inte kan landa i Marseille, vi landar i Genova.

Landningen va helt jävla sjuk alltså, han missade och fick gå runt två gånger på grund av vinden och landade på tredje försöket. Snackade med någon som flyger privat som sa att om han inte klarar av tredje landningen så är det stora problem och/eller ny flygplats om planet har tillräckligt med bränsle kvar.

Men ja det va det sjukaste någonsin, vi flög igenom början på stormen i en hel timme och det skakade som in i helvete med alla på planet som skrek och spydde och grät.

1988, Syrian Arab Airlines, Damaskus-Stockholm. En Tupilov med storblommig inredning och stort porträtt på Assad längst fram. Alkoholfri öl.

Mitt säte gick inte att fälla. Syrgasmaskerna ramlade ner ca 10 gånger. Första gången skrek folk och flygvärdinnorna såg chockade ut. 3:e gången brydde sig ingen längre och flygvärdinnorna gick lojt runt och petade in dem och stängde luckorna.

Sedan har jag varit med om en riktigt tuff landning, med en go-around (eller vad det heter), på Kastrup. Men jag var ganska packad och blev aldrig riktigt rädd. Men många kvinnor grät och hulkade.

Kommer aldrig glömma när jag och en kollega skulle flyga upp till norra sverige i jobb. Vi chartrade ett litet jävla skitplan som lyfte från fallskärmsklubben utanför nyköping, tror det var 4 sitsigt, jag satt fram bredvid piloten. Rangliga dörrar och allt kändes sketchy som fan. Första jag frågar är -var är fallskärmarna? Piloten tittade på mig som jag var dum i huvudet sen sa han att det spelar ingen roll för jag orkar inte få upp dörren ändå när vi väl är i luften.. Första timmens resa var illa nog, planet studsa och for, men sen slog vädret om fullständigt och världens regnväder bröt ut och blixtarna bara smattrade runt oss över himlen. Planet for som en vante.

Trodde seriöst att jag skulle dö.

har flugit hercules ner till bosnien också. Det var heller ingen höjdare.

Går vad jag vet enbart att med tekniker resetta dessa på marken. Att de skulle ramlat ned 10 ggr och man bara skulle petat in dem funkar alltså ej.

Man kan från cockpit stänga av syrgasen innan passagerarna drar i en mask, efter det är det continous flow tills det är slut.

KLM:s flygplans-"mat"! Inte bara oätbart, luktade illa också

Intressant. Litar på dig från din tidigare posthistorik här. Jag lovar att jag inte ljuger dock!

Det var alltså en Tupilov (Tu 154, tror jag). Jag minns vid närmare eftertanke att inte heller samtliga luckor till maskerna öppnades utan kanske i en tredjedel av kabinen.

Ingen passagerare "drog i en mask" eller satt på sig dem. Flygvärdinnorna sa till att det inte skulle göras.

Kan du ha någon förklaring till det hela?

(Tillägg: Kom på att det hände sommaren 1987, inte -88. Inte för att det spelar nån roll. Men kanske nån planespotter-nörd kommer på mig med att ljuga om årtalet - typ "Syrian Arab Airlines slutade flyga sina Tu 154 den 23e december 1987". Så sänks min trovärdighet...)

Åkte på solsemester till Spanien och hamnade bredvid ett äldre par som hade börjat festen långt innan flygningen och inte tänkte dra ner på tempot för att vi var i luften. Det dracks orimligt många öl och dåliga flygplansdrinkar. Hade nöjet att sitta vid samma sällskap på hemresan och då var det lugnare..

På väg till Japan fick vi förbereda oss för kraschlandning. Har aldrig varit lika rädd i hela mitt liv och all turbulens kommer efter den resan kännas som en baggis.

Var extrem storm i Rumänien i början på 90-talet, helt otrolig turbulens. Var tvungen att nödlanda i Bukarest i 8 timmar innan stormen passerat. Var riktigt läskigt.

Hade en riktigt obehaglig upplevelse under en flygresa Rom-Stockholm. Flög morgontid och sov ett par timmar, vaknar och tittar ut genom fönstret och ser att vi är strax under molntäcket, flyger lågt över Alperna!

Under en 10-15 min sänkte piloten höjd helt omotiverat och vi kom närmre och närmre bergstopparna. Ingen aning om vad det berodde på, men mig veterligen flyger man inte så lågt om inte man ska landa.

Det här var alltså något år efter att psykopat-Lubitz kraschade sin flight, och jag var bergis på att vi nu satt på ett flygplan med en självmordsbenägen härm-apa eller att vi behövde nödlanda i Alperna. Fy fan vilken panik jag hade. Det enda man kunde trösta sig med var att utsikten onekligen är spektakulär.

Har tre resor.

1. Grym turbulens i ett Herkules ner till Bosnien. Som en torktumlare.

2. I ett inrikesflyg över de österrikiska alperna. Enorm turbulens, dimma och skräckslagna flygvärdinnor som inte gjorde allt för att lugna passagerna.

3. Mardrömslandning på Maderina där
piloten fick försöka två gånger. Då är man inte kaxig när man tittar ut och ser klipporna.