Bästa Hitchcock-film?

De bästa Alfred Hitchcock-filmerna.

- Fönstret åt gården (1954) - En ensam rullstolsbunden man i en lägenhet blir vittne till ett mord när han ser ut genom sitt fönster.

- Fåglarna (1963) - Invånarna i en liten amerikansk stad attackeras plötsligt av tusentals mordiska fåglar.

Intressant, tack!
Det är verkligen dags att se en Hitchcock-film snart igen, jag vet inte vilken bara. Men Dial M For Murder har jag gått och längtat efter länge, så det kan nog bli den. Det är ändå en av mina favoriter av honom.

Det håller jag verkligen med om! Den är den Hitchcockfilm som jag oftast sett om. Den är baserad på en teaterpjäs och hela handlingen utspelas i ett enda rum men trots det känns den som en bra film med hög mysfaktor och lysande skådespeleri särskilt från Ray Millands sida.

Superbra. Men min personliga favoritmys-hitchcock är "Rope". Också i samma rum och skådespelet är fantastiskt, nästan överdrivet på ett bra sätt. Bra story och budskap/moralism.

Budskap och moralism? Ja, kanske det. Tycker svenska filmer tenderar att servera moralkakor big time och har aldrig tänkt på Hitchcock i det sammanhanget. Men beträffande Rope så kanske det är ett bra budskap att man inte skall strypa sina kurskamrater och stoppa ned dem i en låda...

Vilka filmer av Hitchcock som har ett budskap är iofs ingen dum fråga.

Han gjorde några under andra världskriget som definitivt skulle kunna passa in på beskrivningen såsom Saboteur som primärt är på temat den oskyldigt misstänkte som flyr land och rike runt men också handlar om den amerikanske vardagshjälten som står upp för det som är rätt och riktigt gentemot en i filmen dunkel fiende som agerar stand in för nazisterna samt några krigsprogandafilmer i samma veva. Det skall finnas en dokumentärfilm om Auschwitz också men den vet jag inte vad den heter.

Annars blir det svårt. Om man vill skulle man kanske kunna betrakta Psycho som en film med budskapet "Stjäl ej från din arbetsgivare för då blir du lustmördad av en galning!"? The Man Who Knew Too Much har i så fall budskapet "Håll rätt på dina ungar så de inte kidnappas av terrorister!" eller Shadow of a Doubt som manar till försiktighet i umgänget med släktingar som kan vara seriemördare.

Rope är också en jag återkommer till ofta, den är också en av favoriterna.
Hitchcock var väldigt bra på det här med att göra filmer intressanta trots att de utspelar sig i ett enda rum i princip. Det är spännande hela tiden av någon anledning.

Han hade förmågan att låta bilderna berätta snarare än att i onödan ha en massa dialoger.

Såg precis om Shadow of a Doubt från 1943 med Joseph Cotten i huvudrollen. Denna film har Hitchcock upprepade gånger sagt vara favoriten av alla filmer han regisserade. Det är en mycket engagerande film som håller tempot och spänningen uppe utan att egentligen vara särskilt dramatisk; den saknar exempelvis scener där huvudpersonen jagas i berömda miljöer. Det är skiftningarna i de bägge huvudpersonernas interna relation som utgör grunden för dramat.

Den sticker ut såtillvida att det redan från början står klart att den manlige huvudpersonen - som polisen är på spåret - faktiskt är den skyldige till skillnad från många av regissörens filmer som handlar om oskyldigt misstänkta. Har försökt hitta någon annan Hichcockfilm som har detta upplägg och endast kommit upp med Sabotage från 1936 som handlar om en terrorist som polisen bevakar.

Shadow of a Doubt är dock en typisk Hitchcockfilm i ett avseende: en viktig del av handlingen utspelas på tåg.

Andra filmer där detta färdmedel är i fokus är:

The 39 Steps från 1935 (hjälten blir jagad på ett tåg som stannar på en bron där han flyr).
The Lady Vanishes från 1938 (stöörre delen av handlingen utspelas ombord på ett tåg).
Suspicion från 1941 (huvudpersonerna träffas på ett tåg).
Spellbound från 1945 (huvudpersoner åker tåg en bit in i filmen och i slutet).
Strangers on a Train från 1951 (huvudpersonerna träffas på ett tåg).
North by Northwest från 1959 (huvudpersonerna träffas på ett tåg och filmens slutsscen är också på ett tåg).

