Citat:
Ursprungligen postat av leia
när folk snackar konst är det ibland så tydligt att man inte alls följer med i vad som hänt de senaste... tja säg 30 åren och därför utgår från att det ska se ut och handla om något som dagens konstnärer ofta har passerat redan det första året på konstskola. Att vara konstnär 2004 kan omöjligt handla om att "försköna" världen, utan måste förstås som något som handlar om att reflektera över människor och samhälle, politik och religion likaväl som tradig vardag. vilka villkor vi lever under, helt enkelt.
Mycket av den konst som diskuteras idag tillhör den konceptuella konsten. Dan Wolgers som ni nämde ovan är ju ett bra exempel för konstnärer som arbetat mycket med konceptkonst. Marcel Duchamp är ännu en koncept konstnär, han la grunden till den redan på 60 talet. En konstriktning där åskådarens reflektioner över vad han ser (konstverket) är det viktigaste inte konstverket i sig.
Varför är det omöjligt att tjugohundrafyraårskonstnärer kan/ska handla för att försköna världen?
Om man vill förmedla ett budskap som är av politisk karaktär bör man vara en *bra konstnär, *en klok människa/politiker, eller rakt av sprida ett budskap man brinner för själv (och hoppas att folk bildar klubb med en). Finns många duktiga konstnärer som lever år 2004 men inte många som uppfyller dom två kraven.
Att sprida ideal genom sitt konstverk (oavsett bra/dåligt) tycker jag är mer krediterande än att baka in ett politisk budsap i ett konstverk, förkonstliga verket så knappt konstnären själv vet vad som är meningen med det, för att sedan blåögt stå och förvänta sig att budskapet ska kunna uppfattas som hugget i sten av publiken. De gånger jag skulle förstå något sådant beteende är då konstnären levt i t.ex en diktatur och han var tvungen att beslöja ett budskap av politisk karaktär.
