Nyheter om ex:et - hugg innanför bröstet. Erfarenheter?

Tror asbergerDelux slog huvudet på spiken ganska bra.

Jag har känt exakt lika dant, men då handlade det inte ens om giftemål å bullar å grejer.

Din reaktion var normal.

Hon är en jävligt bra person och hon svek mig inte egentligen, efteråt betraktat. Nä, vore skittrist om hon dog ja!

Det kanske inte är meningen att man ska vara HELT likgiltig? Kanske är sunt och normalt att bry sig lite på något plan? Psykopatvarning annars?

Vad tror ni om detta då? Om er partner blir ledsen över att det händer någon olycka med hans/hennes ex som den inte har kontakt med, eller blir berörd över att exet ska ha barn eller liknande... Tolkar ni det då som att partnern inte kommit över sitt ex då? Är reaktionen okej eller blir ni sura?

Jag kom ju på en teori som jag tror är klockren:

Starka band kan förminskas till likgiltighet:

1svek,förakt
2 tiden

Desto starkare band, desto mer tid, svek förakt behövs innan blir likgiltig. klockren teori. Säg att man inte har så starka band, dvs man precis dejtat, ja då krävs det bara lite svek innan man tar sitt pick och pack. Dvs svagare band kräver inget.

Tiden stämmer också. Om 50 år, när du är 70 år, kommer du nog vara jävligt likgiltig mot ditt ex,oavsett om hon dör eller inte tror jag.


Folk som direkt går vidare, ja det är ju psykopatvarning, då har man antingen aldrig känt starka band(som psykopater inte gör), eller så har man lessnat på tjejen, är jävligt nöjd i sitt beslut.Detta tolkar jag som att man inte känner starka band.

Så vad säger min teori mera? Jo, säg att att ett förhållande får ett abrupt avslut, pga tjafs och bråk. Härvid har båda parter starka band, och uppbrottet gör mycket ont för båda. Dvs, starka band, och här krävs lång tid eller känsla av förakt.

Ovvannämnda uppbrott är det värsta som finns. Om ingen sviker en efteråt genom elakheter, kommer härvid båda parter förmodligen alltid ha en plats i varandras hjärta. Här behövs det lååång tid, plus att någon annan fyller tomrummet, och man minns tillbaka mest och känner mest kanske bara stjärnstoffet,och man blir varm.

Detta går hand i hand med min teori.

Detta går också hand i hand:

säg att man blir dumpad. Härvid kan många känna sig svikna, och går vidare fort. Dvs dumpandet fyller sin funktion som svek, som minskar banden.

Fortsättningsvis, att förhållandet tar slut, fast båda älskar varandra, och det funkar bara inte,utan efterföljande svek(tex snabbt bli ihop med ny partner,knulla runt,ragga ppå polare), osv, gör att banden fortsätte vara starka en lång tid, och det krävs mycket av en själv och tid för att gå vidare.

Hur starka banden är påverkar givetvis också allt. Naivitet, som du nämde innebär att man släpper lös alla spärrar, kärar ner sig totalt. Hur frekvent kontakten är, om man ringer varandra 5 gånger per dag,träffas varje dag.

Mitt förhållande tog slut helt abrupt fast vi båda älskade varandra. Min första kärlek,var sjukt naiv, tjejen har inte gjort något taskigt efteråt, vi ringde varandra 5 ggr per dag i snitt, träffades i stort sett varje dag, så frekvensen och banden därför väldigt höga.

Har varit otroligt svårt att gå vidare

Ett sista tillägg: desto mer empati man har, desto lättare är det att gå vidare. Varför? Jo för att man förstår hur den andre känner, man förstår att hon inte vill ge en ny chans, att det är bäst att gå vidare. Medan om man lider av empatibrist, som jag då, så förstår man inte att den andra har gått vidare, man tror man kan tjata sig till det. Så högre empati hjälper en att inse att det är gameover vilket är en viktig insikt för att kunna gå vidare.

Mycket, mycket intressant teori...

Men menar du bland annat att det är positivt att det händer nåt riktigt förjävligt svek i avseendet att det då går fortare att komma över personen? Jag är inte så säker på att jag håller med på den punkten... En sån grej kan vara RIKTIGT knäckande och bli något man ältar hur länge som helst. Det kan dessutom sätta ordentliga ärr i skälen på en och i princip förstöra en för all framtid...

Föredrar nog ett "schysst" uppbrott i så fall. Alla gånger...

Finns två sidor av myntet. Jag har upplevt att de gånger jag känner svek, så har jag gått vidare sjuuuuukt lätt. Banden,empatiin försvann jäävligt snabbt, och jag blev totalt likgiltig.

Baksidan är att man blir på sin vakt framöver, inte öppnar sig lika lätt, mer cynisk.

Så jag tror absolut inte att man ältar det, utan effekten blir tvärtom. Tex den gången min flickvän dumpade mig och blevb ihop med min bästa barndomskompis, så fyfan vad jag gick vidare snabbt då, tyckte hon var en hora och polaren värsta backstabbern.

Men det är just detta bland annat som jag anser är ett tecken på att man blivit skadad för livet...

Nja snarare tvärtom, åtminstone för män. När män kärar ner sig, är det lätt att de blir för intresserade och för på och klängig. Vid nästa förhållande, vare sig man vill det eller inte, så är man inte naiv på samma sätt, man vet att det kan ta slut, och man får vårda det man har. Så man agerar mer sunt och är inte lika på.

En dos cynism är bara sunt än att vara som naiv som en knähund, och bli slagen gul och blå