Ett annat färdmedel som inte skall förglömnas eftersom det förekommer påfallande ofta i Hitchcocks filmer är buss:

Sabotage från 1936 innehåller en mycket berömd scen där en grabb bär ett paket som i själva verket innehåller en bomb och den sprängs när han sitter på bussen.
Strangers on a Train från 1951 innehåller en busscen där mördaren följer efter sitt offer till en nöjespark.
To Catch a Thief från 1955 som utspelas på eleganta Rivieran innehåller överraskande nog en busscen när Cary Grant sätter sig längst bak och där sitter redan Hitchcock i sitt cameoframträdande.
The Man Who Knew Too Much från 1956 inleds med en scen på en buss där huvudpersonerna kommer i samspråk med en hemlig agent.
North by Northwest inleds med en busscen när Hitchcock skall kliva på men får dörren i ansiktet samt den berömda flygplansscenen när Grant anländer till platsen via buss.
Torn Curtain från 1966 har en mycket lång och dramatisk busscen; huvudpersonerna flyr i en buss som tillhör motståndsrörelsen och som ser ut som en vanlig östtysk buss.

Det är intressant hur versatil Hitchcock var när det gäller den statiska cinematografien kontra den dynamiska; många filmer utspelas i ett enda rum medan andra innefattar omfattande förflyttningar. Lifeboat från 1944 kombinerar t o m bäggedera genom att utspelas enbart i en båt. Filmer med båt- eller fartygssekvenser - som generellt var vanliga förr - är dock relativt sällsynta: förutom Lifeboat kommer jag bara på Rich and Strange (East of Shanghai) från 1931, Strangers o a Train från 1951, The Birds från 1963 samt Torn Curtain från 1966 som innehåller maritima sekvenser.

Som en nyårshälsning tänkte jag ta upp ett amerikanskt grepp att via förflyttning framkalla spänning på film nämligen biljakter.

Hitchcock använde inte detta koncept ofta; förmodligen uppfattade han det som förknippat med gangsterfilmer eller historier behandlandes bankrån och dito kupper, genrer som han undvek. Några exempel finns dock:

Suspicion från 1941 innehåller en sekvens där Cary Grants rollfigur håller på att köra över kanten till ett stup. I North by Northwest gör han det nästan igen och dessutom berusad. I To Catch a Thief från 1955 skrämmer Grace Kellys figur Grant genom att köra som en dåre på Rivieran. I Notorious från 1945 är det Ingrid Bergmans tur att köra onykter varvid Grant tar över ratten.

I samtliga filmer med Grant finns en fortkörningsscen. Det verkar nästan som om Hitchcock särskilt förknippade denne i övrigt prydlige skådis med bilar och vårdslöshet i trafik!

I Vertigo från 1958 har vi James Stewart bakom ratten men han kör exemplariskt långsamt mest beroende på att han skuggar Kim Novaks rollgestalt som i dubbel bemärkelse inte heller tar ut svängarna. I Psycho från 1960 råkar Janet Leighs karaktär ut för polisens misstänksamhet men inte beroende på fortkörning eller onykterhet utan för att bilen står parkerad på en motorväg. Intressant nog kan även en stillastående bil vara fokus för en spännande scen.

Bilåkning förekommer annars i många av regissörens filmer om än sällan under dramatiska former. Den brittiskproducerade Young and Innocent från 1937 är ett undantag i sammanhanget. I vilket fall är det hur som helst Hitchcocks sista film - Family Plot från 1976 - som uppvisar en klassisk, amerikansk bilscen och det är när Bruce Derns rollfigur inte kan bromsa sin Fort Mustang i en slingrande nedförsbacke. Många har jämfört denna scen negativt med bättre bilburen dramatik såsom de legendariska biljaktssekvenserna i Bullitt från 1968 och French Connection från 1971 men det här var hur som helst Hitchcocks främsta bidrag till - eller hyllning av - fenomenet.

säger fåglarna överlägset