Kritik av Phillipskurvan?

Jag har läst in mig en del på Milton Friedmans och Edmund Phelps kritik som säger att man inte kan köpa låg arbetslöshet för en hög inflation då inflationsförväntningarna kommer att ta död på tillväxten.

Vidare kan sk. stagflation sägas direkt motbevisa Phillipskurvan,
då både inflation och arbetslöshet är hög.

Dock finns det en reviserad version av kurvan som tar hänsyn
till kostnadsinflation och inflationsförväntningar, kallad
"expectations-augmented Phillips curve".
Där både den kort och lång sikt tas hänsyn till.

Mot den finns dock även kritik som att om folks
förväntningsbildningar förändras drastiskt, av en
eller annan orsak, så kommer inte kurvan att beskriva verkligheten.(är inte exakt med på vad detta innebär)

Förlåt om det blev rörigt, är inte jätteinsatt i ämnet. Har ni förslag på fler former av kritik (eller försvar) av Phillipskurvan?

http://www.hgu.gu.se/files/nationale...n/substans.pdf

Tackar!

Det går på kort men inte lång sikt (p.g.a. adaptive expectations)

Ja


Denna är kompatibel med Friedmans invändningar

Lucas kritiken: väldigt relevant i det här fallet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Lucas_critique

Hej

Det är så att jag håller på att läsa om phillipskurvan och stötte på detta

"Om politikerna försöker minska arbetslöheten genom ökad inflation stiger den förväntade inflationen och phillipskurvan skiftar uppåt"

Om man utgår ifrån den moderna phillipskurvan som tar hänsyn till förväntad inflation, om den förväntade inflationen stiger så stiger inflationen ett till ett. M.a.o om den förväntande inflationen stiger så kommer inflationen att stiga och utgår vi ifrån phillipskurvan så ger en hög inflation= låg arbetslöshet.

Är ovanstående korrekt eller har enkelt personen som skrivit det gjort fel eller har jag missförstått allt?